Tess Paulsen om livet efter Rederiet: “Nu har jag funnit balans”

Det händer att kunder hos Handlarn på Käringön tittar storögt på kassörskan och blygt frågar:

– Men, är det inte …

Jovisst, det är Tess Paulsen som sitter där. Eller Rebecca som hon hette i Rederiet, dotter till redaren Reidar Dahlén som spelades av Gösta Prüzelius.

Rederiet var lägerelds-tv under ett decennium. Hela Sverige tittade, 20 säsonger blev det, och gång på gång har serien sänts i repris.

Under pandemin har de 318 avsnitten toppat tittarsiffrorna på SVT Play.

– Det är roligt att folk kommer ihåg serien än idag, och visst känns det lite smickrande att bli igenkänd, säger Tess.

Affären är öns hjärtpunkt. Öppet alla dagar året runt. Här finns postboxarna och apoteket. Ungkarlar och byggjobbare kan beställa lagad lunch, på lagret hämtas beställningar från Systembolaget.

Tess delar på jobbet med Annica Grundén, Andréa Ebba Moberg och Mia Olsson, som förestår affären. Varor hämtas från färjan Strömstierna, mat ska förberedas, blommorna utanför affären behöver vatten, kunderna vill betala för matkassarna.

– Jobbet här är helt annorlunda mot allt annat jag gjort. Det är fantastiskt att få vara en del av ön i affären och kombinera det med mitt skådespeleri.

Rollen som Rebecca har följt Tess hela yrkeskarriären.

– Jag får brev från folk som vill ha autograf än idag.

Som en stor familj

Seriens Rebecca hade ett stormigt förhållande med en annan av seriens blivande storstjärnor.

– Jag var förlovad med skeppsfotografen Ola Simonsson som spelades av Mikael Persbrandt. Han var en odåga. En gång placerade han en bomb ombord och försökte spränga Freja i luften.

Rederiet började spelas in 1992 och sista avsnittet sändes i april 2002. Tess berättar:

– Vi var ett härligt gäng. Vi skrattade mycket och blev som en stor familj. Angelica Rubertson, som var Sofie i serien, är gudmor till vår dotter Gry.

Serien är den längsta som producerats i svensk tv-historia.

– Vi hade gott om tid då vi spelade in. Vi kunde ha tre repetitionsdagar. Idag är det snabbare ryck då man gör tv-serier.

Tess gick ut och in i serien under den sekellånga inspelningsperioden.

– Jag var ung när jag började och kände att jag ville prova på annat också. En period åkte jag med runt i landet med Riksteatern och sjöng En månskenspromenad, Under takåsarna i Paris och andra Ulla Billquist-sånger.

De senaste åren har Tess och kollegan Åsa Karlin drivit eget. Deras Besatta Teatern har turnerat land och rike runt med bland annat pjäser om historiska kvinnor i nutidsperspektiv.

– Jag längtar tillbaka till scenen. När pandemin äntligen är över vill jag fortsätta kombinera jobbet i affären med mitt skådespeleri.

Igenkänd i 50 länder

Även Tess make Johan har växelverkat mellan film, tv och teaterscener. Tillsammans med Rolf Lassgård och Peter Stormare spelade han i Jägarna 2. Johan var polischef och jagade en mördare.

I science fiction-serien Äkta människor är Johan pappan i en familj vars liv förändras av tidens nya teknologi. Forskare har konstruerat en android, en människorobot som kallas hubot.

Huboten har en kontakt i nacken och kan programmeras till det mesta, som att sköta hushållet, jobba i trädgården, läsa godnattsagor och till och med bli en öm älskarinna.

– Folk visst inte mycket om artificiell intelligens då serien spelades in 2012. Tittarna blev både rädda och nyfikna. SVT-serien köptes av 50 länder.

– Jag fick skriva autografer åt franska turister som kände igen mig i Stockholm.

I studion hemma har Johan jobbat med sitt senaste projekt, en thriller med en livsmedelsinspektör i huvudrollen som släpptes vid bokmässan i Göteborg i höstas.

Ville aldrig lämna

Fisket har alltid format livet bland kobbarna och skären på Käringön. Då sillen gick till för länge sen satte bohuslänningarna sina första bopålar. Det var 1600-tal och under många år, när havets glittrande guld fyllde fiskebåtarna, bodde 600 människor på ön.

Nu är de 65 bofasta och bara ett par är fiskare. Nästan alla är släkt. Alla känner alla och vet precis vad som händer. Utom på sommaren för då kommer alla badgästerna.

Tess och Johan bodde i 25 år i villaidyllen Gamla Enskede i Stockholm, med T-baneavstånd till storstadens bekvämligheter och frestelser.

Livet är ensligare nu. De gillar det. Johan berättar:

– Barnen växte upp och vi blev ensamma i huset. Vi ville inte känna oss lämnade. Vi ville göra något nytt, bara vi två – flytta till havet och bo på en ö.

En kompis sommarbodde på Käringön och Tess och Johan hälsade på.

– En kväll satt vi i hamnen där båtar kom och gick och solen långsamt sänkte sig ner i havet. Vi ville aldrig åka härifrån.

Det slumpade sig så att huset Gustav Wilhelms, där fiskarfamiljer bott sen 1910, blev till salu. Tre år har de bott där nu och fixat och donat för att få huset som de vill. Johan har en proffsstudio på övervåningen och en verkstad i källaren där han snickrar ostbrickor och annat av vrakat trä som säljs i Skeppshandeln.

– Jag var nervös när flyttlasset kom. Vi är ju 08:or. Men nu har både jag och Johan hittat balans i livet, säger Tess.

Tess var bara 6 år då hon bestämde sin framtid.

– Skådespelare skulle jag bli. Jag tittade mycket på gamla svenska filmer och började spela upp scenerna för mig själv och tyckte det var väldigt roligt.

Johan avbröt en karriär i flygvapnet när hans teaterintresse väcktes efter att ha sett en grupp spela mimteater. Båda sökte till scenskolan i Göteborg. Johan minns en av de första lektionerna i rörelseteknik.

– Vi låg på rygg och skulle höja högra armen och samtidigt vrida huvudet åt vänster. Jag såg Tess som låg bredvid. Jag tyckte hon var söt.