Ur nomineringsbrevet:
Personligt
Bor: i Näsbypark i Täby utanför Stockholm
Familj: maken Roine, 69 år, dottern Ann-Charlotte, 40 sonen Anders 36 och barnbarnen Joakim, Mikaela och Max.
Ålder: 67 år
Antal år i yrket: 33
Det skulle jag göra om jag vann 50 000: Ta med hela familjen på en resa utomlands!

– Kundkontakten är det bästa med arbetet, säger Ros-Marie Eriksson, 67 år. Gå i pension? Nej, det har jag inga som helst planer på.
Hon vet vilken yoghurtsmak och vilket kaffebröd som är favorit hos nästan varje äldre person som vi inom hemtjänsten handlar åt, stod det i inledningen av brevet där Ros-Marie Eriksson på Ica Myran i Danderyd nominerades till Årets bästa kassörska.
Redan där anande vi på HJ-redaktionen att vi stod inför något utöver det vanliga, en värdig kandidat i vår stora tävling.
Ett besök hos Ros-Marie motsäger inte den saken. Pigg som en lärka, snabb som en vessla och med vad som verkar vara ett obrutet gott humör.
– Affären är mitt liv, kontakten med kunderna det roligaste jag vet, säger hon.
Och det där med att kunna kundernas favoriter?
– Äh, sånt snappar jag upp av bara farten, säger Ros-Marie lätt.
Så har hon också varit i affärsvärlden sedan 60-talet och i livsmedelsbranschen sedan 1977 när hon och maken Roine, gifta sedan 1966 öppnade sin första butik i Djursholm. Tio år senare öppnade ICA Myran som idag egentligen drivs av sonen Anders, 36 år.
Följer i spåren
Både han och systern Ann-Charlotte är praktiskt taget uppvuxna i livsmedelsaffär med hårt arbetande föräldrar.
Men hur gick det när de var sjuka?
– Då bäddade jag åt dem inne på lagret, säger Ros-Marie glatt. Det gick hur bra som helst och de verkar inte ha blivit avskräckta från affärsvärlden, Ann-Charlotte arbetar också med försäljning.
Idag har barnen också egna familjer och Ros-Marie är lycklig farmor och mormor.
– Några fritidsintressen har jag aldrig haft tid till eller riktigt brytt mig om, säger hon. Men familjen betyder väldigt mycket för mig och barnbarnen är numera det roligaste som finns.
– Men att sluta arbeta, det skulle jag inte kunna tänka mig.
Ros-Marie finns alltså kvar i butiken, trots att hon fyllt 67. Och det är inte precis så att hon dragit ner på takten. Hon åker iväg klockan halv sju på morgonen och kommer oftast inte hem förrän vid tio på kvällen.
– Sitter man still, då känner man av krämporna, är hennes motto.
– Jo, det är faktiskt så, tillägger hon och blir för en sekund lite allvarligare. Det är klart att ett långt liv i den här världen och många, många års kassaarbete inte går spårlöst förbi. Värken har satt sina spår i händerna och för mig är det bästa receptet att inte tänka på det.
Medfött gott humör
– Jag har värkt färdigt, brukar jag säga och så är det bra med det.
Det goda humöret är medfött, men hon har också många bestämda åsikter om hur man driver en affär.
– Att aldrig diskutera med en missnöjd kund, det är en viktig princip för mig, säger Ros-Marie. Att vara flexibel och byta ut det som någon inte är nöjd med, det kostar så lite i både besvär och pengar.
– Men allra bäst är det förstås om man själv ser om varan som kunden lägger upp på bandet har någon skada eller att bäst-före-datum har gått ut och kan slå av på priset. Annars måste man kanske slänga den istället och det gillar jag inte.
Just det här är något som många kunder tar fasta på när Hemmets Journals utsända smyger runt i gångarna i affären för att bedriva lite undersökande journalistik bland kunderna.
Det visar sig att ingen är förvånad när de får veta att Ros-Marie nominerats till titeln Sveriges bästa kassörska.
– Hon är så otroligt uppmärksam, är en vanlig kommentar. Och alltid på gott humör!
– Det är som om ingenting är omöjligt för henne, säger Åke Backlund, stamkund i mogen ålder. Jag kan inte tänka mig ett trevligare ställa att handla på.
– Det här måste bytas, det ser inte bra ut, hör jag henne ofta ropa när något inte är perfekt, säger Gudrun Ström som bott i området sedan 1964. Och det är klart att man som kund uppskattar en sådan service.
– Ja, jag kunde då inte vara mer nöjd, säger Siri Elmqvist som packar ner sina varor efter en glad pratstund i kassan.
Så här på tidiga eftermiddagen är det främst pensionärer i butiken, men Ros-Marie säger att hon sett en förändring på de 23 år hon och maken Roine funnits här.
– Många gamla i området har gått bort och rullatorerna ersätts av barnvagnar, säger hon.
Halv gurka okej
Hon har för en stund fått en ersättare i kassan och vi har slagit oss ner på lagret för en pratstund. Plötsligt dyker en kund upp med en gurka.
– Går det möjligen att få köpa bara halva?
– Självklart, säger Ros-Marie, 67 år ung och studsar upp, delar och plastar om på några sekunder.
Men tror du verkligen att någon kommer att köpa den andra halvan, frågar jag.
– Åh, den går nog åt, säger Ros-Marie. Och skulle den inte göra det så är det ju faktiskt inte hela världen!