Ur nomineringsbrevet:
Personligt
Bor: Hus i Lycksele
Familj: Sambon Marcus Österlind, väntar första barnet i mars.
Ålder: 27 år
Antal år i yrket: 6 år
Det skulle jag göra om jag vann 50 000 kronor: Köpa ett nytt kök.

Ulrica, du är en pärla! Det blir stora famnen från arbetskamraterna Anders Ivarsson, butikschef, Pontus Sten, Jörgen Unosson, Erik Lindberg och Sonja Mattson.
Alla är lika viktiga. Alla har olika behov.
Dessa grundtankar har fått kunderna på Coop Konsum Matcity i Lycksele att älska Ulrica Ernstsson, 27.
Arbetskamraterna håller med:
– Ulrica är mästare på att läsa av människor. En riktig pärla, säger de unisont. Ulrica, som är född i Rinkeby och uppvuxen i Vilhelmina, stortrivs i vackra Lycksele. Hon minns första arbetsdagen på Coop på Storgatan, det var sommaren 2004.
– På den tiden var jag extremt blyg. Jag satt i kassan och vågade knappt säga ett knyst, helt livrädd för att folk skulle vara sura.
En gång var en kvinna verkligt obehaglig. Hon blev ursinnig för att bara en kassa var öppen, den Ulrica satt i. Det blev Ulrica som fick ta emot all vrede.
Då blev en kund i kön irriterad och tog ett steg fram. Fler följde efter.
– Här skriker vi inte på kassörskan, slog den första fast och fick medhåll av andra.
Kvinnan gav upp och klev ut ur affären.
– Det var väldigt sött att de ställde upp för mig så. Det blev jag väldigt glad för, ler Ulrica.
Stenkoll på läget
Idag märks inget av det blyga. Ett stort, varmt leende möter folk som handlar, stora som små. Fast alla gillar inte att en kassörska är för glad. Ulrica har lärt sig vilka som helst ser en allvarligare min. Och vissa gillar inte när personalen frågar om det finns medlemskort. Det kan bli utläggningar om hur meningslöst det är att bli medlem. Ulrica vet vilka hon inte ska fråga.
Hon har stenkoll på läget och vet hur folk vill bli bemötta. På så vis får hon kunderna att må bra.
– Det svåraste är om det kommer en kund som är dement, men som inte hunnit få någon hjälp av kommunen. Kvinnan eller mannen kan stå i kassan med sin plånbok, och plötsligt inte riktigt veta vad hon eller han ska göra. Då får man ta det lugnt och försöka förklara, fast man egentligen vill göra så mycket mer, förklarar hon.
Ulrica tar möten mellan människor på allvar. Kunder som har det kämpigt med svenska språket får hjälp, både med val av varor och med förslag till recept.
– Alla ska känna sig välkomna och få komma till tals. Så enkelt är det, säger hon.
Konsum, mitt i hjärtat av Lycksele, betyder mycket för befolkningen, både som affär och mötesplats. Gösta Åberg, 75, som går förbi oss med en varukorg i handen, hör till ett gäng herrar som brukar samlas i spelhörnan. Han kikar in så gott som varje dag.
– Jag gillar Ulrica för hon har humör och humor, säger han klurigt.
Att Ulrica har chans till Hemmets Journals förstapris på 50 000 kronor, tycker Gösta är helt rätt.
– Fast det är mycket pengar… Bara hon inte blir märkvärdig efteråt så vi inte känner igen henne. Det vore för bedrövligt.
Ska rösta!
Barbro Borgström, 69, i Vormsele låter bestämd när hon får veta vad dagens uppståndelse i affären handlar om.
– Bara säg var jag ska rösta, så ska Ulrica få min röst!
Ulrica tycker egentligen inte att hon gör något märkvärdigt. Butikschef Anders Ivarsson suckar högt.
– När du nu är nominerad i denna utmärkta tävling ska det kanske gå in! Du är en fantastiskt skicklig kassörska!
Också på fritiden möter hon många människor. Detta i nya flugan zumbadans.
– Det kommer allt från studenter till pensionärer och dansar. Man behöver inte ens kunna dansa för att vara med! Det är jätteroligt, skrattar Ulrica.
Om Ulrica vinner första pris ska hon köpa ett nytt kök. Ett lantligt och gammaldags kök i grönt, som minner om det mormor hade under barndomens somrar i Eriksberg, sju mil norr om Vilhelmina. Det var nog där Ulricas omtanke om andra människor grundmurades, mormor var så oändligt snäll.
Innan vi lämnar Konsum ropar en kollega efter oss.
– Ulrica öppnar plastpåsarna till varje kund. Det är sådan hon är.
Ulrica rycker på axlarna och tycker inte det är konstigt.
– För den som har värk i händerna kan det vara svårt att få upp påsarna själv.