Kompisarna insåg att de var bröder – efter mer än 50 år

Hemma hos Sven-Olof Edin är det fullt hus denna förmiddag. Han har bjudit in sina halvbröder Sven-Erik och Karl-Erik.

När det vankas fika är det ingen av de tre som tackar nej och just idag har de samlats för att fira Sven-Eriks 67-årsdag. På bordet står marsipantårta, kaffe och kakor fram­dukat. Karl-Erik, Kalle kallad, har med sig sin fru Anna, för hon är spindeln i nätet och ­orsaken till att halvbröderna träffas. För två år sedan visste inte Sven-Olof och Sven-Erik vem den andre faktiskt var.

Läs även: Kerstin kände att något inte stämde i familjen: ”Plötsligt hade jag 11 halvsyskon”

– Tänk att man fick en storebror när man var 65 år. Men jag undrar var han var när jag var ung och blev spöad av de stora grabbarna, säger Sven-Erik och skrattar samtidigt som han skär upp en stor tårtbit.

– Det är roligt att jag får samla mina bröder, säger Sven-Olof och häller upp kaffe till alla.

Det pratas i mun på varandra, skrattas och även Sven-Olofs fru och barnbarn sluter upp till fikastunden.

Hade inte samma pappa

För två år sedan såg det annorlunda ut. Sven-Olof hade känt i många år att något var fel. Han hade en tomhetskänsla i kroppen som han inte kunde sätta ord på. Han och Kalle hade funderat över om de verkligen var helsyskon, eftersom de var så olika varandra, både till utseendet och sättet att vara.

– Jag har inte kunnat sätta fingret på det, mer än att jag har känt att något var väldigt fel och att hela sanningen nog inte hade kommit fram, säger Sven-Olof och får medhåll av Kalle.

Eftersom Anna, Kalles fru, jobbar med att spåra försvunna personer – som föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar – ­föreslog hon att Sven-Olof skulle ta ett dna-test.

– Det kändes naturligt, ­eftersom Anna redan hade topsat Kalle och hans dna fanns i systemet, säger Sven-Olof.

Det gick han med på och det var då de upptäckte att de inte hade samma pappa, men samma mamma. Anna frågade om hon skulle fortsätta leta i systemet.

Läs även: Roland dna-testade sig för skojs skull – fann 11 halvsyskon

– Jag svarade att jag ville det. Det var dags att ta reda på om min känsla var rätt. Och vi kunde inte fråga mamma, eftersom hon dog 1996, säger Sven-Olof.

Anna satt ofta sent på nätterna och jobbade med fallet. En natt, vid tvåtiden när allt hade lugnat ner sig hemma, gjorde hon en viktig upptäckt. Hon fann Sven-Olofs biologiska pappa och upptäckte även att han hade en bror som levde.

– Jag ville gå upp och väcka Kalle för att berätta, men tänkte att jag måste vänta tills det blir morgon.

Kompisen var hans halvbror

Kalle blev jätteglad för sin brors skull och insåg samtidigt, när Anna visade foto på den nyfunne brodern, att Sven-Olof var med på en av hans bilder på Facebook. Det gjorde att det blev ännu mer förvirrande och att de nu behövde reda ut allt.

– Jag fick ett samtal tidigt på morgonen om att de ville komma så fort det gick. De hade något viktigt att tala om, säger Sven-Olof.

När de alla tre satt på glas­altanen berättade de för Sven-Olof att Anna hade hittat hans biologiska pappa, men att han ­tyvärr var död. De berättade även att Anna också hade funnit en halvbror, som levde.

Läs även: Pernilla fick ingen tröst som barn: ”Mina föräldrar kunde inte”

– Jag blev alldeles paff. Det var som om en sten föll från mitt bröst. Men chocken kom när Anna tog fram en bild på honom. Då tänkte jag att de drev med mig och jag sa högt: ”Men för fan, det är ju Kulan!”

