Skolvolontärerna Birgitta och Christina: ”Att umgås med barn ger så mycket glädje”

Det är tidig morgon på Hellbergsskolan i Sundsvall. I korridorerna är det tyst. Alla barn sitter i klassrummen, djupt försjunkna i sina skoluppgifter. Inne hos årskurs fyra är det mattelektion. Skolvolontären Birgitta Rosén står vid ett av borden och spelar Yatzy med barnen.

Ett svagt sorl blandas med skratt och plötsligt åker åtta armar upp i luften: ”Ja, yatzy! Hurra!”

– Grattis, nu tror jag alla har lyckats få yatzy i den här gruppen, säger Birgitta som är inne på sitt tolfte år som skolvolontär. Hon älskar att komma till klassen varje tisdag och eleverna gillar att ha henne där.

”Hon är så snäll. Hon är rolig. Hon är en extra vuxen för oss. Hon är lugn och tydlig.”

De positiva omdömena blir många när barnen får beskriva vad hon betyder för dem.

Idag är Christina Falhammar Schutz också med på lektionen. Eftersom hon hade tid över i sitt volontärsschema passade hon på att hoppa in extra i Birgittas klass.

Läs även: Skolhunden Tinto hjälper stressade elever: ”Det betyder jättemycket”

Ville volontärarbeta i skolklass

Christina slår sig ner i soffan med två elever och hjälper dem att lösa de uppgifter de jobbar med via sina datorer. Att vännerna och de före detta kollegorna är skolvolontärer idag är ingen slump. De bestämde sig för att tillsammans få fart på verksamheten och idag är de cirka 50 volontärer som varje vecka är ute på skolor runt om i Sundsvall.

– Före pandemin var vi 100 pensionärer, säger Christina.

Det var hon som tog initiativ till att grunda föreningen, men återkommer ofta till att de inte hade kunnat vara så många utan Birgitta. När Christina gick i pension 2013, efter att ha arbetat som chef under många år, kände hon att hon ville göra något meningsfullt och ge tillbaka till samhället.

Under sin dagliga promenad passerade hon en dag en skola och fick då idén: Tänk om hon skulle fråga om hon fick komma och vara med på lektioner som volontär!

Läs även: Skolhundarna Dumle och Doris hjälper till med undervisningen: ”Hundarnas närvaro ger lugn”

Hon berättade om sin idé för en väninna som uppmuntrade henne att våga fråga. Det enda som kunde hända var ju att rektorn sade nej.

– Så jag ringde och presenterade mig och sa att jag gärna skulle vilja jobba med eleverna. Gratis då, med en kopp kaffe som enda betalning.

Christina skrattar vid minnet och inser att det måste ha låtit lite suspekt eftersom rektorn inte direkt jublade utan frågade: ”Vill du jobba gratis?”

–Ja, det vill jag, svarade jag.

Startade Skolvolontärerna

Efter ett par dagar kom beskedet att Christina fick komma och vara med i en klass – och efter ett par veckor kände hon att hon var något riktigt bra på spåren. En utökad volontärverksamhet var något som skulle kunna skapa ett fint och fruktbart utbyte, både för eleverna och de pensionärer som engagerade sig.

Så Christina tog kontakt med Birgitta, som hon kände väl, och frågade om inte hon också vill bli skolvolontär.

–Vi hade suttit i samma ledningsgrupp på jobbet och jag visste att hon var en lugn och bra person som skulle gilla det här.

Birgitta var snabb att haka på och vännerna började jobba i var sin klass. Arbetsglädjen gjorde att de efter ett par månader kände att de ville värva fler deltagare.

– Vi frågade vänner och besökte olika pensionärsföreningar och andra organisationer där vi visste att det fanns pensionärer.

De startade också en grupp med mottot att inte krångla till det. De skulle inte ha möten där de var tvungna att skriva protokoll, för då skulle det genast bli mycket mer krävande och mindre glädjefyllt.

”Skolvolontärer” blev namnet och de fick hjälp med att bygga en hemsida och ta fram en logotyp. Fler och fler pensionärer anslöt sig – och nu hade också ryktet börjat sprida sig bland skolor i Sundsvall som ville att de skulle komma dit.

