Krögaren Emin bjuder Ukrainaflyktingar på julbord: ”Jag mår bra av att se andra bli glada”

Sexåriga Ahnelina och åttaåriga Antonia går sakta runt det uppdukade långbordet med olika sorters julmat. De är två av alla de barn som kommit till restaurangen där Emin Sen bjuder Ukrainaflyktingar på svensk julmat.

De stannar upp vid de dignande faten med prinskorvar och köttbullar och plockar försiktigt åt sig av läckerheterna. Men det gäller att inte äta sig för mätt – efter maten väntar julgodis för alla barnen.

– Första året jag bjöd in Ukrainaflyktingarna på svenskt julbord serverade jag även sill, men det var inte så populärt så det har jag inte gjort sedan dess, säger Emin med ett leende när vi får en pratstund med honom just under förberedelserna med dukningen.

Läs även: MC-tomten Paola delar ut julklappar till behövande – vill hedra sin mamma

Julbord för ukrainska flyktingar

Det är julaftons förmiddag och Hemmets Journal är på besök på restaurangen Casablanca i Göingemetropolen Hässleholm i Norra Skåne. Emin och hans personal arbetar för fullt med att få maten klar i tid. Klockan tolv öppnar han dörrarna för flyktingarna från Ukraina som vill fira jul tillsammans med honom.

– Det har varit mycket arbete. Vi har hållit på med förberedelserna av maten i tre dagar. Det är åtskilliga köttbullar som vi har rullat, säger han.

Minuterna före tolvslaget är Emin och hans personal fullt upptagna med de sista förberedelserna och planerar för hur alla ska få plats. 70 gäster är mer än han egentligen har plats för på sin restaurang.

Läs även: Här bjuds hemlösa på juldagsfirande: En dag med värme, mat och gemenskap

– Vi blir fler än förra året då det kom ett drygt 40-tal flyktingar. Det är mest barn och deras mammor som kommer. Papporna är kvar i Ukraina för att försvara sitt land.

Bland de första flyktingarna som dyker upp till julfirandet på den lilla restaurangen mitt i centrala Hässleholm är mammorna Katja Khmelko och Nataliia Patmanidi och deras barn.

Smärtsamma minnen

De delar samma tragiska bakgrund – båda tvingades fly med sina barn från sitt hemland under första krigsåret för att söka en fristad i Sverige. Efter en första tillfällig inkvartering på kurhotellet i Tyringe bor de nu i små lägenheter på Qvarngården i Stoby strax norr om Hässleholm.

– Det är bra och vi känner oss trygga här, men vi längtar hem och en dag hoppas vi att vi kan åka tillbaka till Ukraina, berättar Natataliia medan hon hjälper barnen att ta av sig ytterkläderna.

Läs även: Eivor: Tack vare grannarna slapp jag fira jul ensam

– Det är andra gången vi är här på julafton, tillägger hon sedan. Det är fint och maten är verkligen god. Hade vi varit hemma i vår hemstad Kirovograd hade vi vid den här tiden varit på mässa i kyrkan.

Smärtsamma minnen från Ukraina

Sedan Rysslands angreppskrig i Ukraina startade i febru­ari 2022 har Sverige tagit emot 62 000 ukrainska flyktingar, i huvudsak kvinnor och barn. I en undersökning tidigare i år svarade 68 procent att de vill stanna i Sverige.

För många är det smärtsamt att påminnas om hemmiljön och släktingarna. Alla har någon kvar i Ukraina som de tänker på. Som Tanja som slagit sig ner vid ett bord med sex barn i åldrarna 7–12 år.

– Det är ett trauma som jag helst inte vill prata om. Jag längtar inte tillbaka dit, säger hon.

Läs även: Nishte julbakar till ensamma äldre: ”Jag vill tacka de som byggt upp det här landet”

När alla kommit hälsar Emin dem välkomna. Ett par av de 70 som anmält att de ­ville komma har blivit sjuka och tvingats lämna återbud, men annars är det fullt vid alla borden i restaurangen.

