Pappa Eskil Erlandsson och sonen Axel, nio månader, trivs i varandras sällskap. Här hemma i vardagsrummet i landsbygdsministerns föräldrarhem Mellangården i Stackarp i Småland.
Vi är i ministerns föräldrahem Mellangården i Stackarp utanför Ljungby i Småland. På bordet i vardagsrummet står kaffe och bullar anländer i strid ström från köket. Tre personer kryper omkring på golvet och verkar ha kul. De är ministern, hans fru Susanne och sonen Axel. I centrum för verksamheten finns en leksaksbil.
– Jag ägnade faktiskt aldrig min ålder en tanke när jag fick klart för mig att Susanne väntade barn, säger Eskil Erlandsson nere från golvet. Dagens 60-70-åringar är inte sådana som de var när jag var pojke. Det känns som om ungdomligheten förskjutits framåt i tiden, kanske beror det på att folkhälsan blivit bättre. Och att de ofta fortfarande är aktiva i yrkeslivet.
Han och Susanne Adlercreutz, 37, träffades genom jobbet. Han, politiker och därmed chef på sitt departement, hon som tjänsteman.
– Som sådan föredrar man aktuella ärenden för sin minister – ofta en gång i veckan, säger hon. Ibland handlar det bara om fem minuter.
Tydligen räckte de minuterna för att göra intryck på Eskil Erlandsson.
Lekte i kohagen
Susanne är uppvuxen på landet så den småländska landsbygden är inte främmande för henne.
– Jag och mina systrar var fyra flickor i nästan samma ålder, berättar hon. Granne med vårt hem fanns en mjölkgård. Vi tjejer hade en grotta i kohagen där vi lekte, bland annat röda och vita rosen.
Inte ens den exklusiva maträtten kalvdans är obekant.
– Nej, mamma brukade göra den när hon fick fatt i råmjölk.
Hon red också.
– Mina snälla föräldrar byggde om en vedbod till stall och där hade vi bland annat en new forest, säger Susanne. Vilket är ett märkligt sammanträffande. New forest är ju den sorts hästar som Eskil och hans familj föder upp. Kanske kan jag rida här i framtiden. Eskil red också en del i ungdomen har han berättat.
– Favorithästen hette Setley May Blossom, inflikar Eskil.
“Trevlig chef”
Susanne utbildade sig till jurist, hamnade på skatteverket, socialdepartementet och till slut på dåvarande jordbruksdepartementet.
– Där hade vi en trevlig chef, konstaterar hon med ett litet leende.
Chefen var förstås Eskil Erlandsson, centerpartist, jordbruks- och sedan landsbygdsminister.
– Vi hade alltid mycket att prata om, fortsätter hon. Men det dröjde ganska länge innan vi kom underfund om att vi tyckte mer om varandra än som enbart arbetskamrater.
De var tillsammans en tid innan deras förhållande blev känt för allmänheten.
– Släkt och några vänner kände förstås först till att vi blivit ett par, säger Susanne.
I god tid innan förhållandet läckte ut bytte hon jobb.
– Det var ju inte så lämpligt att vi var kvar på samma arbetsplats, säger Susanne. Jag föreslog Eskil att han skulle byta men han såg bara förvånad ut när jag sa det.
Det sagt med ett nytt leende.
I maj i fjol gifte de sig i Storkyrkan i Gamla stan. I dag har Susanne mammaledigt, men i höst börjar Axel på dagis – i Stockholm.
– Det är ju där vi jobbar så det blir enklast, skjuter Eskil Erlandsson in.
– Och jag börjar på näringsdepartementet, säger Susanne. Jag har jobbat länge i statsförvaltningen och fortsätter min egen karriär.
Att enbart stå i skuggan av sin man är inget alternativ.
Reser mycket
Huvudpersonen Axel säger inte mycket, men ser mycket belåten ut där han sitter mellan sina föräldrar. Han sover gott om nätterna.
– Eskil reser mycket och kliver därför upp tidigt på morgnarna, säger Susanne. Vi har försökt etablera ordningen så att han ska ta hand om Axel när han ändå ska gå upp.
Ministern hummar till svar, men säger inget.
Eskil Erlandsson är bland de ministrar i regeringen som reser mest. 50 övernattningar utomlands per år är inte ovanligt, plus ett otal resor inom Sverige.
– Det är ett stort land, säger han. Det märker man när man ska ut och träffa folk.
En normal vecka är han på resa måndag, onsdag och fredag. Detta trots att han tackar nej till två av tre inbjudningar. Numera försöker han omorganisera sitt jobb en aning.
– Färre övernattningar inom landet och oftare hem på kvällen. När det är möjligt får Susanne och Axel dessutom följa med.
En gång i månaden försöker de tillbringa i Eskils barndomshem i Småland, där vi nu är. Själv är han där oftare.
– För mig är Småland hemma, säger han. Men när jag slutar jobbet i Stockholm går jag också hem – till vår lägenhet där. Hem beror lite på var i världen man är.
Huset är av klassisk svensk modell, rött med vita knutar. Hit kom Eskils farfar Anders Erlandsson och blev bonde 1917 sedan han förälskat sig i en flicka från trakten. Egentligen var han militär. Gården var på en 40-50 hektar och hade främst mjölkkor.
Sedan dess har egendomen växt avsevärt. I dag har gården 340 hektar.
Mest anslående är det 20-tal ponnyhästar av rasen New Forest som man kan se ute i hagen, hästar som hans stuteri föder upp och säljer.
När Susanne var lite red hon en New Forest. Den hästrasen är densamma som Eskil och hans bror Håkan föder upp. Här hela familjen i hästhagen.
Men det är gårdens 300 hektar skog som är den viktigaste inkomstkällan. Så är det för de flesta jordbruk i den här delen av Sverige på det småländska låglandet, på 150 meters höjd, med en jord och ett klimat som skiljer sig från till exempel södra Skåne.
Avfolkningsbygd
Eskil Erlandsson äger gården tillsammans med brodern Håkan som också är den som driver verksamheten. Det är en avfolkningsbygd. I församlingen Torpa finns cirka 300 invånare.
– När jag växte upp fanns här mjölk- och grisbönder, berättar Eskil Erlandsson. Det fanns två bensinmackar, bank, post och tre affärer. Skolan avvecklades i fjol. Vi var 60-70 barn här när jag var liten, nu blir befolkningen färre och äldre. De som jobbar gör det i Ljungby eller Halmstad.
Som landsbygdsminister är det hans jobb och ambition att försöka vända utvecklingen. Han har lanserat Matlandet Sverige och nu är det skogens tur.
– Skogsriket ska ge jobb och hållbar utveckling, säger han entusiastiskt. Vi har stort kunnande och avancerade teknik på området i Sverige och nu ska vi bli ännu bättre.
Axel gurglar förtjust när han hör pappa Eskils entusiasm.
– Som ni hör håller han på att lära sig småländska, skojar Eskil.
Vi är tillbaka vid bordet med bullarna. Eskil lyfter upp sonen och känner prövande på tyngden.
– Det är otroligt vad fort han växer, säger han stolt.
Personligt
Namn: Eskil Erlandsson.
Ålder: 56 år.
Familj: Hustru Susanne Adlercreutz, 37 och sonen Axel 9 månader.
Bor: Stackarp/Stockholm.
Gör: Landsbygdsminister.