Sven-Olof blev tagen på sängen, men bestämde sig för att ringa sin nyfunne bror, ­eftersom han visste vem personen var. ”Kulan”, Sven-Erik, fanns redan i hans telefonbok.

– Hade det varit någon annan, som jag inte haft någon anknytning till, hade jag nog inte ringt så fort. Kanske hade jag inte heller tagit kontakt. Men nu kändes det viktigt för mig. Jag och Kulan har känt till varandra sedan vi var sexton år gamla.

Berättade inte om graviditeten

Sven-Olof lyfte telefonen och ringde och när Sven-Erik svarade sa Sven-Olof:

”Du undrar nog varför jag ringer. Du behöver nog sätta dig ner.”

”Jag sitter redan”, svarade Sven-Erik.

Och sedan fick han höra de omtumlande ­orden: ”Det är till 95 procent säkert att vi är bröder.”

Sven-Erik blev också förvånad och ville veta mer. De ­bestämde sig för att träffas ­dagen efter, tillsammans med Anna och Kalle som kunde hjälpa till att förklara hur allt låg till.

– Det var så naturligt när vi sågs. Allt kändes så enkelt och många bitar föll på plats. Vi började lägga ihop pusslet om hur vi kunde vara bröder utan att ha vetat om det.

Läs även: Carl-Axels mamma var simmaren Sally Bauer: ”Hon bangade inte för något”

De tror att när deras föräldrar var unga hade de en flört med varandra och att Sven-Olofs mamman blev gravid med Sven-Eriks pappa. Men hon berättade aldrig det för Sven-Eriks pappa, utan bar denna hemlighet för sig själv i hela sitt liv. Och när hon träffade sin nye man, så berättade hon troligen sanningen för honom eftersom de gifte sig så snabbt efter att de träffats.

– Vi är ganska säkra på att min bonuspappa visste sanningen, men att han tog på sig papparollen för mig, säger Sven-Olof och får medhåll av Kalle.

– Jag tror däremot inte att min pappa visste om att jag hade en bror, för då hade han sagt det till mig. Men det här mysteriet förblir en hemlighet, för alla som kände till sanningen är nu borta, säger Sven-Erik.

Som kopior av varandra

För bröderna spelar det ingen roll. De har äntligen hittat varandra och delar så många intressen. Nu förstår också alla i familjerna varför det var så svårt att få Kalles och Sven-Olofs olikheter att gå ihop.

– Det är klart att jag hade önskat att mamma hade sagt något när jag kom upp i vuxen ålder och började skaffa egen familj. Men jag tror inte att det var så lätt för henne att bära på den här hemligheten, säger Sven-Olof.

Med facit i hand har han och Sven-Erik gått parallella spår. De har gått samma utbildning under gymnasiet, haft samma jobb, blivit utvalda under lumpen att gå samma mekanikerutbildning, spelat i samma hockeylag och varit med på samma mc-resor.

– Utan att ha en aning om att vi faktiskt var bröder, säger Sven-Olof.

Läs även: Ingrid och Svetlana blev brevvänner på 80-talet: ”Idag är vi som systrar”

Båda tar fram sina mobil­telefoner och visar bilder från när de var små. De var nästan som kopior av varandra. När Sven-Olof visar ett foto på sin biologiska pappa, som han fått av sin nyfunne bror, blir likheterna ännu mer slående.

Varje vecka träffas de alla tre för att fika ihop och sedan det här uppdagades har även Kalle och Sven-Olof fått en bättre relation.

– Det känns så bra att jag fick veta sanningen till slut. Och idag har jag två bröder och vi har så roligt ihop. Det är bättre att jag fick vetskap om min andre bror nu, även om halva livet har passerat. Nu har jag och min familj tid att knyta en relation även till honom och göra det bästa av de år vi har kvar. Han är faktiskt min bror och jag är så tacksam för det, säger Sven-Olof.

– Och jag fick äntligen en storebror, säger Sven-Erik.

– Och jag har fått en ny vän, säger Kalle.