Sjukgymnastens kommentarer
De allra flesta är helt bra efter två år
Sjukdomen frusen axel, också kallad frozen shoulder, är en smärtsam ledsjukdom som trots att den är ganska vanlig ändå inte är så känd. Sjukgymnast Stefan Edwardsson vid Ortopedmedicinska kliniken i Malmö har behandlat många patienter med frusen axel. Här svarar han på frågor om sjukdomen.
Vad är frusen axel?– Det är en inflammatorisk sjukdom, en artrit, där den inflammatoriska reaktionen sitter i axelns ledkapsel. Inflammationen leder till att ledkapseln får ärrbildningar och förtjockas. Musklerna kring ledkapseln blir också styvare.
– Det är en väldigt smärtsam och handikappande sjukdom som tar lång tid att läka. Det är oftast den axel du använder minst som drabbas.
– Det är vanligt att sjukdomen kommer smygande eller också kommer den plötsligt efter ett slag eller en överansträngning.
– Det kan ta upp till två år att bli bra, men frusen axel självläker nästan alltid helt och de flesta blir besvärsfria. En del patienter kan ha kvar en mild smärta och lätt rörelsenedsättning i leden.
– För det mesta får man bara problem i en axel men vissa kan få sjukdomen först i den ena och sedan i den andra axeln. Orsaken till frusen axel är okänd i de flesta fall.
Vilka är symptomen?
– De kan delas in i tre stadier. Det första är det smärtfyllda stadiet, då smärtan, till exempel efter ett fall, kan vara intensiv, men patienten mår bättre och har mindre ont efter några dagar. Sedan tilltar en molande smärta i kombination med en ökad stelhet under två till sex månader.
– Värken kan också komma smygande och patienten får mer och mer ont och blir stel i leden. Smärtan gör att man kan få svårt att sova och den kan breda ut sig och kännas i hela armen. Det blir också problem med enkla vardagssysslor, som att klä på sig, lyfta föremål och så vidare.
– Nästa stadium brukar börja efter två till sex månader. Då har smärtan och stelheten ofta nått sitt maximum och sjukdomen blir mycket handikappande.
– Stadium tre infaller efter sex till tolv månader, då den frusna axeln börjar “tina”. Smärtan brukar avta före stelheten. Patienten känner sig för det mesta bra efter 1 ½–2 år.
Vilka drabbas?
– Frusen axel utgör ca 15 procent av alla axelbesvär. De flesta som drabbas är i 50-60 årsåldern. Något fler kvinnor än män insjuknar. Det är också vanligare hos diabetiker, främst hos insulinberoende, men också hos dem som inte tar insulin. Det är ovanligt att någon under 40 år drabbas.
– Det tycks som om inaktiva personer lättare drabbas av frusen axel än de som motionerar. Fast det är inte vetenskapligt bevisat.
– Har man tilltagande värk i axeln ska man kontakta vårdcentral, sjukgymnast, naprapat eller kiropraktor. Det är viktigt att inte gå och vänta på att det ska gå över av sig själv.
– Kommer man tidigt, när sjukdomen växer till, kan det hjälpa med förebyggande, avlastande rörelser och töjningar som påskyndar och lindrar förloppet.
– Om man däremot känner en växande smärta i axeln i kombination med rodnad, svullnad, ökad värmekänsla, allmän sjukdomskänsla eller feber ska man söka läkare akut. Då kan det röra sig om mer allvarliga tillstånd.
Vilka behandlingar finns det mot frusen axel?
– Injektioner med kortison har en mycket bra effekt under hela sjukdomsförloppet. Kortison verkar anti-inflammatoriskt och injektionerna ges direkt in i leden.
– Vanligtvis behövs en till fem sprutor enligt ett visst tidsschema. Antalet injektioner beror på i vilket stadium den frusna axeln befinner sig.
– Kortisonet har mest effekt på smärtan, men också på stelheten. När patienten efter avslutad kortisonbehandling bara känner lätt smärta i axeln kan man börja med rörelseträning och försiktiga töjningar.
– Kortisonbehandling mot frusen axel ges på de många kliniker runt om i landet där man har kunskap om sjukdomen.
– Under det tredje och sista stadiet kan rörelser och töjningar vara bra och påskynda förloppet, medan de tvärtom har negativ effekt under stadium två. Då kan man istället prova med en annan typ av sjukgymnastik i kombination med smärtlindring, till exempel akupunktur.
– Det finns också en metod där axeln bryts upp under bedövning. Men den är sällan nödvändig att ta till. Den kan ge komplikationer, till exempel benbrott.
– Patienter med frusen axel behöver ofta ta smärtstillande tabletter, så kallade NSAID-preparat, för att klara av sitt dagliga liv.
Kan man förebygga frusen axel?
– Det är tveksamt om man kan förebygga sjukdomen, eftersom orsaken i de flesta fall är okänd. Men regelbunden motion är viktigt för att behålla kondition, styrka och smidighet i leder, muskler och senor. Motion är den bästa förebyggande åtgärden, inte bara för frusen axel, utan även för många andra smärttillstånd. Dessutom motverkar motion sjukdomar som diabetes, som ju i sig är en riskfaktor för att utveckla frusen axel.
För ganska precis ett år sedan förändrades livet för 45-åriga Karin Flänsgård. Men det gick inte över en natt. Förändringen kom smygande och den annars så aktiva och rörliga Karin tvingades ställa om hela sin vardag.
– Först trodde jag att jag fått reumatism eftersom min mamma hade reumatisk värk, berättar Karin.
