De litterära sällskapen – en växande folkrörelse
Svenskar är ett bokälskande folk och det är en av anledningarna till att det finns så många litterära sällskap. De håller på att bli en ny folkrörelse. Man räknar med att 40 000 människor är anslutna till de cirka 200 sällskap som finns. Den lokala anknytningen är viktig då det finns en vilja att hylla bygdens författare.
Ett viktigt syfte med litterära sällskap är att levandegöra författaren, vandra i hans eller hennes fotspår hemma i Sverige eller göra resor till länder som beskrivs i böckerna. Att lyfta fram glömda författare är en annan uppgift.
För 114 år sedan bildades det första personlitterära sällskapet i Sverige, Bellmans minne.
Störst är Piratensällskapet som har 3 500 medlemmar. Andra stora sällskap finns kring Alf Henrikson, Albert Engström, Sven-Edvin Salje, August Strindberg och Selma Lagerlöf.
Barnens favoriter, som Gösta Knutssons Pelle Svanslös och Åke Holmbergs populära detektiv Ture Sventon, har även litterära sällskap liksom Astrid Lindgren.
Sjökaptenens dotter skrev 140 böcker
Ester Ringnér-Lundgren föddes i Norrköping 1907, som dotter till sjökapten Birger Ringnér och hustru Johanna. Sina första berättelser fick hon publicerade som 19-åring, samtidigt som hon tog examen som småskollärare. En lycklig barndom med många äventyr gav stoff till berättelser som skulle komma att dyka upp i hennes böcker.
I hennes stora produktion är böckerna om den roliga, glada, lite lätt slarviga Lotta den mest kända. De böckerna skrev hon under pseudonymen Merri Vik. Andra namn hon använde i olika bokserier var Beril Björk och Kaj Ringnér.
Hon skrev cirka 140 barn- och ungdomsböcker i 3,5 miljoner exemplar. Lotta-böckerna blev en formidabel succé och såldes i över två miljoner exemplar. En del titlar trycktes i tio upplagor och översattes till de nordiska språken och till tyska.
Ester Ringnér-Lundgren avled 1993.
Margareta Boman och Marianne Lundin är med i styrelsen för “Lotta-sällskapet” och de har mycket att planera inför säsongens sammankomster.
Det är en tidig vardagskväll hemma hos Marianne Lundin på Kungsholmen i Stockholm. Marianne dukar ett fint kaffebord inför kvällens Lotta-möte.
Direkt efter arbetet kommer några vänner i det litterära Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren. De förenas genom kärleken till de 47 Lotta-böckerna som de läste i sin ungdom.
– Vem kan motstå 47 glädjepiller, säger Marianne Lundin och skrattar glatt.
Sällskapet bildades för åtta år sedan och har idag cirka 200 medlemmar spridda över landet.
Den första boken om Lotta kom1958, Det är Lotta, förstås, utgiven under pseudonymen Merri Vik. Det skulle bli 47 böcker om den charmiga flickan, fram till år 1991.
– Jag har alla böckerna i min bokhylla, säger Marianne som är kassör i sällskapet. Bakom dessa röda ryggar finns min ungdomstid och jag blir aldrig för gammal för att läsa dessa älsklingsböcker.
För det var så det var i bokförlaget Wahlströms utgivning, röda ryggar för flickor och gröna för pojkar. Den ungdomsserien är förresten världens längsta bokserie och den sista boken kom ut förra året. Utgivningen varade i över 100 år.
Marianne fick kontakt med Lotta-böckerna genom en äldre syster då hon var nio år.
– När jag väl hade börjat läsa om Lotta blev jag fast och genom att söka på nätet fann jag likasinnade och hittade sällskapet för Ester. Vi möts i vårt stora intresse kring Esters författarskap och jag har fått många nya härliga vänner genom böckerna. Många tycker säkert att vi är nördiga, men det är väl härligt med medelålders kvinnor som vågar leva ut en passion inom sig, säger Marianne.
