Joachim Vogel: Sommar är att glida fram i en kajak

Joachim Vogel tänkte bli skådespelare som ung. Istället blev han populär programledare för Go’kväll i SVT.

Solen skiner över Värmdö och vid kaféet intill Tornhuset väntar Joachim Vogel, 46. Sommaren går mot sitt slut och i september börjar den nya säsongen av Go’kväll – där Joachim är en av programledarna.

Vi pratar lite om sommaren och om de förväntningar man ofta har på sin semester. Joachim tycker inte vi ska hänga upp oss på om vi inte hinner med allt vi planerat under sommarmånaderna.

– Det är alltid så mycket man ska försöka göra när man är ledig, men det räcker kanske med perfekt grillväder en enda dag. Huvudsaken är att man gläds åt och njuter av just den stunden!

Sommar för Joachim är att sitta i en kajak, och tyst och stilla glida fram på vattenytan. Han älskar naturupplevelsen och närheten till vattnet. En annan rogivande sommarupplevelse är att fiska.

Han minns när han var i Norrland hos sin gammelmorbror som lagt ut en mjärde och fått fyra fiskar i den. Joachim ropade glatt vid åsynen av fångsten men hans gammelmorbror tyckte inte att fyra fiskar var så mycket att yvas över.

Hemrökt sik
– Jag minns fortfarande smaken av den hemrökta siken. Jag åt den med tunnbröd och långfil, som man nästan fick skära i bitar, men gud vad gott det var att sitta på stranden och äta detta. Det smakade verkligen sommar, säger Joachim.

Han växte upp i Uppsala med sin lillasyster Annika. När Joachim var i elvaårsåldern skildes föräldrarna. Pappa Joachim var från Tyskland och mamma Margot från Piteå i Norrland.

– Morfar Tage tänkte på alla andra människor först. Han kunde utan vidare låna ut pengar till en sliten varelse på stan. Jag vet inte hur mycket han gav bort av sina egna pengar. Han var en exceptionell person, alltid öppen mot sina medmänniskor, det har de flesta sagt som kände honom. Han hade en otrolig humor som ibland var lite drastisk men alltid med glimten i ögat.

Frös i vattnet
Joachim minns sin barndoms somrar med stor glädje, utom när det gäller en sak – simskolan!

– Jag hatade simningen utomhus. Som liten hade jag noll procents underhudsfett och stod där vid vattenbrynet och bara frös. Då kommenderades jag ut i vattnet att simma igen. Jag fick gå om simskolan eftersom jag inte kunde simma 25 meter. Och sedan fick jag gå om igen när man skulle klara 50 meter.

– Nu har jag en dotter som simmar frisim som en fisk. Så olika det kan bli.

Under Joachims skoltid i Uppsala var det ovanligt att ha föräldrar från andra länder.

– För mig kändes det som en tillgång med rötter både i Sverige och i Tyskland. Jag reste ofta till Tyskland med mina föräldrar. Jag tyckte att vi hade det bättre hemma men det var väldigt nyttigt att se hur folket levde där.

När han var 16 år reste Joachim till USA för att hälsa på sin morfar Tages syster Betty och hennes släkt. Betty hade emigrerat till Chicago redan på 30-talet. Först kom Joachim till New York för att hälsa på sin syssling Wendy och hennes föräldrar. Där fick han också gå i highschool i tre veckor. Han besökte de imponerande Niagara-fallen och avslutade sin resa i Kalifornien där han lärde sig att surfa och blev rejält biten av det.

– Vi åkte till slottet Berry Pomeroy Castle där det enligt legenden fanns spöken. I bussen dit berättade jag att chansen att se vålnaden ökade om man gick baklänges runt slottet. Spökhistorierna satte igång ungdomarnas fantasi när de gick in i slottet. En blek tjej kom rusande alldeles hysterisk och ropade högt: “Jag såg henne!” Några ungdomar började gråta, så spänningen blev nog lite för stor. Själv har jag aldrig vågat sända iväg mina barn på språkresa.

Statist på Dramaten
Ända sedan högstadiet hade Joachim drömt om att bli skådespelare. Han studerade teater på Kulturama i Stockholm och bland eleverna fanns Pia Johansson, Marie Richardson och Mikael Persbrandt. 1985 var Joachim statist på Dramaten i “Kung Lear” i regi av självaste Ingemar Bergman.

En stekhet majdag var Joachim och Mikael Persbrandt ute och paddlade i varsin kajak. Solen värmde men vattnet var iskallt.

– Vi tog av oss tröjorna i solskenet men sedan gick jag runt med kajaken flera gånger och blev nerkyld av det kalla vattnet. Tredje gången kände jag mig helt slut. Jag orkade inte slå runt fler gånger utan lade mig på kajaken som låg upp och ner i vattnet. Micke sa åt mig att skärpa mig. Då kom det en segelbåt med fem tjejer som räddade mig! Jag fick ligga på fördäck med min kajak på släp. Micke tyckte nog att jag var för lite macho.

Några år senare, 1989, planerade de att ha sitt bröllop. Eftersom morfar Tage hade vigselrätt så skulle han viga dem. Joachim arbetade som språkreseledare när han blev uppringd på morgonen just på avslutningsdagen och fick det sorgliga beskedet, att hans morfar helt oväntat avlidit i hemmet.

– Hjärtat hade bara slutat att slå. Detta gjorde att vi väntade med att gifta oss.

Bröllop i Paris
Åren gick och de båda barnen kom till världen. Sommaren 1997 bestämde sig familjen för att ta långledigt och vara tre månader i Frankrike. Av vänner hyrde de ett hus på en fransk bondgård. Joachim och Young-A hade tänkt gifta sig i Provence och borgmästaren i byn skulle viga dem. Men den franska byråkratin tog död på den drömmen, istället blev de man och hustru på svenska ambassaden i Paris.

– Vi ville inte ha något stort bröllop där brudparet försvinner från festen, säger Joachim och fingrar på den enkla men vackra guldringen.

Intervjun är slut och jag är på väg att lämna kaféet. Joachim är nog ganska lik sin morfar. Han stöter ihop med ett äldre par på kaféet som han känner. De pratar bort en stund. “Säg bara till så kan jag hjälpa till” hör jag Joakim säga.

Morfar Tage hade varit stolt över sitt barnbarn.

Joachim Vogel bor i Gustavsberg och trivs i hamnen med alla vackra segelbåtar. Själv är han mer intresserad av windsurfing och att paddla kajak.