Så den är här nu? Jan Johansen låter spänd av förväntan när jag ringer för att berätta att boken om hans liv har kommit till förlaget. På omslaget en grånad, men fortfarande snygg, artist och sångare. Titeln Med nya ögon är dubbelbottnad. Dels en blinkning åt Se på mig, låten som de flesta förknippar med Jan Johansen, dels en sorts förklaring om hur han ser på livet idag – med nya, nyktra ögon.
Se på mig hette alltså schlagerlåten som vann hela Svenska folkets hjärta 1995 i Melodifestivalen. Över natt blev den då okände Jan Johansen med det svarta håret rikskändis och alla såg på honom. Han hyllades i media, köerna ringlade sig långa till hans spelningar och han fick skriva autografer så pennan glödde. Här borde han mått som bäst, men bakom den glada fasaden dolde sig något annat.
– Visst var det roligt med all uppmärksamhet och jag älskade låten. Men jag placerades i ett schlagerfack och folk trodde jag var en präktig svärmorsdröm när jag i själ och hjärta var en rocksångare och trummis.
Jag trivdes bäst på små scener med mitt coverband Off Duty. Nu förväntades jag istället sjunga smäktande kärleksballader som jag inte skrivit själv.
Framgångens baksida
Att inte vara sann mot sig själv stod Jan Johansen dyrt. Han lät sig förföras av framgången och uppmärksamheten, men ångesten var hans ständige följeslagare. Han var ung och partyglad och sena nätter på krogen gjorde att orosmolnen skingrades och självförtroendet blev bättre, i alla fall för en liten stund. Han raggade tjejer, var kung i baren och sprätte pengar omkring sig. Missbruket smög sig på. Han drack ju inte mer än andra, tyckte han, och att han vände på dygnet var heller inte konstigt, så gjorde alla musiker.
Inte ens när han körde bil förmiddagen efter att partajat och druckit hela natten eller hamnat i slagsmål på krogen trillade polletten ner. Han fortsatte att dricka alkohol nästan varje dag och tog återställare lika ofta. Det gick ut över hans artisteri. Han gick upp i vikt, blev trött, mindre engagerad i sitt jobb och ofta på dåligt humör.
– Inte ens när jag träffade min blivande fru Pia på ett bröllop 2001 skärpte jag till mig. Jag har sett bilder på mig själv från den tiden och hon är ursnygg och jag ser gammal och pluffsig ut.
Anade oråd
Pia, som föll handlöst för Jan, anade oråd från början. Något stod inte rätt till, men att han var alkoholist ville inte hon inte erkänna för sig själv förrän några år senare när paret fick sonen Tim. Plötsligt upplevde Pia det som att hon hade två små barn hemma i huset i Segeltorp, ett nyfött och ett på snart 40…
– Hon tjatade på mig att sluta dricka, men jag slog ifrån mig. Jag hade ju slutat röka, snusa, dricka öl och sprit – skulle jag inte få behålla rödvinet när jag försakat allt annat?
En septemberdag 2009 satte Pia ner klackarna. Hon hade bestämt sig. Antingen slutade Janne att dricka eller så lämnade hon honom och tog Tim med sig. Det var bara att välja.
– Hon kom in i vardagsrummet med armarna i kors och bestämd min. Jag visste att det inte fanns något förhandlingsutrymme. Det var bara att krypa till korset eller bli av med allt som var mig kärt.
Dagen efter skrev Jan in sig för alkoholbehandling. Sedan fick han delta i dagliga gruppsamtal med en terapeut och prata om sitt drickande och rannsaka sig själv. Och var tvungen att gå på flera självhjälpsmöten i veckan. Men att högt säga orden “jag är alkoholist”, satt långt inne.
– Länge tyckte jag ju inte att jag var det. Jag hade inte alkoholproblem, det var Pia som hade problem med att jag drack och det var inte samma sak. Inte förrän jag pratade med en annan kille på ett självhjälpsmöte förstod jag att jag också var alkoholist. Han sa till mig att han tyckte jag hittat rätt som kommit dit. Han såg sig själv i mig och visste att vi båda hade sjukdomen. Det var bara jag som inte fattat det.
Självhjälpsmöte
Uppfylld av sin nynykterhet tog Janne med sig Pia på ett så kallat öppet självhjälpsmöte, ett möte där anhöriga får lov att vara med och lyssna.
