KBT mot flera olika symtom
Kognitiv beteendeterapi används mot en rad olika problem, till exempel flygrädsla, ormfobi och höjdskräck. Terapin är vetenskapligt utvärderad och rekommenderas även mot symtom som utmattningssyndrom och panikångest.
Sedan Socialstyrelsen rekommenderat terapin som förstahandsval vid till exempel lättare depressioner är nu problemet att det finns alltför få utbildade terapeuter i Sverige, och inte alla vårdcentraler har möjlighet att erbjuda den eftertraktade terapiformen.
När mörkerrädslan blir till ett handikapp finns det orsak att söka hjälp, och den finns att få.
Att vara mörkrädd är inte ovanligt, och fast vi med förnuftet vet att det inte finns något hot, så tar känslorna överhand och paniken tar över. Mörkerrädslan kan vara så stark att den blir ett socialt handikapp, att det blir svårt att klara vardagen.
– Man kan skilja på logisk och ologisk mörkerrädsla, säger Lisbeth Olsson, legitimerad psykoterapeut i kognitiv beteendeterapi, med mottagning i Ystad.
Den logiska rädslan, förklarar Lisbeth Olsson, kan vara när man går genom en ödslig mörk park och känner obehag. I det sammanhanget kan det vara motiverat med åtminstone en viss försiktighet.
Den ologiska mörkerrädslan däremot, den kan ställa till problem, och då kan kognitiv beteendeterapi hjälpa. KBT, som de brukar förkortas, är en terapi som vilar på vetenskaplig grund och går ut på att långsamt utsätta sig för det som man är rädd för.
– Jag hade en patient, en ung kvinna, som sökte hjälp just mot mörkerrädsla, berättar Lisbeth Olsson. Hon bodde i en villa tillsammans med sin man, som var ute och reste rätt mycket.
– För min patient var mörkret något skrämmande och farligt, och hon visste egentligen inte varför hon var så rädd för det.
I kognitiv beteendeterapi utgår man oftast från här och nu och arbetar framåt. Lisbeth och hennes patient fördjupade sig alltså inte i orsakerna till mörkerrädslan, utan arbetade tillsammans för att den unga kvinnan skulle bli av med den.
– För henne var mörkerrädslan ett praktiskt problem. När hon var ensam hemma drog hon ner alla rullgardiner för att stänga ute mörkret. Hon tände alla lampor och satte på radion och hon vågade bara vara på övervåningen i huset. När hon befann sig på det nedre planet kände hon sig otrygg och rädd.
Lisbeth Olsson berättar att kvinnans metod för att hantera rädslan, att gömma sig bakom neddragna gardiner på övervåningen, snarare förstärkte rädslan.
Tränas bort
– För att bli hjälpt behövde hon göra tvärtom, hon skulle våga konfronteras med det som framkallade rädslan, i hennes fall mörkret.
Den unga kvinnan fick börja sin behandling med att träna andningsteknik. Att lära sig att andas lugnt, dra in djupa andetag genom näsan och långt ner i lungorna. Till skillnad mot de korta andetag högt upp i bröstkorgen som är vanliga när man är rädd.
Nästa steg blev att gå ut och ställa sig på trappan när det var mörkt ute.
– Från början hade hon sin man med sig, och gjorde inte mer än att hon stod där i 5–10 minuter medan hon andades djupt och lugnt. När det fungerade började hon gå promenader runt kvarteret. Även där hade hon i början hjälp av sin man. Hon gick åt ett håll från huset, han valde andra hållet för att kunna möta henne mitt på vägen.
Efter ett par veckors träning klarade kvinnan till och med att gå ut i mörkret och ensam gå och hälsa på en väninna, något som hade varit helt omöjligt tidigare.
Varje gång kvinnan kom till Lisbeth fick hon nya hemuppgifter att klara av och efter cirka fem möten med en till två veckor mellan varje, så var kvinnan inte mörkrädd längre.
– Precis som vid all annan KBT-terapi, är det patienten själv som genom hemuppgifter gör själva arbetet. Jag, som terapeut, visar vilka verktyg som finns att använda och hur man utnyttjar dem bäst.
