Njurcancer: Johan fylls av lycka vid varje födelsedag

– Cancer drabbar hela familjen och det har varit en tung tid. Men nu har vi vågat slappna av igen och njuta av livet, säger Johan Ljungkvist här tillsammans med hustrun Petra och döttrarna Julia och Linn.

 

En diffus magsmärta på höger sida, som kom och gick under några års tid. Det var det enda symtomet på att Johan Ljungkvist i Linköping hade njurcancer.

– Lite värk får man väl tåla, tänkte jag när smärtan ibland gjorde sig påmind. I min vildaste fantasi hade jag inte kunnat tro att cancer växte i min kropp!

 

– Men strax efter nyårshelgen 2010 började det knipa lite mer än tidigare i magen. Samtidigt blev min urin mörk och nu tjatade min fru Petra på mig att ringa till doktorn.

 

Och det var tur att Johan ringde läkaren, den där januaridagen 2010. Det var nämligen blod i urinen.

– Läkaren tog olika prover och skickade mig vidare till akuten. Fler prover togs och sedan bokades en ultraljudsundersökning lördagen därpå.

 

– Vid undersökningen kände jag mig fånig; smärtan var så bagatellartad att proceduren kändes onödig. Men efteråt sa läkaren: “Jag har dåliga nyheter. Du har en stor tumör på höger njure. Jag ringer till avdelningen för njurmedicin så att du kan skrivas in.”

 

– Kan vi ta det på måndag? frågade jag, eftersom jag skulle titta på en handbollsmatch samma eftermiddag. “Nej, du måste dit direkt!” var svaret.

 

Planerade framtiden

Johan Ljungkvist var mitt i livet då hans resa på cancertåget startade, som han kallar det. Hemma i kedjehuset fanns frun Petra och döttrarna Julia och Linn, då 3 och 2 år gamla. Chocken var stor för hela familjen.

– Operationstiden bokades och genast började jag peppa mig själv för att samla krafter inför ingreppet, minns han. Det kändes som att ladda inför en idrottsmatch jag inte hade råd att förlora. Tumören var min fiende som skulle besegras!

 

– På Internet läste jag att patienter med min typ av cancer hade 50 procents chans att överleva. Men jag kände mig stark både fysiskt och psykiskt och sa: “Den här tumören har gett sig på fel person!”

 

– Jag kände ett starkt behov av att planera inför framtiden och pratade mycket med mina vänner i ett grabbgäng som brukar träffas för att dricka pilsner och snacka musik. För första gången pratade vi grabbar nu om allvarliga saker och hur de skulle kunna stötta Petra och barnen om kampen mot cancern blev övermäktig. Det var en otrolig lättnad att ha mina kompisars stöd och det lättade på ångesten.

 

 

– Det är en fantastisk känsla att fortfarande få finnas kvar hos mina flickor. En av mina högsta drömmar är att få se dem börja skolan, säger Johan Ljungkvist.

 

Det bestämdes till exempel att Johans kompisar skulle ta hand om begravningen, så att Petra skulle slippa. De skulle också fortsätta fira hans födelsedag med Petra och barnen även om han var borta. Då skulle de prata med Julia och Linn om deras pappa.

 

– Det jag hade svårast att hantera var vetskapen om att jag i framtiden kanske inte skulle finnas där för dem jag älskade allra mest. 3-åringen Julia hade redan börjat ställa frågor om döden och jag försökte hitta olika sätt prata med henne om vad som händer när en människa dör.

 

Bara en njure

– Dagarna före operationen var en tung tid, suckar han. Timmarna innan jag åkte in till sjukhuset spelade jag in en film där jag läste favoritsagan Skrotnisse för mina tjejer. Jag ville att de skulle kunna höra mig läsa sagor även när jag var borta.

– Samtidigt gav mig ångesten en stark viljekraft! Tumören skulle bort – jag skulle finnas där för Petra och mina tjejer!

 

Operationen gick bra och Johan fick veta att den stora tumören var elakartad och 10 centimeter i omkrets, dubbelt så stor som njuren. Men den var av en långsamt växande sort, inkapslad i njuren och cancern hade inte spridit sig i kroppen.

 

– Läkarna tog bort min högra njure, men förklarade att det går bra att leva med bara en njure. Det enda jag måste undvika är att gå upp i vikt, för då kan mitt blodtryck stiga. Det är inte bra för njuren.

 

– Efter en vecka fick jag komma hem och en månad senare var jag tillbaka på jobbet inom IT-branschen. Jag återhämtade mig snabbt eftersom jag tränade intensivt med hjälp av sjukgymnastens instruktioner.

 

Livet för familjen Ljungkvist blev däremot kaotiskt efter operationen. Först fick Johan magsår och sedan utvecklade Petra giftstruma, en sköldkörtelsjukdom som kan utlösas av stress.

– Ja, cancer drabbar hela familjen, menar Johan. Där stod Petra med två barn och visste inte om hon skulle bli ensam kvar med dem. Fast så småningom kunde vi börja slappna av och allt kändes bättre.

 

Ett sätt för Johan att bearbeta det hela var att börja skriva en personlig blogg på nätet om sina upplevelser.

– Bloggen har jag fortsatt med och det känns skönt att få skriva av sig, som ett slags terapi. Om jag har tur kanske det finns fler som kan få stöd av mina ord.

