Här ligger dina tomma shampoflaskor, creme fraiche-burkar och kaffeförpackningar.
Vi befinner oss i småländska Lanna, hem för Skandinaviens största plaståtervinningsföretag Swerec.
Hit körs 70 procent av allt svenskt källsorterat plastavfall på lastbil. Det blir uppåt 20 fullastade långtradare per dygn. Resten går till ett par anläggningar i Tyskland.
– Jag upplever att det bara blir mer och mer plast i samhället, säger Swerecs vd Jörgen Sabel.
Han visar fabrikens hjärta: en 60 meter lång maskin.
Maskinen mal och sorterar plasten, i sju olika kvaliteter. Småbitarna säljs vidare och blir till nya plastprodukter.
Affärerna går lysande. Marknaden skriker efter återvunnen plast. Varje svensk slänger uppåt 75 kilo plast per år, så det finns mycket att ta av. Märkligt nog har Jörgen Sabel svårt att hitta tillräckligt med plastråvara.
– En viktig orsak är att kommunerna förbyggt sig på sopförbränningsverk. De är inte jätteintresserade av källsortering, utan vill ha plasten att elda med, säger han.
Plast bränns upp
Två tredjedelar av allt plast-avfall i Sverige eldas upp. Minst, visar en studie av KTH-docenten Anna Björklund. Det handlar om hundratusentals ton om året som går upp i rök för att bli värme och el.
– Det är slöseri att inte ta vara på plasten bättre, säger Anna Björklund.
Grovt plastavfall som avloppsrör, leksaker och möbler från både hushåll och industri går vanligtvis raka vägen till sopugnarna.
Det mesta av hushållens plastförpackningar eldas också upp. Det beror på att så mycket slängs i de vanliga soppåsarna som körs i väg till sopförbränning.
Men till skillnad från grovavfallet måste 30 procent av förpackningsplasten sorteras ut och återvinnas som nya produkter. Det har Riksdagen bestämt i lagen om producentansvar.
Målet uppnås med knapp marginal, visar statistik från Naturvårdsverket. Det är av allt att döma en skönmålning.
– Många tror att Sverige är mycket bättre på plaståtervinning än vad vi verkligen är, säger Swerecs Jörgen Sabel.
En viktig felkälla är att siffrorna, som från början kommer från Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI), bygger på vikten i insamlingsbehållarna. I dem slängs allt möjligt som verkligen inte är plast. Älgtroféer, till exempel, berättar folk i avfallsbranschen.
– Vi får in ganska mycket påsar med kläder. Och tidningar. Sådant måste vi rensa bort och skicka till förbränning, säger Jörgen Sabel.
Fjärdedel av materialet felsorterat
Grus, snö, matrester och pappersetiketter rensas också ut. Liksom udda plastsorter, för svåra att återvinna. En del är helt enkelt för smått:
– Skruvkorkar mindre än en femkrona är på gränsen. Maskinen har svårt att läsa av dem. Ibland följer de med, ibland inte, säger Jörgen Sabel.
Bortfallet per enskild behållare kan vara betydande:
– En fjärdedel felsorterade material är inte ovanligt, visar våra stickprov. Häromdagen gjorde vi en undersökning där hela 46 procent av vikten i behållaren inte var plast. Ändå vägs det in som källsorterad plast och rapporteras i statistiken för återvinning, säger Lisa Dahlén som är universitetslektor i avfallsteknik i Luleå.
Kent Carlsson, vd för Förpacknings- och tidningsinsamlingen, uppger att bortfallet är ungefär 20 procent totalt.
Det innebär ju att den officiella återvinningsstatistiken för plast är rejält missvisande?
– Hittills har det varit så, ja, säger han.
Räknat med det bortfall som Kent Carlsson anger, hamnar den verkliga andelen återvunnen förpackningsplast på under 25 procent, visar Icakurirens granskning. Alltså långt från Riksdagens redan modesta mål. Ja, andelen är sannolikt ännu lägre, eftersom siffrorna över totalförbrukningen troligen är i underkant. Registret över hur mycket som sätts på marknaden är frivilligt.
– Vi vill mäta det som faktiskt går att materialåtervinna. Men vi är inte överens med Naturvårdsverket om hur vi ska räkna, säger Kent Carlsson.
Naturvårdsverkets Hans Wrådhe:
– Vi för en diskussion om detta. Egentligen handlar det om teknikaliteter. Det viktiga är ändå att materialåtervinningen av plast ökar. I dag är den alldeles för låg.
Just nu pågår en statlig avfallsutredning. Den ska se över hur insamlingen av förpackningar och papper fungerar. Resultatet presenteras i juni.
