PERSONLIGT

NAMN: Kerstin Nordin

ÅLDER: 70 år

FAMILJ: Två söner, svärdotter och två barnbarn, hunden Jojo.

BOR: I litet radhus på Lidingö

GÖR: Föreläser om personlig utveckling och socialt entreprenörskap, medlem i Etikkollegiet, styrelseledamot i PsykosyntesAkademin.

Stiftelsen Livslust har gett hundratals barn ett nytt liv

– Min dröm är att ännu fler ungdomar får hjälp till en värdig framtid, säger Stiftelsen Livslusts grundare Kerstin Nordin.

 

När Kerstin Nordin klev in i den betonggrå cellen trodde hon inte sina ögon. Dagsljuset silade sparsamt in mellan rostiga springor i plåten som täckte fönstret. Längs väggarna trängdes fyra våningssängar utan lakan och bakom skynket ett stinkande hål i golvet. Inte ens tidningspapper att torka sig med, ingen tvål. Över varsin tallrik vattnig soppa hängde åtta trasiga tonårstjejer, före detta barnhemsbarn som stulit en limpa eller en handväska för att kunna äta sig mätta.

 

Besöket på Rigas fängelse fullkomligt knuffade iväg Kerstin på ett nytt “rädda-världen-uppdrag”. Hon litade till att den bultande ilskan, modet och kraften skulle räcka hela vägen till målet. Det här var större än något hon dittills hade gjort.

 

Idag, arton år senare, kan hon med stolthet visa upp Stiftelsen Livslust som står under drottning Silvias beskydd. Stiftelsen driver ett hem elva mil väster om Riga, där utsatta ungdomar bor och får yrkesutbildning i kombination med social rehabilitering. Livslustmetoden har blivit ett begrepp, socialchefer från hela Lettland reser dit för att lära sig mer om det framgångsrika pilotprojektet. Drygt 80 procent av de hundratals barn som gått på skolan lever idag trygga liv med arbete eller fortsatta studier.

 

Avgörande ögonblick

Hur kunde Kerstin, ensamstående mamma med liten plånbok, få igång en skola på andra sidan Östersjön, är det många som undrar.

– Min erfarenhet är att om du brinner för det du gör och använder alla dina bästa resurser, då kommer pengarna. Och så gäller det att samarbeta med andra eldsjälar. Att tränga sig på och försöka övertyga de som inte vill, är ingen idé.

 

Uppkrupen i trädgårdssoffan utanför sommarhuset på Vindö i Stockholms skärgård berättar Kerstin, som fyllt 70 år, om några ögonblick i livet som varit avgörande för fortsättningen. Först var det “välfärdskrisen”, när de bägge sönerna var små och familjen bodde i Paris. Den svenska juristexamen var alldeles färsk. En bra man, fin våning, sommarhus och segelbåt. Hon borde vara lycklig, men kände sig tom. Kanske saknade hon ett meningsfullt jobb?

 

De bestämde sig för att flytta tillbaka till Sverige och Kerstins karriär inom marknadsrätt tog fart. Tillfälligt bättre, men ingen sann glädje. Äktenskapet sprack och ett antal pojkvänner fladdrade förbi. Nytt jobb och nya män. Förändringarna av de yttre omständigheterna hade inte hjälpt, alltså måste felet finnas inuti henne själv.

 

Grät av lycka

En psykolog i vänkretsen satte fingret på Kerstins relation till sin dominante pappa. Omedvetet hade Kerstin sedan blivit tillsammans med män som antingen var väldigt lika pappan eller så olika som möjligt. En natt hände något märkligt.

– Pang, bom! Det var som om en pansardörr till mitt hjärta öppnades och all min instängda kärlek till pappa forsade ut. Jag grät av lycka och lättnad. Från den stunden blev jag mycket mera lyhörd, fick en helt annan tillgång till min intuition och mina känslor.

 

Av en kollega fick hon boken Psychology of Man’s Possible Evolution av ryssen PD Ouspensky.

– Utan den boken hade ingenting som sedan hände i mitt liv blivit av. Den handlade om människans dolda, outvecklade, högre medvetande. Om att vi är så mycket mer än den vi tror oss vara.

 

Kerstin sökte sig till likasinnade, nyfikna sökare. Alla lika övertygade ateister.

– Vi läste, diskuterade och började se sammanhang. Kom fram till att det måste finnas en större helhet som vi människor är en del av. Vad läskigt och spännande på samma gång! Efteråt var det ingen i gruppen som kallade sig ateist. Själv kände jag en tillit till min nya insikt om att det finns en slags högre ordning i tillvaron.