Flickbokshjältinna
Vem är då Lotta Månsson, som fortfarande engagerar så många? Hon är en glad, påhittig och hjälpsam flicka, som råkar ut för många dråpliga situationer, som hon alltid reder ut med ett mycket gott hjärta. Hon är en flickbokshjältinna som får växa upp och bli vuxen, vilket inte många andra fick. Hon är 13 år när serien startar och hinner utbilda sig, gifta sig med sin ungdomskärlek Paul och få barn när serien är slut.
Att det blev ett så stort antal böcker om Lotta berodde på att Ester Ringnér-Lundgren fick så många brev från flickor som ville veta hur det skulle gå för henne.
Böckerna älskades av läsarna, men sågs med njugga ögon av kritikerna. Det fanns ett starkt motstånd mot flickböcker, speciellt under 1970-talet då motståndet var rabiat.
– Men, säger Marianne, pendeln har svängt. Litteraturvetaren Birgitta Theander påpekar i sin avhandling Älskad och förnedrad, flickboken i Sverige 1945-65 på styrkorna i Esters författarskap, på hennes globala utblickar, hennes syn på flickors yrkesutbildning och att hon är en folkbildarsjäl som strör litterära citat i böckerna. Flickböckerna har fått en renässans. Lotta är en charmig virrpanna, som ofta gör bort sig. Hon ifrågasätter auktoriteter, som lärare. Hon har svårt med skoldisciplinen men allt ordnar sig till sist. Och hon har en mycket varm familj som ställer upp för henne.
Ester Ringnér-Lundgren ville skriva glatt eftersom hon tyckte att livet kunde få vara lättsamt. Den inställningen gjorde kritikerna sura, men läsarna älskade hennes böcker.
Drag av vemod
– När jag som tonåring läste Lotta-böckerna kände jag att så skulle jag också vilja att livet var, säger Margareta Boman. Var jag trött och förkyld tog jag en Lotta-bok och kröp upp soffan. Genast kändes livet mycket bättre. Jag kände så tydligt igen mig i hennes drömmar om framtiden.
– Jag har sparat mina Lotta-böcker från tonårstiden. Skokartongen med böcker i har jag varit rädd om. Den har följt med i många flyttar. När jag gick med i sällskapet kompletterade jag samlingen och jag läser gärna om Lotta-böckerna, samtidigt tror jag att man måste ha läst dem som ung för att uppskatta dem som medelålders.
– Lotta har en stark känsla för rättvisa, som jag tycker mycket om. Hon har också ett vemodigt drag och hon har en fin känsla för naturen. Hon utbildar sig, tar en universitetsexaman och blir bokförläggare. Hennes vänskap med bästisen Gigi är så bra fångad i böckerna.
– Genom sällskapet har jag fått många nya vänner och vi har alltid något att prata om. Man minns sin egen tonårstid väldigt tydligt. Böckerna var förhållandevis billiga när jag var ung. Det kostade ett par kronor och det var alltid lika spännande när det kom ut en ny Lotta-bok.
Runt om i landet träffas medlemmarna i bokcirklar kring Esters författarskap. Man har arrangerat flera utställningar på olika bibliotek och bokmässan i Göteborg är en stor träffpunkt.
Medlemmarna finns i alla åldrar, men femtio plus dominerar stort, en och annan man är också medlem.
– Nostalgifaktorn är hög på våra möten, men vår viktigaste funktion är att levandegöra Esters författarskap och få nya generationer att upptäcka hennes böcker, säger Marianne Lundin.
Årsmöten förläggs till platser som har anknytning till böckerna. I år träffas man i Örebro, dit Lotta och Gigi en gång reste, i boken Då kör vi då, Lotta.
Sällskapet har också haft en utställning om Ester på retrobiblioteket i Huddinge. Där har man plockat upp böcker från sitt lager och inrett tidstypiska rum från 1940-, 50-, 60- och 70-talen och med litteratur från de olika årtiondena.
– Vi firar Esters födelsedag den 4 oktober och hennes namnsdag 31 mars och Lottadagen den 12 maj. Länge leve Lotta, hennes självironi och dråplighet lockar oss till många skratt och glada minnen, säger Marianne Lundin.
