Eva Fornell är gynekolog och överläkare vid kvinnokliniken på universitetssjukhuset i Linköping. Här svarar hon på frågor om urinvägsbesvär.
Vilka är de vanligaste besvären i urinvägarna?
– Vanligast är inkontinens. Urininkontinens innebär att man läcker urin eller kissar på sig. För många gör urinläckaget det svårt att leva ett normalt liv.
– De allra flesta drabbade är kvinnor och största delen är äldre. Uttalad urininkontinens drabbar upp till 10-15 procent av alla kvinnor. Det finns olika typer av inkontinens och det är viktigt att det görs en utredning innan man får behandling.
– Ansträngningsinkontinens innebär att man har svårt att hålla tätt när man hostar, nyser, skrattar, motionerar eller lyfter tungt . Ansträngningsinkontinens är den vanligaste typen. En orsak är skador på bäckenbotten i samband med förlossning.
– Trängningsinkontinens innebär att man plötsligt känner sig kissnödig och inte hinner till toaletten. Urinblåsan tömmer sig på ett okontrollerat sätt. Trängningsinkontinens är vanligare ju äldre man blir och drabbar både män och kvinnor. Orsaken kan vara urinvägsinfektion, östrogenbrist hos kvinnor, stenbildning i urinblåsan, prostataförstoring, cysta på äggstocken eller sjukdomar i nervsystemet. I de flesta fall hittar man ingen orsak.
– Blandinkontinens är när man har både ansträngningsinkontinens och trängningsinkontinens. Behandlingen inriktas på det som är mest besvärande.
– Även trängningar utan inkontinens är påfrestande. Den vanligaste orsaken är att man helt enkelt dricker för mycket vätska, kanske flera lite vatten om dagen och överbelastar blåsan. Vissa människor har en ökad känslighet för signaler från blåsan och upplever obehag när blåsan inte alls är fylld. Denna typ av ökad känslighet drabbar även magtarmkanalen, musklerna och blodkärlen. De som lider av trängningar har därför inte sällan även besvär med magsmärtor, muskelvärk och/eller migrän.
Vad finns det för andra besvär?
– Blåstömningsbesvär är vanligast hos män som har en förstorad prostatakörtel som förtränger urinröret. Hos kvinnor förekommer förträngning av urinröret framförallt efter operationer för inkontinens eller framfall. Vartefter man åldras blir blåsan mindre elastisk och den rymmer mindre och tömmer sig sämre.
– Blåstömningsbesvär kan också bero på uttänjning av blåsan efter operation eller förlossning.
– Kronisk urinvägsinfektion finns hos de flesta som har svårigheter att tömma blåsan. Den kvarvarande urinen fungerar som grogrund för bakterier. Då är det bra att dubbelkissa, det vill säga kissa, sitta kvar en stund och kissa igen, så att blåsan tömmer sig ordentligt.
Vilka behandlingar finns det?
– Vid lindrig ansträngningsinkontinens får många hjälp av knipövningar. Full effekt av övningarna får man först efter tre månader och övningarna ska genomföras 2-3 gånger om dagen resten av livet för att effekten ska sitta i. Knipövningar efter graviditet är förebyggande.
– Operation med ett stödjande band under urinröret gör att många kvinnor blir botade eller får kraftigt minskade problem.
– Injektionsbehandling är en relativt ny metod, som innebär att man sprutar in ett ämne i urinröret som bildar ett stöd runt urinrörsväggen. Det är ännu för tidigt att säga hur effektiv den metoden är.
– Vid trängningsinkontinens börjar man ofta med blåsträning. Hjälper inte detta kan man prova olika läkemedel. Lokal hormonbehandling kan hjälpa kvinnor som passerat klimakteriet. Elstimulering kan prövas vid trängningsinkontinens med överaktiv blåsa.
– Vid blandinkontinens inriktar man behandlingen på det mest besvärande.
– Många med trängningar blir hjälpta av kognitiv beteendeterapi och lär sig då ta befäl över de överdrivna signalerna från kroppens inre organ.
– Blåstömningsbesvär som ger bakterier i urinen kan behandlas med antibiotika, ibland under längre perioder. Men bakterier i urinen behöver inte alltid behandlas, om man inte är gravid eller har diabetes.
Vad innebär sakral nervmodulering?
– Det är en metod där man genom att stimulera nerverna som styr tarmarna, blåsan och bäckenbotten får en bättre funktion. Man påverkar signalerna till och från underlivet via ryggmärgen och till hjärnan.
– Själva ingreppet är inte särskilt omfattande, utan innebär att man via huden över korsbenet i ryggslutet för in en tunn stimuleringslektrod mot underlivets nerver. En yttre stimulatordosa kopplas till och om man efter några veckor har en förbättring av besvären kopplar man till en pacemaker, stor som ett armbandsur. Hela systemet göms under huden på övre delen av ena skinkan.
– Metoden kan komma i fråga vid svåra fall av trängningsinkontinens, blåstömningssvårigheter och avföringsinkontinens, när vanlig behandling inte har hjälpt.
Fall: Ny metod fick stopp på Christinas ständiga urinvägsinfektioner.
