Överläkare Jörgen Lysholm är specialist i reumatologi och verksam på Kliniken för reumatologi på Falu lasarett. Han har arbetat inom området i drygt 20 år, har varit inblandad i forskning, och svarar på våra frågor om ledgångsreumatism:
Vad är ledgångsreumatism eller reumatoid artrit (RA)?
– Det är en kronisk autoimmun sjukdom som ställer till med inflammationer i kroppen, framför allt i lederna. Med autoimmun menas att det blir fel i immunförsvaret så att det angriper kroppens egna vävnader och skapar inflammationer. Både stora och små leder kan drabbas, till exempel i fingrar, tår, knän, höfter och axlar.
Vilka är symtomen och vem kan drabbas?
– De drabbade lederna blir svullna, ömma, stela och svåra att använda. Många besväras av trötthet och en del får feber. Alla åldrar kan drabbas och sjukdomen är två till tre gånger vanligare hos kvinnor. För kvinnor finns det två toppar vid insjuknande; vid åldrarna runt barnafödande och klimakteriet. Varför man drabbas vet vi inte exakt men arvsanlag spelar roll. Rökare har också en ökad risk att drabbas av ledgångsreumatism. En halv procent av befolkningen har sjukdomen.
Var kan jag söka hjälp om jag misstänker att jag har sjukdomen?
– Be att få en remiss till en reumatolog via primärvården. Det är viktigt att snabbt få vård för att få stopp på inflammationerna eftersom de kan förstöra brosk och ben. Högst 2-4 veckor bör du vänta på att få komma till en specialist.
Hur ställer du en diagnos?
– Jag lyssnar noga på det patienten berättar och ser sedan om jag kan hitta svullna, ömma leder. För att få en diagnos bör leder på båda sidor av kroppen vara utsatta och du bör ha haft besvären en tid. Vi kan även komplettera med blodprover och röntgen. Om blodprovet är negativt kan du ändå ha sjukdomen. Symtomen kan variera och inflammationerna vandrar runt i kroppen hos en del.
Vad finns det för behandling?
– Förr gavs symtombehandling, det vill säga smärtstillande medel, oftare som enda behandling. Idag fokuserar vi på att undvika skador och ger bromsmedicin direkt. Medicinen Methotrexate tål de flesta och den har ofta god effekt. Räcker inte det kan vi ge fler mediciner, till exempel Salazopyrin eller kortison.
– I svårare fall kan vi ge ett så kallat biologiskt medel. Det första kom för cirka tio år sedan och revolutionerade behandlingen genom sina fantastiska resultat. Det sätt vi numera behandlar våra patienter på har lett till att färre patienter sitter i rullstol och att allt färre behöver nya höft- och knäleder. Det finns åtta biologiska medel mot RA godkända i Sverige och de två senaste kom i somras; Cimzia och Simponi. Dessa ger förvånansvärt få biverkningar, vilket är glädjande med tanke på att de stänger av en oerhört viktig signal i immunförsvaret. De är dessutom lätta att använda då patienten själv kan ta dem i hemmet via förfyllda specialsprutor. Cimzia ges enbart vid RA och Simponi är dessutom godkänt att användas vid psoriasisartrit och Bechterews sjukdom.
Tydligen är det fler biologiska medel på väg. Behövs det?
– Ja, det kan man fråga sig. Men det är faktiskt så att vi ännu inte kan få stopp på sjukdomen hos alla drabbade och därför kan varje ny medicin vara ett viktigt tillskott. Min förhoppning är dessutom att medicinpriserna ska gå ner på grund av större konkurrens, för de är fortfarande mycket dyra. Det forskarna lägger energi på för närvarande är att göra medicinerna så patientvänliga som möjligt. Just nu fokuserar man på att hitta biologiska mediciner i tabletter, istället för i sprutor.
