Bröllopet i korthet
14.00 Gästerna tar plats i Storkyrkan.
15.30 Vigseln inleds. Ärkebiskop Anders Wejryd är vigselförrättare.
16.30 Kortegen startar. Den tar cirka en timme och går över land och vatten i centrala Stockholm.
18.00 Brudparet tar emot hyllningar från en balkong på Lejonbacken.
20.00 Bröllopsmiddagen startar på Stockholms slott. Tidsschemat spräcks med råge.
23.45 Bröllopstårtan skärs upp i Bernadottegalleriet. Den är 3,3 meter hög.
00.30 Brudvalsen spelas och dansen startar för alla gäster i Vita havet.
Folklivsarkivet dokumenterar vardagen
Folklivsarkivet i Lund har som uppgift att bevara folktraditionen för framtiden. Här finns material som belyser människors liv från 1800-talet och framåt.
Vanliga människor kan bidra genom att bli så kallade meddelare och besvara frågelistor 2-3 gånger om året, för att på så vis dokumentera sin vardag.
Kronprinsessan fick äntligen sin Daniel, den 19 juni 2010.
Gatorna låg närmast öde. Istället för att vara ute denna vackra sommarlördag satt nästan fem miljoner människor inomhus och tittade på TV.
Det var den dagen då Victoria gifte sig med sin Daniel i Storkyrkan i Stockholm. TV-sändningen var 16 timmar lång.
– När jag började titta la jag upp till en stickesocka, berättar Gunhild Bengtsson i Västergötland.
– Och när jag stängde av var jag framme vid tåintagningarna…
Gunhild är en av alla dem som har skrivit om sina upplevelser av bröllopet till Folklivsarkivet i Lund. “Vad gjorde du?”, “Skaffade du några minnessaker?”, “Vad tyckte du om mediebevakningen?”, var några av de frågor som Folklivsarkivet ville ha svar på. Många ställde upp och berättade.
Gunhild njöt speciellt av de tjusiga kläderna.
Dansk favorit
– Vilken uppvisning av uniformer och vackra klänningar, skriver hon i sin berättelse. Danska drottningen i strålande ljusgrönt stod i särklass!
Sonja i Ödåkra var också imponerad:
– Det är så roligt med flärd och elegans, skriver hon.
Men allra mest imponerade nog den kärlek som brudparet uppvisade. Det återkommer många till i sina berättelser.
– Vigselceremonin var så fin, skriver Ulla i Genarp. Det lyste kärlek om brudparet när de svarade ja.
Monica i Lund håller med:
– Jag blev glad och rörd av att se brudparets glädje och lycka och alla varma leenden de gav varandra.
Hon tyckte också att det var spännande att återse de kungligheter hon mindes från förr.
– Som skolflicka samlade jag på tidningsbilder av europeiska kungligheter. De som ännu levde hade förstås åldrats under 60 år, precis som jag.
Sammanlagt tittade 4,7 miljoner på sändningen någon gång under dagen. Som mest tittade 3 158 000 personer samtidigt. Denna topp inträffade under själva vigseln.
Prylhysteri
Men TV-sändningen var förstås bara en del av uppståndelsen kring bröllopet. En viktig roll spelade alla minnessaker och produkter med anknytning till vigseln. Det såldes bestick, assietter, muggar, skålar, smycken, väskor och mycket annat i var och varannan butik.
Folklivsarkivets meddelare höll sig dock ganska kallsinniga inför prylhysterin. De flesta berättar att de inget köpte, i alla fall inte till sig själva.
– Jag är så gammal att jag inte vill samla på mig fler saker än jag har, menar Sonja i Ödåkra.
Andra tyckte att prylarna var dyra och ointressanta. Några ville inte ha dem själva, men köpte som presenter åt vänner och bekanta.
Vad som däremot gick hem var det som gick att äta. Choklad, mazariner, cider och bröllopstårtor var populärt. Så populärt, till och med, att en dam fick nöja sig med vanlig dajmtårta på lördagen, eftersom Frödinge bröllopstårta var slutsåld i affären!
| Men Mariann i Träslöv var inte nöjd med cidern.
– Jag fick en flaska bröllopscider när jag hade gäster i slutet av maj, berättar hon. Jag öppnade den när jag satt framför TV:n. Det var en besvikelse. Jag hade självklart förväntat mig lite champagnekänsla, men cidern var inte kolsyrad… Gunhild i Västergötland tyckte att frimärket var trevligt. – Men lite konstigt är det att man inte har något pristillägg för välgörande ändamål, tycker hon. Så nu kostar det lika mycket att frankera med kronprinsessan som med en självhäftande katt! |
 Gunhild Bengtsson var en av alla som följde tv-sändningen av och till fram till bröllopstårtan, men brudvalsen sparade hon till nästa dag. Sockorna som stickades under prinsessbröllopet fick ett barnbarn. |
Inga sensationer
Långt ifrån alla ansåg att bröllopet var något att minnas. Bland dem som har berättat om sina erfarenheter för Folklivsarkivet återfinns rojalister, republikaner och allt där emellan. En kvinna berättar till exempel att hon gått med i facebook-gruppen “Vi som ger fan i Victorias bröllop”.
Men en sak tycks alla som skrivit och berättat vara ense om – att mediebevakningen gick på tok för långt. “Fånigt” är ett ord som återkommer flera gånger.
– Jag hann bli rejält trött på alla upprepningar, skriver en dam.
– Ståhejet står en upp i halsen, skriver en annan.
– Jag har tittat på praktiskt taget allt, skriver en tredje. Men ska jag vara helt ärlig blev det nästan lite väl mycket.
Lohlas tonårige sonson i Blekinge tillhörde dem som egentligen inte var ett dugg intresserad. Lohla berättar vad som hände på lördagen:
– Den tonårige sonsonen slog sig också ner vid TV:n. Han ville se om något helt oplanerat skulle inträffa, hästar som råkade i sken eller båtar som åstadkom stora svallvågor så att kungaslupen kantrade. Inget sådant inträffade ju lyckligtvis. Trots det satt han kvar och tittade en bra stund!
Klicka här för att komma till en tävling där du kan vinna en dvd som visar det bästa från kronprinsessans bröllop!
