Jan-Eriks pensionärsliv går som på räls!

Jan-Erik Kaiser är en av två SJ-guldkortsresenärer som reser privat och han tänker köpa sitt fjärde guldkort.

– Ring mig efter lunch för nu ska jag snart av i Gävle, säger Jan-Erik Kaiser, 66, när Hemmets Journal når honom på mobilen just innan avstigning.

När han gick i tidig pension funderade han på vad han skulle göra om dagarna. Hans särbo jobbade och hans barn var vuxna. Ofta drev han omkring planlöst i Stockholm, gick till biblioteket och åt hamburgare till lunch. Det blev enformigt i längden.

Ett tag funderade han på att köpa en månads tågresor i USA, där han yngsta dotter bor. Men när han äntligen kom till skott så var det indraget.

Under en bilresa tillsammans med sin son till Gävle så ändrades Jan-Eriks vardag. – Du bara snackar, gå och köp det där årskortet nu direkt på stationen och ta tåget hem! sa min son. Då för tre år sedan kostade kortet 60 000 kronor och min första resa gick från Gävle till Stockholms central. Jan-Erik arbetade som datachef, idag bloggar han om sitt idoga tågresande och han kommer med förbättringsidéer till Trafikverket och kommuner.

Guldkortet ger Jan-Erik stor frihet. Med ett Guldkort reser man obegränsat i 1 klass och 2 klass på alla SJ:s dag- och nattåg i Skandinavien.

 Första klass

Det första året reste han 4-5 dagar i veckan, numera blir det ofta mer. Om somrarna tycker han inte att det är lika skönt att sitta inne i tågen, men då gäller guldkortet på Vaxholmsbåtar och en del färjor.

– På höstarna när mörkret lägrar sig då åker jag lika gärna nattåg. Oftast åker jag i förstaklass som har bra säng och fyra kuddar. Ryktet går att jag snarkar vilket jag absolut förnekar. Oftast sover jag bra särskilt när spåren är raka och fina, som ner till Malmö.

I jobbet var hans resande oftast förknippat med prestationer, men det var inte alltid så bekvämt och roligt att köa och sitta trångt på flyget .

Jan-Erik läser tidningen och så äter han frukost eller middag på tågen. Men för den mesta tittar han ut och njuter av det svenska landskapet. Det finns oändligt mycket att titta på och han upptäcker alltid något nytt.

Söder om Skövde finns en vacker dal som ofta är solbelyst. Södertälje containerhamn har han funderat på hur många containrar man kan stapla på varandra utan problem? Det rätta svaret är tre.

I första klass är det oftast folk som jobbar och inte har lust att prata men på nattågen norröver är det mer livat och speciellt restaurangvagnen är en härlig social miljö.

– Vissa resor blir otroligt starka upplevelser när jag träffat människor som lagt fram tankegångar i lugn och ro. Härom sistens mötte jag en riksdagsman som hade mycket intressant att berätta. Det var fascinerande. Efteråt tänkte jag oj, oj, vilken resa.

Inte utan sin ryggsäck Visserligen hade superresenären Jan-Erik tågbana som pojke, men idag är han mest intresserad av transportsystemet. Han bryr sig inte om gamla ånglok och museijärnvägar. Järnvägsmuseet i Gävle har han besökt en gång och han tycker att det räckte. – När jag stiger av tåget så söker jag finna ortens kod, var jag hittar turistinformationen, apoteket, kyrkan, affären och busstationen.

Ännu en tågresa för Jan-Erik Kaiser som åker för upplevelsernas skull. Ryggsäcken är hans ressällskap med det allra nödvändigaste.

Med på sina resor har han alltid sin ryggsäck med allt han behöver, dator, kamera, videokamera, laddare och batterier. Tandborste och plåster är absolut nödvändigt. Är han ute på en långresa, så finns ett ombyte med.

– Jag känner mig nästan naken om jag inte har ryggsäcken och det är en utmaning att inte glömma kvar något på tågen. Om jag har oordning på grejerna när vi närmar oss stationen då missar jag hellre den stationen. Jag tänker på att nu ska jag packa min väska och att jag har med årskortet. Jag måste ha stenkoll för det är en överlevnadsgrej.

I hans packning har han alltid ett plastfodral med årskort, leg och kontokort samt 100 kronor. I ryggsäcken har han några femmor och tior för toalettbesök.

En gång hade han lagt sitt plastfodral med guldkortet på bordet och så kom en effektiv tågstädare…

– Det var en nära-döden-upplevelse för mig. På Stockholms central fick jag tack och lov tag i städerskan och hon hittade plastfodralet i sopsäcken!

Södra Skåne har han inte besökt. Ystad och Simrishamn lockar, Oslo är också ett möjligt resmål. Köpenhamn är hans absoluta favoritstad.

TIPS!

Du kan följa Jan-Eriks tågblogg på: http://arskortguldsj.wordpress.com/