På bara ett par dagar har Britt Nilsson och Albie Benson funnit varandra. De är båda övertygade om att de nya familje- och vänskapsbanden kommer att hålla.
När Albie Benson från Nya Zeeland kliver ur bilen vid gården Vattenmöllan strax söder om Mölle har det passerat 120 år sedan någon i hans familj senast trampade den karga marken. Då var det hans farfar, Janne Bengtsson, som i slutet av 1880-talet lämnade Sverige för ett liv till sjöss och en ny framtid på andra sidan jordklotet.
– Det här är en av de bästa dagarna i mitt liv, säger Albie Benson. Jag kan inte riktigt fatta att jag verkligen är här och att jag har haft turen att få kontakt med de svenskar som är min släkt.
I hela sitt vuxna liv har Albie Benson, 73 år, från staden Dunedin på östra sidan av Nya Zeelands södra ö funderat över sitt ursprung och sitt svenska arv. Vem var egentligen farfar Janne Bengtsson, som i nya zeeländsk tappning blev John Benson? Var kom han ifrån och hur såg hans övriga familj ut? Och kanske framför allt: Finns det fortfarande några släktingar i livet?
– Jag vet att några av mina fastrar skickade brev till Sverige på 1940-talet, men det kom aldrig något svar, säger Albie Benson. När internet slog igenom gjorde jag en hel del efterforskningar på egen hand, men de var inte särskilt lyckosamma.
Napp direkt
Den gångna vintern bestämde han sig för att göra en sista ansträngning för att räta ut alla frågetecken kring sitt ursprung, ivrigt påhejad av fru och vuxna barn. Via nätet kom han i kontakt med en släktforskare i Uppsala, som han försåg med de namn och uppgifter som han hade tillgängliga.
– Av min äldsta faster fick jag ta över Jannes sjömansbok och hans handgjorda sjömanskista, berättar Albie. Där hade vi dels en del födelsedata, dels namnet på en av Jannes bröder, Anders Bengtsson.
– Det tog bara släktforskaren någon vecka att leta upp levande släktingar till Anders Bengtsson från Vattenmöllan i Höganäs. Hon gav mig namn på tre nästkusiner som kunde vara lämpliga att kontakta.
Ett av namnförslagen var Britt Nilsson, 77 år, från Helsingborg, ett av barnbarnen till Anders Bengtsson. Det var henne som Albie beslutade sig för att försöka etablera kontakt med.
I februari i år skrev han ett långt brev och skickade med kopior på de bilder som han hade ärvt av äldre släktingar, kopior på Jannes sjömansbok och kopior på den dokumentation som släktforskaren försett honom med. Allt för att det inte skulle finnas något utrymme för tvivel angående släktskapet.
– Man har ju hört talas om olika typer av bedragare, så jag ville verkligen att Britt skulle uppfatta mitt brev som trovärdigt och seriöst, berättar Albie.
– Det följde några veckors nervös väntan, men så plötsligt en dag i februari låg det ett svar från Sverige i brevlådan.
Okända äventyr
Inte mycket är känt om Janne Bengtsson och bakgrunden till att han lämnade Sverige för att aldrig mer återvända. Men Vattenmöllans läge alldeles vid Öresund kan mycket väl ha väckt en lust att åka ut på de öppna blå vidderna istället för att slita ont som lantbrukare.
I Nya Zeeland tog sig Janne namnet John Benson. Efter bara en kort tid i det nya hemlandet träffade han Elisabeth Jane, som han gifte sig med och fick fem barn med. På bilden syns även Elisabeth Janes mamma.
Janne var inte 20 år fyllda när han omkring 1890 mönstrade på ett skepp som så småningom tog honom till Nya Zeeland. Kvar i Sverige lämnade han föräldrarna Anna och Bengt samt sina fem syskon.
I det som blev hans nya hemland träffade han Elisabeth Jane, som han fick fem barn tillsammans med under det första decenniet av 1900-talet. En av dem var sonen Frank Nigel, som i sin tur fick två barn, varav ett är Albie Benson.
– Jag fick tyvärr aldrig möjligheten att själv träffa min farfar, berättar Albie. Han dog av ett svagt hjärta redan 1925, endast 58 år gammal. Med honom dog såklart också en mängd information om familjens ursprung.
Den här bilden är tagen bara något år innan Janne Bengtsson år 1925 gick bort i sviterna av ett svagt hjärta. Han blev endast 58 år gammal.
– Därför känns det så fantastiskt att få möjlighet att komma till Sverige och knyta ihop alla lösa trådar med hjälp av Britt och hennes familj.
Cirkeln sluts
Det är i slutet av juni och Albie har kommit till Vattenmöllan tillsammans med nästkusinen Britt under sitt endast två dagar långa besök på svensk mark. Han och frun Jeanine har gjort en liten avstickare på en längre resa.
Det är en märkbart tagen och känslosam Albie som strosar runt på den gräsbeklädda gårdsplanen. Han plockar varsamt upp en liten sten från marken samtidigt som han tänker högt för sig själv:
– Tänk om farfar en gång har trampat på just den här stenen.
Undrar vad han skulle tänka om han kunde se oss nu. Förhoppningsvis sitter han med ett stort leende på läpparna på sin molntuss i himlen.
För Britt Nilsson och hennes familj har det varit en omtumlande upplevelse att plötsligt upptäcka att det finns släktingar i Nya Zeeland. Det enda hon sörjer är att hon känner sig för gammal för att göra den långa resan till Albies hemland.
– Det hade varit otroligt spännande att få se hur det ser ut där Janne levde, säger hon. Men jag hoppas att mina döttrar Karin och Ulrika gör resan med sina familjer.
– Det skulle vara en logisk fortsättning på den här fantastiska historien. Jag tror att den relation som vi nu har etablerat med familjen Benson kommer att hålla. Det kändes rätt direkt när vi träffades på flygplatsen och på bara några få dagar har vi blivit riktigt goda vänner.