Men det handlade om något helt annat. Hon hade drabbats av sjukdomen frusen axel, eller som den också kallas, frozen shoulder, en åkomma hon aldrig hört talas om tidigare.
|
Sjukdomen frusen axel gjorde det svårt för Karin att klara ens de enklaste vardagssysslor. Men efter en intensiv behandling med kortison fungerar det mesta igen!
|
Frusen axel är en utdragen och mycket smärtsam inflammatorisk ledsjukdom, där de första symptomen ofta är vaga, som i Karins fall. Det kan dröja innan man märker att något är riktigt på tok. |
Efter en intensiv behandling är nu Karin på bättringsvägen, men det kommer att ta ett tag innan hon är helt återställd.
– Det positiva är att de allra flesta som drabbas av frusen axel blir helt bra, även om det tar sin tid. Det känns trösterikt, tycker Karin.
Hon bor med sin man Robert i en vacker, nybyggd villa i ett lugnt område i Bunkeflostrand, söder om Malmö. Här finns också deras tre barn – Karins två barn, Sandra, 20 år, och Simon, 18, och Roberts son Pablo, 12 år. Det är nästan alltid full fart i huset, något som passar Karin, som gärna vill ha liv och rörelse omkring sig.
– Ja, det brukar vara full rulle med alla barnen och deras kompisar och pojkvänner. Jag gillar att ha familjen nära och står gärna i köket och lagar mat eller bakar något gott, berättar Karin när hon visar sitt nya, blanka kök i modernt svart och vitt.
En envis typ
– Jag och min man gör det mesta ihop, både på fritiden och arbetet. Han är tandläkare och jag är tandsköterska på hans praktik. Vi umgås 24 timmar om dygnet.
Maken Robert är ett stort stöd för Karin, nu som då.
– Han är helt fantastisk, säger Karin. Och det var han som fick mig att ringa till doktorn!
– Robert har verkligen varit ett fantastiskt stöd för mig. Det var han som fick mig att söka hjälp. Jag, som är en envis typ som tror att allting ordnar sig, hoppades ju att det skulle gå över med tiden.
Men de första symptomen, smärtan och stelheten i vänster axel, var i själva verket början på ett år fyllt av smärta och besvär, som påverkat både arbetet och hemlivet för Karin. Och den stora drömmen, att lära sig dyka, har hon fått lägga på hyllan.
– Fast inte så länge till, hoppas jag. Jag tänker mycket på hur härligt det skulle vara att dyka ner i en ny värld. Bara få njuta av stillheten och tystnaden…
Kanske var det just den drömmen som orsakade Karins sjukdom.
– På sensommaren förra året gick jag och min man på kurs för att ta dykcertifikat. Det var tungt att hålla vissa attiraljer och jag överbelastade nog armen och axeln.
Symtomen påverkade vardagen allt mer.
– Jag märkte att jag fick svårt att klä på mig, minns Karin. Jag var stel och det gjorde ont i axeln. Den vanliga rörligheten var borta och bara att ta på sig en vanlig tröja var besvärligt. För att inte tala om att knäppa upp en BH i ryggen! Robert fick hjälpa mig att knäppa min arbetsskjorta på praktiken.
– Och jag har fortfarande problem med en sådan enkel sak som att sätta upp håret i en hästsvans!
Fick vänta länge
– Robert tog det verkligen på allvar och tjatade på mig att jag skulle beställa tid på vårdcentralen, säger Karin. Men jag fick vänta länge innan jag kom till doktorn, så totalt gick jag nog tre månader med besvär innan jag fick hjälp.
– Då hade jag riktigt ont, det sprängde i axeln och armen och jag fick ta tabletter mot värken. Jag fick också svårt att sova och kunde inte ligga på vänster sida.
Dessvärre hade sjukdomen gått så långt att den behandling som läkaren på vårdcentralen föreslog inte hade någon god effekt. Tvärtom.
– Doktorn såg genast att jag hade drabbats av sjukdomen frusen axel och rekommenderade sjukgymnastik flera gånger i veckan. Hos sjukgymnasten fick jag jobba med gummiband och tänja, men jag märkte genast att det gjorde mycket mer ont efter rörelserna.
Psykiskt mådde Karin naturligtvis inte bra. Det tar på krafterna att ha ont och hon kände sig ofta ledsen och inte alls så pigg som vanligt. Men hon kämpade på ändå. Någon gång skulle väl värken och stelheten ge med sig.
– Jag kunde knappt röra armen och speciellt ont gjorde det när jag gjorde hastiga, ryckiga rörelser. Då hände det att jag bara skrek rakt ut.
Dottern Sandra hjälper gärna mamma Karin att sätta upp håret. Vissa rörelser gör fortfarande ont.
Tips om sprutor
– Då blev jag riktigt nervös. Jag som är spruträdd…
Men Karin tog mod till sig och genomförde behandlingen. Efter första injektionen fick hon mer ont under några dagar, men hon visste att det kunde bli så.
– Det är svårt att säga när det vände, men jag märkte gradvis att jag kunde röra armen mer och mer och smärtorna gav med sig, berättar hon. Jag har fått fem sprutor och nu har jag inte ont alls längre. Doktorn säger att jag ska börja öva upp rörligheten, så nu stretchar jag och om någon månad ska jag börja med lite styrketräning.
– Jag gillar att hålla i gång, tillägger hon. Jag springer och går med stavar och promenerar. Psykiskt känns det som om all stress har runnit av mig.
Jag är så glad!
Karin har inte varit sjukskriven utan arbetat trots problemen.
– Jag klarade mitt jobb och jag ville för allt i världen inte vara utan den sociala kontakt som mötet med alla våra underbara patienter ger! Många blir som riktiga vänner.
Nu ser hon fram mot en helt annorlunda höst än den förra. Hon och dottern Sandra ska till exempel gå på ridkurs tillsammans.
– Och kanske tar jag mitt dykcertifikat så småningom i alla fall, avslutar hon.
