Personligt
Namn: Kjell Bertil Leonard Bergqvist.
Ålder: 57 år.
Yrke: Skådespelare.
Bor: Lägenhet i Stockholm och hus i Thailand.
Familj: Hustrun Karin, 39, sonen Leo, 3, och sedan tidigare döttrarna Johanna, 36, Sandra, 21, och Nathalie, 16.
Bästa egenskap: En kombination av höga ambitioner och skit samma.
Sämsta egenskap: Dålig på att ge sig själv tillräckligt med egentid.
Aktuell: Som Åsa-Nisse i biofilmen “Åsa-Nisse och det svarta guldet” och i “Fadren” på Stockholms stadsteater.
Åsa-Nisse
Den tjuvjagande och knipsluge smålänningen blev en publikdragande centralgestalt i de femton filmer som 1949–64 producerades av AB Svensk Talfilm. Ytterligare fem filmer gjordes av ett annat bolag. Ragnar Frisk regisserade (14 stycken) och John Elfström hade huvudrollen (19 stycken).
KÄLLA: NE
Kjell Bergqvist, 57, tycker att han befinner sig i en bra fas i livet. – Jag har turen att vara efterfrågad och får ständigt erbjudande om kanonroller både på bioduken och teaterscenen.
– Titta här! Det var Karin som plåtade med min mobilkamera igår kväll. Jag satt på en stol bredvid medan Leo badade i badkaret. Han plaskade och stod i och jag blev bara blötare och blötare – så till slut var jag så nerstänkt att jag tyckte det var lika bra att hoppa i själv. Fullt påklädd med skjorta, byxor och strumpor. Jag lovar att Leo just då tyckte att jag var världens knäppaste och samtidigt roligaste pappa…
Kjell Bergqvist börjar så sakteliga närma sig de 60 samtidigt som han tagit sig an det tuffa jobbet att vara småbarnsförälder på heltid. Något som onekligen kräver sin man.
– Leo är förstås det roligaste som finns på jorden, säger Kjell med glittrande ögon och massor med stolthet i rösten. Han har hunnit bli 3,5 år och alla som har eller har haft barn vet att i den åldern så är det full fart framåt i 180 knutar från sju på morgonen till åtta på kvällen. Och vår lille kille har dessutom den unika förmågan att låta oavbrutet! Han är inte tyst en enda sekund från det han vaknar tills han stupar i säng på kvällen och både jag och Karin undrar ibland oroligt om det ändå inte vore bra om han också andades då och då…
Älskar småbarn
– Men det är naturligtvis fantastiskt med småbarn i min ålder. Som att få ett nytt liv och börja om på nytt. Nästan allt är ju positivt och jätteroligt, men jag känner också att jag vill mer än jag egentligen orkar. Att inte få sova tillräckligt och sedan försöka hänga med i Leos intensiva tempo tar onekligen på krafterna och det blir förstås extra jobbigt när ålderskrämporna börjar smyga sig på. Under inspelningen av Åsa-Nisse-filmen drog jag på mig ett diskbråck efter att ha suttit på en konstgjord älg (!) praktiskt taget två veckor i sträck och det är ju inte den bästa sjukdomen när man förväntas krypa omkring på golvet med en pigg treåring.
– Och inte blev diskbråcket bättre sedan vi väl spelat in filmen och jag fått kliva av den där förbaskade älgen i somras. Då började min semester och den bestod först av en heldag på Skansen, sedan en heldag på Gröna Lund och slutligen en heldag på Kolmården. Redan första dagen “tvingade” Leo mig att krypa ner i en av de minimala veteranbilarna på Skansen – och inte bara en utan tretton gånger innan han blev nöjd!
Annorlunda livsresa
Leo är Kjell och Karins första barn tillsammans och han säger sig vara ganska övertygad om att det inte blir fler.
– Jag har ju tre tjejer sedan tidigare och helt ärligt har jag varje gång önskat att det skulle bli just en liten tjej, säger han. Kanske för att jag själv har bröder och vet hur jobbiga killar kan vara. Men visst var det kul att det blev en Leo till slut. Det är trots allt en annorlunda livsresa jag får bevittna och jag har förstås redan börjat fantisera om en framtid där jag och Leo åker ut och fiskar eller går på fotboll och sedan fortsätter kvällen med en öl tillsammans efteråt.