Det är en slående anblick att se att gästerna till största delen är barn och deras mammor. De få män som har kommit är i de flesta fall i pensionsåldern.

– Jag räknar med att de flesta stannar ett par timmar. Vi avslutar med ett stort godiskalas för barnen, berättar Emin.

Ingen egen vinning

Det är som sagt andra julaftonen i följd som Emin bjudit flyktingar från Ukraina på julbord och han räknar med att även göra det i år.

I Hässleholm har han gjort sig känd som en stor människovän och filantrop och det är långt ifrån första gången han tar initiativ för att göra något för sina medmänniskor.

– Jag gör inte det här för min egen vinning. Jag gör det för att det känns bra i hjärtat. Speciellt nu under julen, som är kärlekens högtid, är det viktigt att vi tänker på dem som har det svårt.

Läs även: Ann-Marie, 74, om att tillbringa julen ensam: ”Vänd det till något positivt”

Emin kom själv från Turkiet till Sverige i början av 80-talet. Han studerade svenska i Lund och planerade att söka in på universitetet, men intagningsreglerna gjorde att han istället började jobba på en pizzeria och 1987 startade han sin egen restaurang.

Hans restaurang blev snabbt populär bland hässleholmarna och han gladde sig åt att den flera av årets kvällar var välbesökt. Men samtidigt såg han att det även i den lilla järnvägsknuten i norra Skåne fanns de som inte hade det lika lätt och som aldrig skulle ha råd att äta på hans restaurang.

Bjuder hemlösa och ensamma äldre på pizza

För 26 år sedan bjöd han in stadens hemlösa och uteliggare på en gratis jullunch. Det blev sedan en återkommande tradition som han år efter år fortsatte med fram till julafton 2022 då Ukrainaflyktingarna och deras barn bjöds på svenskt julbord.

– Men de hemlösa blir inte lottlösa. På annandag jul bjuder jag dem på en pizzaafton. 30 har anmält att de vill komma och när jag frågade vad de ville äta svarade de att de hellre ville ha pizza än julmat.

Läs även: Margareta, 66, firar jul ensam: ”Utan barn känns det inte lika viktigt”

– Det är förresten inte bara hemlösa som är välkomna. Även ensamma äldre och fattigpensionärer som vill ha en stunds social samvaro brukar komma de kvällarna.

Emin räknar med att han och hans personal kommer att vara kvar på restaurangen fram till klockan fyra. Därefter ska han själv fira jul med vänner och familj. Såväl han själv som de fyra i hans personal som hjälper honom med julbordet ställer upp helt gratis.

Känns bra att sprida glädje

– Jag har fått några sponsorer, men jag räknar med att julfirandet för Ukrainaflyktingarna kommer att kosta mig 30 000 kronor. Men pengar betyder inte så mycket för mig. Jag gör det här för att jag mår bra av att se andra bli glada.

En av de som ställer upp gratis för att arbeta några timmar på julafton träffar vi i köket. Hon heter Krusmynta Mathiasson och är 24 år gammal.

– Det gör mig inget att vara här den här dagen. Det känns bara bra. Vi ska fira jul i min familj senare idag.

För hennes kollega Nenne Zitthrine, 43, är det 18:e året som hon ställer upp som volontär.

– Jag har känt Emin sedan början av 2000-talet och när han frågade om jag ville hjälpa till svarade jag ja direkt. Det känns bra att kunna bidra till att sprida glädje. Det är väl det julen är till för.

Ur restaurangens musikanläggning hörs Niklas Strömstedt sjunga: ”Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.”

På borden framför gästerna är tallrikarna fyllda med köttbullar, prinskorvar, ost och annan julmat och i glasen porlar julmusten.

– Det känns bra nu, säger Emin och blickar runt i lokalen med blänk i ögonen.