Sveriges bästa brevbärare: Susanne är kandidat nr 5!

Susanne är kandidat nr 5!

Med Susanne kommer post och glamour på samma gång!

För många av Susanne Lodins kunder är hennes besök det enda man får på hela dagen. Och vilket besök sen! Humöret är ständigt på topp – och naglarna är kända på nästan hela Höga kusten!

Susanne Lodin från Kramfors är lantbrevbäraren, som när hon var först på plats vid en bilolycka genast ringde SOS Alarm, tog hand om passagerarna och placerade en av dem, som var chockad, i sin postbil.

Hon är också den som en gång, i sista stund räddade en förtvivlad brud vars brudklänning kommit bort i posten. Susanne stod på huvudet bland hundratals paket och letade och kunde sedan leverera det rätta. Många mil bort – och efter arbetstid.

Eller som den gången hon resolut gav sig upp i ett träd när en äldre man meddelat att hans älskade katt förirrat sig dit och vägrade komma ner…

Fast om man skulle fråga kunderna på hennes tolv mil långa postrunda vad som är det första de kommer att tänka på när de hör Susannes namn, så är det inte omöjligt att svaret från de flesta ändå skulle bli – naglarna!

Fixar själv

Det har liksom blivit hennes signum, de långa vackra och fantasifullt målade naglarna.

Lösnaglar som smyckats av ett proffs på salong, antar man och betraktar, icke utan avundsjuka, de vit- och rödprickiga långa naglar som hon har just den här veckan.

– Nej nej, det gör jag själv säger hon lätt. En liten hobby jag har.

De rödvita naglarna är för övrigt för dagen matchade med röd ring, röda dinglande örhängen, halsband i rött och vitt.

Sådant har sin betydelse för de många av hennes avlägset bosatta kunder där lantbrevbärarens besök är det enda på hela dagen.

Även om det bara är en räkning i posten så är det ju Glamouren som kommer med den till byarna vid Höga kusten.

– Det gäller att göra vad man kan för att pigga upp uniformen, säger Susanne bara glatt.

Humöret är alltid på topp, åtminstone när hon möter kunderna.

– Jag har mitt arbete att tacka för mycket säger hon ivrigt. Det låter knäppt, men faktum är att jag älskar posten så mycket att jag blir upplivad bara jag ser en gul brevlåda. Och när jag 1989 kom in på Postskolan i Västerås, där jag tillfälligt bodde, då var det som att komma hem.

Fyra grabbar

Livet utanför arbetet innebär att det är fullt upp även på fritiden. Susanne är ensamstående mamma till fyra grabbar och älskar sin fartfyllda vardag.

– Men visst har det varit tufft många gånger och när jag hör det där uttrycket att vända på slantarna så tänker jag ofta att jag måste vända dem flera varv. Och när de ändå inte räcker till så har jag en lösning – jag hoppar in som tidningsbud. Det ger lite extrapengar för det är mycket som behövs när man har en stor familj.

Hur dags stiger du upp då?

– Halv tre, säger Susanne. Det går det också. Sen åker jag hem och äter frukost innan postrundan och är hemma vid fyratiden.

– Det är klart att jag är trött ibland och jag en dessutom vad jag kallar en huvudvärksperson med mycket migrän, men när jag sätter mig bakom ratten för att åka iväg på min runda så är det som om jag glömmer det där.

Jo, man anar att det är just så när man följer med Susanne ut på hennes runda, ut till 350 kunder. En del av förklaringen måste rimligtvis ligga i arbetsmiljön. Höga kusten måste vara en av Sveriges vackraste platser och att åka över Höga kusten-bron är en svårslagen och mäktig naturupplevelse.

– Jo, det känns som en förmån, säger Susanne. Fast kanske något mindre på vintern…

I det lilla fiskeläget Berghamn med nio fastboende och dubbelt så många på sommaren står Björn och Rosa Nyström och Rolf Björklund och språkar ute vid vägen. Alla lyser upp när Susanne kommer i sin gula bil.

– Alltid glad, aldrig rädd för besvär säger Rosa om sin lantbrevbärare.

Det blir en stunds glatt samspråk och sedan iväg igen.

Men blir inte arbetsdagen lätt lite längre än vad man har betalt för när det plötsligt dyker upp någon som behöver hjälp och man är den sorten så alltid rycker in?

– Jo, det kan väl hända, säger Susanne. Men vet du, det är konstigt nog ofta så att om jag gett någon ett extra handtag, då är det något annat som tar mindre tid eller också får hjälp från oväntat håll. Det jämnar ut sig, det gör faktiskt det!

Susanne Lodin

NAMN: Marie Susanne Lodin.

ÅLDER: 44 år.

FAMILJ: sönerna Axel, 21, Isak,19, Oskar, 14 och Gabriel, 12. Katterna Sten, Stig, Sven-Erik och Hjördis.

BOR: i hus från förra sekelskiftet i Östby i Kramfors.

ÅR I YRKET: 24.

INTRESSEN: spelar, sjunger och musicerar med sönerna, fixa med huset, lösa korsord, laga mat.

Om jag vann 50 000 kronor skulle jag… och mina fyra söner först åka och se en föreställning med våra stora idoler – Galenskaparna. Sedan uppfylla något av det som pojkarna drömmer om – egna instrument, hjälp till körkort – det vore fantastiskt.