Kjell Bergqvist är en genomsnäll kille. Jag vet det efter att ha känt honom i drygt tjugo år, men visst har han kort stubin. Och han är begåvad med ett väldigt starkt rättspatos. Något som oförtjänt gett honom smeknamn som Kjelle Tvärvigg och ett rykte om sig att vara både bråkmakare och en som gärna slår folk på käften.
– Den där myten om mig som en jobbig skitstövel har levt sitt eget liv och frodats genom åren, men sanningen är att den bara är just en myt, säger han. Något som människor i min närhet, de som verkligen känner mig, kan intyga. I jobbet bråkar eller tjafsar jag aldrig, även om jag som alla andra skådespelare kan ha synpunkter på hur en roll ska tolkas. Jag är oerhört noga med att vara extremt bra förberedd och professionell i allt jag gör och det innebär också att jag kräver detsamma av dem jag jobbar med. Och jag har aldrig varit rädd för att ta en verbal fight med kreti och pleti när jag känt att jag haft torrt under fötterna.
160 filmroller
– Den största tillgången du har som skådespelare är ju din personlighet. Det som är du, det som gör dig unik och som tagit dig dit du är. I samma ögonblick som du gör avkall på den personligheten och börjar bli en kappvändare och rövslickare, så blir du också automatiskt en sämre skådespelare eftersom du då inte är dig själv längre. Men jag skulle ju aldrig ha fått medverka i 160 filmroller och tv-serier om jag hade blivit osams med alla regissörer som jag jobbat med. Det är ju snarare så att de återkommer gång på gång – vilket väl måste vara det bästa beviset för att de tycker om att samarbeta med mig!
– Fast jag erkänner att det fanns en period i slutet av 70-talet och början av 80-talet då jag privat hamnade i bråk lite för ofta. Då var jag en ung och kanske lite kaxig ungkarl som gillade att gå ut på krogen och då hände det att någon överförfriskad kille inte kunde eller ville lämna mig, eller sällskapet jag umgicks med, i fred. Oftast gick det ju att snacka sig ur situationen eller låtsas som om det regnade, men visst hände det att det delades ut en och annan smäll också. Men de senaste tjugofem åren har jag ärligt talat levt ett oerhört stillsamt familjeliv. Först med Yvonne på landet, med småbarn, höns, hästar och grisar. Sedan i lilla Torshälla, där jag såg Sandra och Nathalie växa upp och under senare år med Karin och numera också lille Leo. Idag är jag mycket mer en mjukis och velourpappa än den machoman som vissa tyvärr fortfarande uppfattar mig som!
Under skinnet
Vi tv-tittare har ju också haft förmånen att under det senaste året få krypa lite under skinnet på Kjell Bergqvist tack vare “Stjärnorna på slottet” och “Här är ditt liv”, två väldigt uppmärksammade program som verkligen visade andra och djupare sidor av honom än den gängse schablonbilden.
– Både jag och min kompis Tommy Körberg hade ju blivit tillfrågade tidigare om att vara med på det där slottet, men vi tyckte båda att det hade varit alldeles för mycket vuxendagis och tjafs mellan deltagarna, berättar han. Men så bestämde vi oss i alla fall för att gemensamt tacka ja – under förutsättning att vi fick bestämma vilka de tre övriga skulle bli. Och med facit i hand så blev det en av de trevligaste veckorna i mitt liv! Det fanns inte minsta lilla konflikt att skåda och jag har nog aldrig skrattat så mycket som, då tillsammans med Tommy, Siw Malmkvist, Meg Westergren och Björn Ranelid. Den senare kände jag inte alls innan, men sedan dess räknar jag honom som en nära och kär vän! | ![]() – Att vara med i Här är ditt liv i tv blev mycket roligare än jag vågat hoppas, säger Kjell. |
– Vad det gäller Här är ditt liv så var det förstås oerhört hedrande att få vara med, men hade jag inte blivit kidnappad utan “bara” fått frågan så hade jag säkert tackat nej. Artigt men bestämt. Men det blev mycket bättre och mycket roligare än jag vågat hoppas. Och jag har ju förstått att programmet blev väl mottaget av tittarna, något som anstormningen av människor som vill skänka pengar, till det barnhem i Thailand som jag engagerat mig i, visar. Och det var ju två fantastiska ögonblick när mina fruar Yvonne och Karin kom in i studion hand i hand och när mina döttrar Sandra och Nathalie sjöng den där Peter LeMarc-låten “Starkare än ord” som de visste att jag älskar men som jag inte hade en aning om att de hade tränat in.
