Avreglering av järnvägen
- Avregleringen av järnvägarna inleddes i slutet av 80-talet. SJ delades upp i Banverket, som fick ansvar för rälsen, och "nya SJ" som skötte trafiken på de större linjerna. Mindre länstrafikbolag fick själva handla upp tågtrafik från olika aktörer.
- Tanken var att ökad konkurrens inom järnvägsområdet skulle göra järnvägen mer lönsam och attraktiv. Klart är att länstrafiken på järnväg fått ett stort uppsving medan långa resor, med flera operatörer inblandade, blivit krångligare med sämre service vid byten. För pendlare på sådana sträckor har det i många fall också blivit dyrare.
- Sista steget i avregleringarna sker i år, då SJ:s monopol på huvudlinjerna upphör.
(Källa: Nationalencyklopedin)
Nä, det där med att köra tåg i privat regi var trots allt ingen lysande idé.
Året var 1939 och riksdagen hade fått nog av virrvarret och krånglet med massor av olika aktörer på järnvägsspåren.
En modern industrination behöver ordning och reda i infrastrukturen – så gick resonemanget – så politikerna bestämde att Statens Järnvägar SJ skulle ta över de mindre järnvägsbolag som ansågs stå i vägen för utvecklingen.
SJ svällde till Sveriges största arbetsgivare med 50 000 anställda, en verklig koloss som kanske inte alltid ställde resenären i centrum. Tågkupéerna var stundom påfrestande inrökta, restaurangvagnsmackorna berömt plastiga och det var något knarrigt och trögt över hela maskineriet.
Men det vimlade av myndiga stinsar och snöskottare som höll järnvägarna i skick. Dessutom var det extremt tydligt vem som hade ansvaret och skötte ruljansen: SJ.
I dag är bilden en annan.
Minst sagt.
Sverige hör till de länder som gått längst i världen när det gäller avreglering av järnvägarna. Privata järnvägsoperatörer har bjudits in i en sådan omfattning att det skapat förvirring även bland dem själva.
Persontågen körs av Tågkompaniet, DB, DSB First, Veolia, Arriva, SJ AB samt ett stort antal lokaltrafikbolag medan godstrafiken sköts av företag som Green Cargo, DS Schenker Rail, Tågab, CargoNet och Hector Rail.
Trafikverket (tidigare Banverket) svarar för långtidsplaneringen, stationerna förvaltas av Jernhusen AB och vinterunderhållet har lagts ut på entreprenörer som Infranord, Balfour Beatty Rail, Strukton Rail och VR Track.
Affärsverket Statens Järnvägar (ej att förväxla med SJ AB) förvaltar leasingavtalen för de mängder av lok och vagnar som såldes till amerikanska intressen på 90-talet, vilka hyrs vidare till svenska operatörer under den mystiska märkningen SSRT, vilken saknar särskild betydelse.
Tåg som gått sönder servas av Euromaint, städningen sköts av ISS Trafficare och för IT-systemen svarar EDB Buisiness.
Utöver Trafikverket finns minst två myndigheter som sysslar med järnvägsrelaterade frågor, nämligen Transportstyrelsen och Rikstrafiken.
Någon som är förvånad över att samarbetet mellan alla dessa aktörer klickar emellanåt, och att tusentals missnöjda tågresenärer hamnat "mellan stolarna"?
Det handlar bland annat om folk som kommit med försenade tåg till redan stängda stationer, och därför tvingats ut i kylan.
Just det exemplet lyfts fram i en ny statlig analys av förra vinterns tågkaos, Vinterutredningen 2010.
Utredaren heter Per Unckel, moderat och vanligtvis varm förespråkare av marknadslösningar. Men även han tvingas konstatera att "marknaden" har sina begränsningar:
"Kombinationen av ett störningskänsligt järnvägssystem och en numera öppen marknad för nya aktörer kan öka risken för störningar", skriver han och efterlyser gemensamma krisövningar för att höja vinterberedskapen. Han tillägger: "Det har hittills inte skett".
Nu startar Tågupproret!
Stoppa avregleringen av järnvägarna som splittrar ansvaret och försvårar resandet. Det kräver initiativtagarna till Tågupproret som startat en landsomfattande kampanj för bättre tågtrafik.
– Det senaste året har det spårat ur fullständigt för järnvägen, säger Åke Johansson, tågmästare på SJ som ofta befinner sig ombord på tågen till och från Mellannorrland.
– Häromdagen behövde vi extrabussar till Gävle när tåget till Sundsvall hade ställts in. Det kom bara en buss. Tågkompaniet, däremot, fick fem stycken som våra resenärer inte fick åka. Trots att många av dem hade fått plats. Klart att folk blev jätteförbannade.
– Ingen tar ansvar, alla skyller på varandra, politikerna har lämnat över för mycket till marknaden. Nu är det dags att styra upp tågtrafiken, som man gjorde i Storbritannien när man märkte att avregleringarna gått för långt, säger Åke Johansson.
Efter ett antal svåra olyckor tvingades den brittiska staten bland annat ta tillbaka järnvägsnätet från en privat operatör.
Tågupproret samlar anhängare på Facebook och utanför större järnvägsstationer i hela landet. På kravlistan finns avskaffat vinstkrav för SJ och ett samlat ansvar för verkstäder, stationer och utbyggnad.
Ministern: "Jag förstår oron"
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) säger att hon förstår oron över om marknadstänkandet inom järnvägen gått för långt.
– Ja, en del menar ju att det var bättre förr, när SJ styrde allt. Men det där vet vi ju inte. Det är oerhört många fler som åker tåg idag. Vi får nog inse att avregleringarna är här för att stanna.
Är inte risken uppenbar att snöröjning och annat som inte omedelbart genererar några inkomster, glöms bort när marknaden får bestämma?
– Den risken finns alltid. Därför är det så viktigt att Trafikverket blir duktigare och duktigare på att göra beställningar och upphandlingar.
Men avregleringen av järnvägen inleddes ju redan 1988. Varför fungerar det fortfarande inte?
– Exakt vad som hänt tidigare har jag inte hunnit gå in i. Jag vill fokusera på nuet och framtiden. Och just nu jobbar Trafikverket med att se över alla sina avtal, som görs om för att öka beredskapen för krislägen.
