Therese var bara 14 år när hennes MS debuterade för åtta år sedan. Det blev en inledning till en lång radda undersökningar, utredningar och ständig medicinering.
Therese Jarvid gick i åttan på högstadiet när hon och klassen en dag var ute på båtutflykt tillsammans. Då hände något mycket märkligt, Therese upptäckte att hon inte längre såg något på sitt vänstra öga.
– Jag har alltid haft lite sämre syn på det ögat, men nu var allt helt svart, berättar Therese, nu åtta år senare.
Så fort hon kom hem tog en orolig pappa med sin dotter till doktorn och det blev upptakten till en lång radda prover och undersökningar.
– Efter en tid på sjukhus fick vi beskedet att jag hade MS, alltså mul-tipel skleros, säger Therese, 22 år idag.
Synen tillbaka
Turligt nog fick hon successivt tillbaka synen med hjälp av bland annat intensiv kortisonbehandling, men samtidigt berättade läkarna att sjukdomen MS ofta kommer i skov och att risken är stor att Therese kommer att drabbas av sådana.
– Sedan har det blivit ännu fler prover och utredningar, konstaterar Therese, som vi träffar i en liten, men trivsam etta i den göteborgska stadsdelen Kortedala. Men hittills har jag bara haft ytterligare ett skov, då fick jag nedsatt känsel i ena benet.
Annars har jag klarat mig ganska bra. Men det finns en sak som faktiskt är ganska jobbig; jag blir lätt förlamande trött. Även det hör till sjukdomsbilden.
Numera går Therese på läkarundersökningar var tredje månad.
– Utöver det är det regelbundna synundersökningar och magnetrönt-gen. Men samtidigt är det jättebra, doktorerna har full koll på min häl-sa.
– Dessutom försöker jag att leva så sunt och nyttigt som möjligt, både när det gäller vad jag stoppar i mig och hur jag motionerar.
“Det där”
Men som tonåring ville Therese absolut inte påminnas om sin sjukdom.
– Det var i den åldern då man absolut inte vill avvika, utan vara som alla andra. Så jag försökte leva på som vanligt trots tröttheten. Jag nämnde aldrig ens att jag hade MS utan sade, om jag nu tvingades prata om det, “det där”.
En gång i veckan var hon tvungen ta en spruta i låret i ett försök att hålla sjukdomen i schack.
– Det var inte alls någon kul behandling, för jag tycker sprutor är otäcka, det hände att jag svimmade. Dessutom fick jag biverkningar av läkemedlet, som förkylningssymtom, frossa och feber.
Det ledde till att Therese, när hon väl börjat på gymnasiet i Stenung-sund, bara behövde vara i skolan varannan dag. Resterande skoldagar fick hon plugga hemma.
– Det fungerade bra, jag kunde lägga upp skolarbetet efter hur jag mådde och orkade. Men en lärare trodde inte på att jag verkligen var så trött som jag sade, utan bara var lat. Trötthet syns inte på utsidan.
Så läraren ville sänka mitt betyg. Tack och lov fick jag en bra mentor på skolan, Inger, som hjälpte till och förklarade vad det rörde sig om för skolpersonalen.
Så framstår också Therese som inte bara en positiv utan också en osedvanligt begåvad och skärpt tjej, trots att kroppen ibland säger ifrån och hon inte orkar så mycket som hon vill.
Med i studie
Hon är född i Sri Lanka, men kom bara ett par månader gammal som adoptivbarn till Sverige.
|
– Jag har en äldre bror, Daniel, som också är född i Sri Lanka, och vi båda fick helt underbara föräldrar i Elisabet och Leif Jarvid på Orust. Vi fick en fin uppväxt och det är jag tacksam över. Men numera lever Therese tillsammans med sin pojkvän Fredrik Lilja. – Vi träffades för två år sedan på en nyårsbal i lilla Eslöv, avslöjar Therese och ger sin sambo en kärleksfull blick. Fredrik, som är utbildad finsnickare, kommer från Arvika, men för fyra månader sedan flyttade han till Therese i Göteborg.
|
En serenad för Therese. Pojkvännen Fredrik är fritidsmusiker och här spelar han för sin käresta.
|
Ungefär samtidigt som de unga tu möttes fick Therese förfrågan om hon ville vara med i en läkemedelsstudie vid Sahlgrenska Universi-tetssjukhuset.
– Det var en helt ny MS-medicin i tablettform som skulle testas och under en tid hade jag ingen aning om ifall jag fick “äkta” läkemedel eller verkningslöst piller, så kallat placebo.
Men jag mådde i alla fall inte sämre och så småningom förstod jag att det måste vara den riktiga medicinen som jag åt.
Numera slipper Therese ifrån sina jobbiga sprutor med otäcka bi-verkningar.
Istället tar hon en tablett varje morgon och den tabletten tycks fungera bra mot hennes MS.
– Jag känner mig piggare, även om jag fortfarande kan bli väldigt trött emellanåt.
Tror på famtiden
Therese har ett deltidsarbete – precis så mycket hon orkar med – i en videobutik.
– Jag trivs fint, men på sikt hoppas jag kunna plugga vidare. Helst av allt skulle jag vilja läsa beteendevetenskap. Sedan gäller det att få halvtidsjobb också när man läst färdigt.
På fritiden umgås Therese med sin Fredrik, släkt och vänner och dessutom går hon regelbundet på gym.
– Sedan har jag ett lite udda intresse, jag är nagelmodell och har varit med som sådan på SM i manikyr! Den nya medicinen får Therese att våga tro och drömma om framti-den.
– Jag har funderat en hel del över det här vad som händer om Fredrik och jag vill satsa på barn någon gång i framtiden. Jag har läst och för-hört mig om vilka risker det finns att bli gravid.
– Det sägs att det faktiskt inte finns någon särskilt förhöjd risk för MS-patienter, det finns till och med en del drabbade som mår bättre under sin graviditet.
– Sedan gäller förstås hur jag orkar ta hand om en baby dygnet runt. Men Fredrik finns ju vid min sida.
– Det är tur att den här nya medicinen finns, inflikar Fredrik. Det enda jag hittills märkt av Therese sjukdom är det här med tröttheten.
Därför är det viktigt att hon verkligen får vila ut mellan varven. Men framtiden ser ändå ljus ut tack vare den nya behandlingen!