Bra fas i livet
Kjell säger att han befinner sig i en bra fas i livet. Även om han inte ser fram mot att fylla 60 och inte känner minsta behov av att ställa till med fest när den dagen kommer.
– Jag har turen att vara efterfrågad och får ständigt erbjudanden om kanonroller både på bioduken och på teaterscenen, säger han. Hela hösten har jag spelat Strindbergs Fadren inför fullsatta salonger på Stockholms stadsteater och det har gjort att vi fortsätter med ett antal föreställningar även under våren. Jag har just kommit hem från Thailand efter att i nästan två månader ha spelat in en ny tv-serie tillsammans med bland annat Maria Lundqvist och Lotta Tejle, jag ska tillbaka i april för lite komplettering och i början av sommaren ska jag göra huvudrollen i en ny film med min favoritregissör Ulf Malmros. Dessutom har jag och Sissela Kyle ett litet projekt på gång, jag förhandlar om tre andra huvudroller på bio och ett par stora tv-serier. Helst skulle jag vilja göra allt det här under året men inser att det tidsmässigt är omöjligt och att jag måste välja. Oerhört svårt men självklart också angenäma och privilegierade problem.
Kjell äger själv ett hus i Thailand sedan några år och planerna var från början att tillbringa halva året där, avveckla teaterskådespeleriet och sedan komma hem till den svenska våren och sommaren och då passa på att spela in en eller ett par biofilmer.
– Men så blir det nog inte, säger han. Jag är visserligen en långkalsongernas man som alltid är frusen och som helt enkelt inte passar in i vårt nordiska klimat, men efter att för två år sedan ha tillbringat tre månader i sträck i Thailand så insåg jag att jag är för rastlös för att bara ligga still i en hängmatta under så lång tid. Det blev helt enkelt långtråkigt, mycket beroende på att jag inte spelar golf eller har någon annan fritidssysselsättning.
Engagemang
Men engagemanget för rätt och orätt finns där. Med tanke på sin ekonomi borde han kanske rösta på moderaterna, men han är socialdemokrat i själ och hjärta och kan inte ens tänka tanken att rösta mer åt höger. Han säger att han är livrädd för sverigedemokraterna och allt vad de står för och att han på allvar kan tänka sig att ge sig in i politiken på ett aktivt sätt inför nästa val och de främlingsfientliga vindarna tillåts fortsätta blåsa. Och så är han både språkrör och ansikte utåt för organisationen Ecpat som kämpar för att avskaffa barnprostitution, barnpornografi och barnsexhandel.
Kjell och Karin har varit ett par i tio år. De träffades ett år efter det att han och Yvonne Ryding hade gått skilda vägar. Ungefär samtidigt som han valde att flytta till Torshälla där Yvonne och de två döttrarna bodde.
– Det var ett av mitt livs klokaste beslut, säger han. Efter att under ett halvår ha pendlat de tolv milen mellan Stockholm och Torshälla för att få träffa mina döttrar, så kände jag att allt höll på att gå käpprätt åt skogen. Jag höll på att ramla i fällan att bli bara en Skansen- och pizzapappa varannan helg och känslan av och tanken på att jag höll på att förlora mina barn gjorde att jag nästan gick sönder inombords eftersom Sandra och Nathalie alltid betytt allt för mig!
Bytte telefonnummer
Kjell och Karin träffades alltså år 2000. På en liten oansenlig restaurang i Stockholm dit han och kompisen Ulf Malmros råkade komma en vanlig vardagskväll. De hade aldrig varit där tidigare, de var de enda gästerna och personalen bestod av just servitrisen Karin som också skötte baren. De pratade hela kvällen, dagen efter kom Kjell tillbaka och frågade om de kunde träffas någon kväll när hon var ledig, de bytte telefonnummer och på den vägen är det!
– Karin är fantastisk, säger han. Vi har ärligt talat inte tjafsat om någon småsak under alla dessa år och det beror kanske på att hon inte bara är arton år yngre utan också arton år klokare än vad jag är. Hon har lärt mig att välja mina strider, att släppa sådant som jag ändå inte kan påverka och att inte låta mina problem gå ut över fel personer.
Kjell Bergqvist som Åsa-Nisse och Michael Segerström som Klabbarparn i nya filmen Åsa-Nisse Wälkom to Knohult som har premiär den 11 februari.