 

Känsla av klarsynthet

Kerstin återkommer flera gånger till denna tillit, som gör att hon oftare låter intuitionen bestämma istället för intellektet. Hon beskriver det som att hon ibland lyckas få tillgång till en större del av sig själv. En sådan känsla av klarsynthet höll nästan på att kasta omkull henne en kväll i slutet på 70-talet.

– Poff, som när en rullgardin åker upp såg jag plötsligt tillståndet på jorden.

 

Från den sekunden bestämde sig Kerstin för att bara jobba för att “rädda världen”. Hur kan jag bidra till en bättre värld? Använd mig, bad hon och tittade i taket. Strax därpå fick Kerstin en förfrågan om att förlägga Bernard Bensons “Fredsboken” i Sverige. Några år senare bildade Kerstin och hennes väninnor Föreningen Nytänkarna. Hon har också grundat PsykosyntesAkademin i Stockholm samt baxat fram en ny djurskyddslag om förbud mot överanvändning av antibiotika.

– Jag blev lite övermodig med allt jag ville hinna med och till slut kollapsade jag.

 

Kerstin slår sig ner på sin favoritplats på klipporna bakom det röda trähuset. En knottrigt vacker utsikt över öppna havet. Här satt hon också den gången för att samla nya krafter. Totalt utbränd, längst ner på brunnens botten. Att ha varit där kallar hon för en värdefull upplevelse.

– Tidigare hade jag alltid försökt vara någon. En duktig flicka, bra mamma och så vidare. Men just då var jag absolut ingen. En nolla. Allting var helt avskalat och jag kände för första gången en varm kärlek till mig själv. Sakta men säkert började jag fungera igen.

 

Drottningen sa ja

Hösten 1992 bar det av till Lettland för att hitta ett barnhem som Föreningen Nytänkarna kunde stötta. Så började “Letthjälpen”. Året därpå frågade Rädda Barnen i Lettland om Kerstin kunde göra något för tonåringarna från barnhemmen som inte har någonstans att ta vägen efter grundskolan.

– Själv hade jag idén om en yrkesskola. Nu behövde jag en grupp som kunde komplettera mig.

 

Laila Freiwalds ställde upp direkt. Känd som svensk justitieminister i sitt gamla hemland kunde hon öppna många, viktiga dörrar. Drottning Silvia sa ja till att bli beskyddare och en framgångsrik entreprenör och en högt uppsatt direktör i näringslivet tog plats i styrelsen.

– Det är viktigt att involvera näringslivet. Där finns inte bara yrkeskunnande och pengar utan också väldigt många människor som vill hjälpa till att göra världen till en bättre plats.

 

Med stöd från SIDA, EU, svenska och lettiska företag och byggarbetare, samt ett antal hängivna volontärer förvandlades ett nedslitet tuberkulossjukhus till ett modernt internat med plats för 40 elever. Kerstin delade projektansvaret med två andra kvinnor.

– Jag blev experten på att nätverka och få ihop allt vi behövde i form av material och arbetskraft. Allt från tapetrullar, el och VVS till garagedörrar – utan att betala en krona.

 

Anmälde sig själv

Allt gick förstås inte på räls. Då bad hon mot högre makter. “Snälla rara, visa vad jag ska göra”. Och svaren kom till henne.

Nu har Kerstin lämnat över ratten på Livslust till sina kolleger. Men “rädda-världen-tänket” har hon med sig vart hon än går. Häromåret bröt hon sig in hos en amerikansk diplomat för att rädda en vanskött hundvalp. När hon var klar erkände hon direkt och anmälde både sig själv och ägaren till polisen.

 

Tidningarna rapporterade och djurvännerna hörde av sig. Nu planerar Kerstin att inrätta ett civilkurage-pris som ska uppmuntra veterinärer och annat yrkesfolk att ta strid för djur som far illa.

I övrigt hjälper hon till lite här och där. Bland annat kämpar hon för en ensamstående vitrysk mamma och hennes son som levt gömda i Sverige i åtta år. Uppehållstillståndet är klart, nu gäller det att skaffa en bostad också.

 

Vissa dagar kan Kerstin inte göra något alls. Det är bara att vänta ut migränen som hugger och spränger bakom pannan. Men även det kan hon vända till något positivt.

– När smärtan är som värst surrar inte lika många tankar, vilket gör det är lättare att komma in i tillstånd av klarsynthet. Och det är härligt!

Efterlyser svenska familjer

Den svenska Stiftelsen Livslust ger före detta barnhemsbarn en yrkesutbildning inom sömnad, kök, finsnickeri och måleri vid en internatskola i Lettland. För att ungdomarna ska få en inblick i hur en vanlig familj fungerar efterlyser man varje sommar familjer i Sverige som kan ta emot elever från skolan i Lettland. Läs mer på: http://www.livslust.com/