Tom von Oelreich är överläkare och chef för knäsektionen vid ortopedkliniken på S:t Görans sjukhus i Stockholm, och den läkare som opererade in en ny knäled på Anita Lindström. Tom von Oelreich är en av Sveriges mest erfarna kirurger när det gäller knäoperationer och utför själv cirka 150 knäledsbyten per år. S:t Görans sjukhus är ett av de sjukhus som utför flest knäoperationer i landet, framför allt knäledsbyten, både primära och omoperationer.
Vad är knäartros?
– Det är en sjukdom som uppkommer genom att ledbrosket, som sitter som en stötdämpare i knäleden, har blivit tunnare eller helt försvunnit. Ledbrosk som är friskt är elastiskt och fungerar som glidyta för knäleden. Knäartros är alltså en brosksjukdom, som kan ge olika mycket besvär beroende på hur tunt brosket har blivit.
Är sjukdomen vanlig?
– Ja, det är den. Det finns två typer av knäartros, primär och sekundär. Primär knäartros är en vanlig ledsjukdom, man räknar med att den drabbar cirka tre procent av personer över 50 år och 6-7 procent av personer över 70 år. Den är vanligare bland personer som har diabetes, både typ ett och två och bland dem som är överviktiga. Varför knäledsartros uppkommer finns ingen säker förklaring till.
– Sekundär artros är också en sjukdom där ledbrosket har blivit tunnare, men där finns det specifika orsaker, som till exempel att man tidigare haft en korsbandsskada eller gått igenom en meniskoperation. Hantverkare och andra grupper som idrottsmän som har ökad belastning på knäna, har ökad risk för artros.
Är artros ärftligt?
– Det finns egentligen inga vetenskapliga belägg för att det är så, men min erfarenhet är ändå att det finns en klar ärftlighet. Däremot vet man säkert att knäledsartros är vanligare hos kvinnor än hos män.
Vilka symtom ger knäledsartros?
– Smärta är vanligast. Den kan vara av olika intensitet, från att ha ont enbart vid ansträngning till ständig värk, även när man sitter still eller ligger. Knät kan också kännas stelt och man har svårt att böja det. Smärtan beror på att när brosket är tunt eller borta, skaver benytorna i knäleden mot varandra och det blir en inflammation. Man kan få tjockt knä och även smärtor i knävecken.
Brukar man få ont i båda knäna samtidigt?
– Det är olika. Vissa får problem med båda knäna, andra enbart i ett. Knäledsartros kan drabba olika delar av knät, men i 90 procent av fallen är det artros på insidan av knäleden, vilket beror på att de flesta lägger tyngden på just insidan.
Vad finns det för behandling mot knäartros?
– I första hand rekommenderar jag sjukgymnastik, som kan ha väldigt positiv effekt. Bäst är att cykla, det belastar knät betydligt mindre än promenader och jogging. Smärtstillande, inflammationshämmande, mediciner har effekt. Har man övervikt är det bra att gå ner, för varje kilo man minskar, blir belastningen på leden reducerad. Fungerar inte något av detta, kan man operera och byta ut knäleden mot en knäledsprotes. Protesen måste anpassas precis efter varje patient, det är ett hantverk som ställer stora krav på kirurgen.
Hur går operationen till?
– På S:t Görans sjukhus gör vi nästan uteslutande så kallad helplastik, det vill säga att hela knäleden byts ut. I konstgjorda leden är lårbensdelen gjord i metall, rostfritt stål, och underbensdelen i plast.
– Jag träffar alltid personligen de patienter jag ska operera vid ett förberedande besök cirka två veckor före själva operationen. Den personliga kontakten kostar både tid och pengar för sjukhuset, men är prioriterad av verksamhetschefen. Om patienten är tveksam till operation, brukar jag rekommendera att man väntar. Att byta knäled är ett stort ingrepp med en viktig och arbetsam rehabilitering, och det vill jag att patienterna är medvetna om. Själva operationen görs i ryggbedövning och tar cirka en timme i okomplicerade fall. Patienten stannar 3-4 dagar på sjukhuset.
Hur lång sjukskrivning behövs efter operationen?
– Sex till åtta veckors sjukskrivning är normalt, men det första halvåret efter operationen är besvärligt och man får räkna med att kunna se slutresultatet först efter ett år. Med knäledsprotes avråder vi också från aktiviteter som utförsåkning eller gympa med hopp. Annars kan man i de flesta fall leva normalt.
