Professor Lars-Göran Öst arbetar med klinisk psykologi vid Stockholms universitet och är legitimerad psykoterapeut med inriktning på KBT, kognitiv beteendeterapi. Han upptäckte och vidareutvecklade den metod mot blodfobi, som hjälpt Åsa Stenström till ett fungerande liv.
Varför får somliga människor blodfobi?
– Det vet vi inte. Men det krävs både en biologisk och en psykologisk sårbarhet för att man ska utveckla fobin. Vilket gäller alla typer av fobier.
Vad skiljer ut blodfobi från andra fobier?
– Historiskt sett utsattes människan för fara när hon anfölls av ormar och farliga insekter eller befann sig på hög höjd, på öppna platser och i grottor exempelvis. Hon försattes i alarmberedskap med höjd puls och höjt blodtryck för att möta faran. När hon däremot skadades och blödde sänktes blodtrycket, vilket hjälpte henne att överleva!
– De här olika typerna av försvar ligger alltså nedärvda och hos vissa människor kan våldsamma reaktioner triggas fram, även om det inte längre finns någon förnuftig grund för det. Har du blodfobi kan det alltså räcka att bara höra talas om blod, för att blodtrycket ska gå ned så att du svimmar. Den risken finns inte vid andra fobier, där blodtryck och puls återvänder till utgångsläget efter en stund.
Hur vanligt är det att känna skräck för blod?
– Vi räknar med att ungefär 15 procent av befolkningen har en fobi av något slag och att 3 procent har blodfobi. De flesta är kvinnor och vanligen får man sitt första symtom på denna fobi vid 8-9 års ålder. Man kan också ha flera fobier samtidigt.
Hur yttrar sig skräcken?
– Man får blodtrycksfall och blir kallsvettig, känner obehag i magen, får tunnelseende, hör ringningar i öronen och svimmar till slut. Men olika personer upplever olika symtom.
Vad betyder detta för det dagliga livet?
– Det kan ställa till med stora problem både privat och yrkesmässigt. Somliga har fått lägga ned sina yrkeskarriärer eftersom det blir omöjligt för en läkare att utföra operationer eller obduktioner, sköterskor kan inte ta blodprov och förskollärare klarar inte att barnen ramlar och slår sig.
– Ett annat problem är ju om man har blodfobi och själv blir sjuk. Att då tvingas ta sprutor eller göra njurdialys är förenat med fruktansvärda obehag. Det finns de som vägrat livräddande behandling eftersom fobin är starkare än dödsskräcken.
Vad innebär tillämpad spänning mot blodfobi?
– Eftersom tillämpad avslappning kan sänka ett tillfälligt höjt blodtryck borde muskelspänning kunna höja ett tillfälligt sänkt blodtryck. Jag har själv haft blodfobi och har svimmat många gånger. När jag provade tilllämpad spänning på mig själv och några studenter fungerade det. Efter fyra olika patientstudier vet vi nu att tekniken är ett utmärkt verktyg för att slippa svimningar.
Hur går det till rent praktiskt?
– Man kan se det som tre steg: Först måste patienten lära sig att noga identifiera tidiga symtom på blodtrycksfall. Spänningen ska sättas in snabbt. Har det systoliska trycket (det övre) gått ned till 80-90 är det oftast för sent att förhindra svimning.
– Sedan ska man lära sig att spänna händer, armar, lår och vadmuskler i stort sett samtidigt och hålla musklerna i spänning tills svimningssymtomen klingar av. Tränar man på tekniken fem minuter fem gånger om dagen behärskar man den efter en vecka.
– Slutligen exponeras man för olika blodstimuli som bilder på blödande människor, blodiga bandage och så vidare och lär sig bemöta dem. Men egentligen är steg tre inte nödvändigt. Det räcker med att lära sig tekniken och när och hur man ska använda den.
Hur effektiv är metoden?
– Vi startade det första forskningsprojektet för 25 år sedan och var då först i världen med detta. Sedan dess har vi gjort fyra studier och 80-85 procent av dem som praktiserar metoden får ett bra resultat vid en ettårsuppföljning. Men vi behöver göra fler studier.
Hur allmänt känd är metoden?
– Den är tyvärr fortfarande ganska okänd. Vi tycker nog att de kliniker som lär ut den i vårdutbildningen också borde gå ut och informera om den på vårdcentraler och liknande.