– Jag var fruktansvärt nervös och höll Pia hårt i handen. Så tog jag mod till mig och sa högt och klart “Hej, jag heter Janne och jag är alkoholist”.
Efter det hade Jan inga problem med att vara öppen om sitt missbruk. Tvärtom pratade han gärna med dem som frågade, men var noga med att inte predika eller moralisera över andras drickande.
– En gång efter en spelning i Trollhättan kom det fram en berusad kille och ville prata. Han berättade att han separerat från sin fru och att hon inte ville att han skulle träffa sina barn. Jag tog mig tid att prata med honom och sa att jag själv var nykter alkoholist. Jag föreslog att han skulle följa med mig på ett självhjälpsmöte dagen efter och det gjorde han.
Jan åkte hem efter några dagar och hade inte mer kontakt med honom. Men efter ett halvår ringde mobilen.
– Det var killen i Trollhättan som berättade att han hade fortsatt att gå på självhjälpsmöten och förvisso tagit sig ett återfall eller två, men nu var han nykter. Och bäst av allt, han träffade sina barn igen.
Själv har Janne inte tagit sig något återfall. Ja, han uttrycker det så. Att ta sig ett återfall innebär en aktiv handling, inte en passiv.
– Det är ju jag som korkar upp vinet, häller upp det i ett glas och för det till munnen, det är ingen som tvingar mig till det.
Vinsterna med nykterheten blev stora och suget efter alkohol försvann, i början med hjälp av antabus, ett avvänjningsmedel vid alkoholmissbruk.
– Jag blev en mer närvarande och glad pappa som gärna började gå upp tidigt om morgnarna för att äta frukost med min son och bygga lego med honom.
Bråk och tjafs
Och lusten till musiken kom tillbaka, Janne spelade in ett nytt album, En ny bild av mig. På omslaget en ostylad Janne som slutat färga håret.
– Jag ville visa upp en annan sida av mig själv, en som jag kunde stå för.
Egentligen borde allt ha varit bra. Janne var nykter, han mådde bra och hade många spelningar runt om i Sverige. Men en sak hade inte hunnit läka efter de många åren av alkoholmissbruk: Jannes och Pias relation. Och när Janne för ett och halvt år sedan påbörjade arbetet med att skriva en bok om sitt missbruk och hur han tagit sig ur det, kom förträngda minnen upp till ytan. Det blev en sommar med bråk och tjafs som slutade med att Pia flyttade hem till vänner och var nära att ta ut skilsmässa.
– Vad som händer när alkoholisten nyktrar till och jobbar med sitt tillfrisknande är att den som stått bredvid och lagt all energi och fokus på sin partner, känner sig överflödig, man upplever att man inte längre behövs. Då kommer allt det man försummat, all bitterhet och ilska mot det som varit, upp till ytan.
Pia och Janne hade många och långa samtal och bestämde sig för att de trots allt älskade varandra och inte ville skiljas. Men det var inte okomplicerat att hitta tillbaka till varandra.
– Pia sa att hon ville bli uppvaktad och känna sig uppskattad. Jag blev nervös som en skolpojke, för jag hade aldrig uppvaktat någon nykter. Jag hade ju druckit sedan jag var tolv år gammal och med lite sprit i kroppen vågade jag ju vad som helst, men inte utan…
Romantisk weekend
Med tips från Pias vuxna dotter från ett tidigare äktenskap, fick Janne några idéer om hur han skulle göra. En romantisk weekend på Trosa stadshotell på Pias födelsedag, var ett handfast förslag.
– Sedan försöker jag ju i vardagen visa henne hur mycket hon betyder för mig och hur mycket jag älskar vår familj. Det är inte lätt, för nu när jag är nykter är jag ju inte samme man hon lärde känna för tolv år sedan.
Våra roller har förändrats, nu behöver jag inte tas om hand längre. För att kunna bygga upp en ny, frisk relation måste man inse att ens partner inte längre är den viktigaste personen i ens liv, det är man själv.
Personligt
Namn: Jan Johansen.
Ålder. 46 år.
Familj: Min fru Pia, vår gemensamma son Tim, Pias barn Kim och Christian från tidigare äktenskap.
Gör: Artist.
Bor: I hus i Segeltorp i Stockholm.
Aktuell med: Boken Med nya ögon som kommer i mars, skriven tillsammans med journalisten Colette van Luik.
