Anna Margaretha är stolt över staden Alingsås och sin farfars farfars farfars far Jonas Alströmer.
Mitt på Stora torget i Alingsås står Jonas Alströmer staty – han som gjorde potatisen populär i Sverige. Anna Margaretha Alströmer, 60 år, är hans ättling i sjunde led. Och bättre ciceron kan man knappast få när man besöker staden fem mil norr om Göteborg.
– Jag är väldigt stolt över min hemstad och att heta Alströmer är ingen nackdel, säger hon. Det innebär ofta inledningen till trevliga samtal med nya människor.
Liksom sin förfader är Anna Margaretha full av idéer och har förmågan att sätta de flesta i verket. Efter några år som turistchef i staden är hon numera kommunutvecklare i Essunga kommun.
Det finns fler likheter. Anna Margaretha och Jonas har till exempel båda arbetat utomlands, ibland under ganska äventyrliga förhållanden. När Jonas år 1706 genom en vän fick sitt första jobb i Stockholm blev han involverad i en kärlekshistoria.
– Kompisen blev kär i en grosshandlardotter och fick den besvarad, berättar Anna Margaretha. Kärleken var dock ej välsignad av hennes föräldrar. De båda beslutade sig för att rymma till England. Vännen frågade om Jonas ville följa med.
En söndag förmiddag, när den övriga familjen var i kyrkan, gick de tre ombord på ett fartyg som skulle till London. När efterspaningarna satte igång och en tullbåt hann upp fartyget kunde de klara sig, tack vare en förstående kapten.
– Han hade fattat tycke för de unga och förnekade att de fanns ombord, berättar Anna Margaretha.
Väl framme i England startade Jonas ett handelsbolag, blev engelsk medborgare och snart så framgångsrik att han skapade sig en förmögenhet. Anna Margaretha kom också att flytta utomlands för båtars och kärlekens skull. Maken Björn Svennung fick 1978 jobb på Broströms rederi i Holland.
– Själv kom jag att arbeta som frilansjournalist på Sveriges turistråd i Haag, berättar hon.
En bisyssla
Med tiden har Jonas Alströmer blivit mest känd som den som tog potatisen till Sverige. Men det stämmer inte riktigt. Potatis växte i Uppsala botaniska trädgård långt innan han föddes. Däremot var det han som populariserade odlingen i Sverige.
– För Jonas var potatisen nog mer en sidosyssla, säger Anna Margaretha. Han sysslade med en mängd olika affärsverksamheter. Den mesta tiden bodde han inte i Alingsås utan i Stockholm, ständigt i arbete för att få bidrag till sina manufakturverk.
I England hade han fått kunskaper inom textilindustrin. Dem tog han med sig till Sverige.
– Maskiner och yrkesmän skaffade Jonas i Holland och smugglade till Sverige. Detta blev grundvalen för den svenska textilindustrin.
Den lilla potatis som Jonas gjorde så mycket reklam för kallades för Gammalsvensk röd. Det är en liten rund sak med rödlila skal och gult kött. Den faller dock inte Anna Margaretha i smaken.
– Nej, den är hårdkokt, och kokar man den länge så är den hård ändå.
Middag med fisk och potatis höjer humöret. Men Anna Margarehtas absoluta favoritpotatisrätt är potatisgratäng med mycket ost.
Anna Margaretha vet vad hon talar om. Hon har varit med och bildat Potatisakademien i Alingsås. Sällskapet träffas fyra gånger om året och jobbar med att främja kunskapen om potatis.
Hennes favoriter är mandelpotatisen Amandine och Andean Sunrise, två sorter som hon tror att Jonas också skulle ha gillat.
– Den senare sorten är det inte så många odlare som har än, säger hon. Men den har tunt skinn och gult kött och passar väldigt bra till fisk och kyckling.
Anna Margaretha gillar både fast och mjölig potatis. Valet beror på anrättningen – mjölig till potatismos och fast till huvudrätt.
– Inte minst är såsen till potatisen viktig, gärna med lite sherry. Favoriten för mig är annars potatisgratäng med mycket ost i.
Det finns över 300 sorters potatis i Sverige. Anna Margaretha tar varje tillfälle i akt att missionera om de olika sorternas betydelse, till exempel vid restaurangbesök
– När det står fisk och potatis frågar jag alltid vad det är för sorts potatis, för potatisar smakar ju så olika. Det är med potatisar som med viner, olika sorter smakar bäst till olika sorters mat.
Potatisens dag
Potatisakademien jobbar i Jonas anda med att aktualisera och popularisera den näringsrika knölen. Varje sommar samlas upp emot 80 000 besökare till en potatisfestival i Alingsås. Man utser årets Potatisknöl och har infört Potatisens dag den 26 oktober.
– Då undervisas det om potatis i skolorna och firas på olika platser i Sverige.
I släkten Alströmer finns det idag bara en potatisodlare kvar, en kusin till Anna Margaretha. Själv skulle hon inte kunna tänka sig sätta, kupera, vattna, skörda och lagra.
– Nej det är alldeles för mycket jobb, säger hon. Då äter jag den hellre, gärna nykokt med en klick kaviar på.
Anna Margarethas 6 favoritpotatisar:
Andean Sunrise smakar precis som den heter, som en soluppgång över Anderna. Men jag skulle vilja kalla den för “soluppgång över sjön Mjörn” istället. Jättefin! Dess smak är lite som kastanj och jordärtskocka. Den är vackert gul.
Amandine smakar midsommarafton året runt. Den påminner lite om mandelpotatis med smak av kastanj och mandelsötma.
Fontane smakar lite som en smörig, söt palsternacka, liten mandel och hasselnötsmak.
King Edward smakar som smörig kastanj, liten mandel och valnöt. Man finner även smak av grön konservärta. Den passar jättebra till stekt kött med sky. På sommaren kan den vara svår att få tag på. Det kan vara bra att ha sparat de stora, som man kan göra bakpotatis av. Den är annars god som färskpotatis, men är ätbar först andra halvan av juli. Den smakar annorlunda än andra färskpotatisar.
Bintje är perfekt till dillkött och pepparrotskött, där man använder gräddsås. Den matchar köttet perfekt.
Gammalsvensk röd är en familjeangelägenhet, kan man säga. Ät en god sillbit till. Den är lite besk och därför uppväger sillen perfekt denna gamla, fina potatissort.