 

Lever sunt

– Jag har en positiv grundinställning till livet och har även tagit doktorn på orden och tränar på Friskis&Svettis och cyklar till jobbet. Jag äter en hälsosam kost, mycket sallader, och håller igen på saltet.

– Jag undviker även vissa smärtstillande mediciner och naturmedel som kan fresta på njuren.

 

Johan har följt läkarens råd och börjat träna regelbundet för att minska risken för högt blodtryck och diabetes, vilket skulle belasta hans enda kvarvarande njure.

 

Nu går Johan på röntgen var sjätte månad för att förvissa sig om att han håller sig cancerfri. Som de flesta som är färdigbehandlade för sin cancer, känner han en viss oro över att få ett återfall.

 

Det Johan idag måste kämpa med är att inte låta saker, som han inte kan påverka, ta av hans energi.

– Min vän Daniel Forslund är terapeut och introducerade mig till sinnesrobönen, som numera vägleder mig. Det är jag tacksam för!

“Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

 

– Jag är också tacksam över att vi har en så fantastisk sjukvård! Det enda klagomålet jag har är att det tar närmare tre veckor att få resultatet från kontrollerna om cancern spridit sig. Det leder till onödig stress.

 

– Men jag har bestämt mig för att njuta till fullo över att få vara med på den spännande resa som livet är, oberoende av hur kort eller lång resan är. Det är det ju ingen som vet.

 

I våras fyllde Johan 38 år, men han har ingen tillstymmelse till stundande 40-årskris. Tvärtom.

– Jag är så glad över att fortfarande få vara här! Jag fylls av en innerlig lycka varje gång jag får fira min eller en av mina flickors födelsedagar. Tänk att jag fortfarande finns hos dem!

 

Fotnot: Johans blogg har följande adress: iamkellygreen.blogspot.com

 

Vi har fått flera nya behandlingsmetoder

Stina Erikson är specialistläkare i urologi och arbetar på Urologiska kliniken i Östergötland, Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Här svarar hon på våra frågor om njurcancer:

 

Hur vanligt är det att drabbas av njurcancer?

– Knappt 1 000 svenskar per år drabbas och de flesta som insjuknar är i 60-70-årsåldern. Sjukdomen är nästan dubbelt så vanlig hos män.

 

– Det finns få kända orsaker till njurcancer förutom rökning, kraftig övervikt och kronisk njursvikt. Sedan finns det en ärftlig faktor hos cirka 3-5 procent av dem som insjuknat. Den ärftliga benägenheten är med andra ord mycket liten.

 

Vilka är symtomen?

– De klassiska symtomen är en diffus smärta i flanken, på den sida man har tumören, och/eller blod i urinen. Tumören växer vanligtvis mycket långsamt. I cirka hälften av fallen hittar vi njurcancer innan den ger symtom, t ex vid röntgen på grund av misstänkt gallsten eller liknande.

 

– Den som har haft njurcancer länge, kan ha dåligt blodvärde och känna sig trött. Ibland kan en oförklarligt hög sänka visa sig bero på njurcancer.

 

Hur ställs diagnosen?

– Vid misstanke om njurcancer görs vanligtvis en datortomografi. Detta gör vi även om vi redan sett tumören på t ex en ultraljudsundersökning. Ibland kan det vara svårt att skilja mellan god- och elakartade tumörer i njuren och då kan vi i vissa fall ta vävnadsprov.

 

Vad finns det för behandling?

– Vi opererar bort cancertumören och samtidigt tar vi bort hela eller delar av den drabbade njuren. Den operationsmetod som används oftast är vanlig kirurgi, men numera går det även att bränna eller frysa bort tumören. De senare är dock fortfarande experimentella metoder, även om de i många fall är mycket lovande.

Tyvärr fungerar inte strålning vid njurcancer.

 

– Många njurtumörer är 4 cm eller mindre i omkrets när vi opererar bort dem, men vill det sig illa kan de växa sig stora och väga flera kilo. Tumören kan vara ända upp till 10 cm i omkrets och ändå inte kännas då läkaren klämmer utanpå magen, i synnerhet om patienten är lite rund.

 

Hur är det att leva med bara en njure?

– Det går utmärkt. De flesta märker ingen skillnad och lever som vanligt. Högt blodtryck och diabetes kan dock på sikt skada njuren. Därför bör man vara uppmärksam på sitt blodtryck och sköta sin diabetes, om man är drabbad av det.

 

Hur ser överlevnaden ut vid njurcancer?

– I dagens läge är överlevnaden cirka 55 procent. De flesta blir alltså botade. En tredjedel av dem som får diagnosen har en långt skriden sjukdom och dottersvulster i kroppen. Då är sjukdomen inte botbar längre. Däremot finns det bromsmediciner, men det går inte att bli frisk.

 

Pågår det någon intressant forskning kring njurcancer?

– Det forskas relativt mycket, i synnerhet kring olika behandlingsmetoder med ultraljud, frysning och bränning. Syftet är att försöka komma ifrån stora operationer. Dessutom forskas det mycket kring bromsmediciner, t ex så kallad antikroppsbehandling och cellgifter. Flera nya mediciner har kommit sedan 2005. Överlevnadstiden för njurcancerpatienter med dottersvulster har ökat de senaste sex åren, så framtiden ser ljusare ut.