– För att få vara skolvolontär krävs det att du inte finns i brottsregistret, tycker om barn och vill göra skillnad, säger Christina.

Fint utbyte för både barnen och volontärerna

Birgitta och Christina är på en skola i Sundsvall där många elever kommer från andra länder och saknar närhet till sina familjer.

– Många barn ser oss volontärer som en mor- eller farförälder och vi också får möjlighet att vara en förebild för barnen, säger Christina.

De får ofta roliga frågor av eleverna, som varför de är rynkiga i ansiktet, eller varför de har synliga blodådror på händerna.

– De frågar om de får känna på händerna, eller om det gör ont, skrattar Birgitta.

De i sin tur får kunskaper inom områden de annars inte skulle haft någon koll på.

– Till exempel vilka låtar som är med i Melodifestivalen eller vilka dataspel som är populära, säger Christina och skrattar.

– Tidigare behövde jag inte känna till sådant där, men nu måste jag ha koll för att kunna hänga med i barnens diskussioner, säger Birgitta.

Att umgås med barnen ger energi

Många av skolvolontärerna berättar för Christina och Birgitta hur arbetet också skapar mening och en guldkant i deras vardag. Många äldre lever ensamma och mår bra av fasta rutiner.

– Att få komma hemifrån och göra annat för en stund gör att man kommer hem med ny energi efteråt. Och att umgås med barn ger så mycket glädje, säger Christina.

Birgitta delar hennes upplevelse och menar att arbetet även gör att man känner sig mer alert och pigg mentalt – att volontärarbetet funkar som en slags hjärngympa.

Att Birgitta, Christina och barnen har en varm relation märks tydligt. Det skrattas mycket i klassrummet och när åldersskillnaden gör sig påmind finns barnen där och fyller i kunskapsluckorna. Till exempel när det ska spelas mattespel på storbildskärm.

– Sådant här hade vi inte när vi gick i skolan, Birgitta! säger Christina.

Skolvolontärerna skänker lugn

För Kajsa Engman, som är lärare i årskurs fyra, betyder det mycket att Birgitta kommer till hennes klass på tisdagar. Det gör att hon kan planera undervisningen på ett lite mer speciellt sätt.

– Idag delade jag upp barnen på tre olika arbetsstationer. På första stationen fick de räkna i boken, på den andra fick de göra räkneövningar via dataskärm och på den tredje fick de spela Yatzy med Birgitta.

Hon ser att barnen är extra glada de dagar Birgitta är på plats och att många blir lugna av skolvolontärernas närvaro. I år har de jobbat ihop i fyra år.

– Jag har så fint samarbete med Birgitta och är jätteglad att hon vill vara i min klass, säger Kajsa.

Några kommuner har hört av sig till skolvolontärerna och vill få råd om hur de kan starta upp en liknande verksamhet. ”Gör det enkelt och ha inte så mycket regler”, brukar Birgitta och Christina säga då.

– Det är viktigt att betona att det inte ska vara något tvång att volontärarbeta varje vecka. Det händer till exempel att jag eller Birgitta reser bort och då meddelar vi bara lärarna det. Det här ska vara roligt för pensionärerna och lärarna, säger Christina.

Vill fortsätta så länge som möjligt

Så länge de får vara friska och pigga kommer de att fortsätta som skolvolontärer. När de inte längre orkar eller kan, på grund av att kroppen säger ifrån, hoppas de att någon annan i föreningen kommer att vilja ta över rodret.

– Många har frågat mig hur jag orkar. Vill jag inte sova länge på morgnarna nu när jag är pensionär? Mitt svar blir då att jag har sovmorgon sex dagar i veckan, säger Birgitta.

Skolvolontärerna har tilldelats pris från polisen för deras insats för barn och unga och även från Sundsvalls kommun.

– Det är hedrande och betyder mycket för oss.

När dörren till klass fyra på Hellbergsskolan stängs fortsätter undervisningen med skolvolontärerna. Och svagt genom dörren hörs Birgittas jubel igen när en elev får yatzy.