Astrid Johansson
Ålder: 15.
Gör: Går i årskurs nio på Tunaskolan i Luleå.
Aktuell: Ser tillbaka på vad som har hänt sen hon anmälde den sexistiska väggmålningen på skoltoaletten.
Viktigaste jämställdhetsfrågan: “Att vi har ett intersektionellt perspektiv. Feminismen måste sluta utgå från vita medelklasskvinnor. Alla måste inkluderas. Vi måste inse att allt hänger ihop. Anti-feminism och rasism är till exempel intimt förknippat.”
Kvinnlig förebild: Gudrun Schyman. “Hon har inte fastnat i 70-talsfeminismen, utan hon tar tag i mycket nytt i dag.”
Astrid Johansson. Foto: IBL
Men rektorn höll inte med. Som svar till Astrid Johansson anordnade skolledningen bland annat en omröstning där majoriteten av eleverna svarade att målningen skulle vara kvar.
Nu har det gått ett år. Astrid Johansson har visserligen fått revansch – först blev hon känd över hela Sverige för sitt civilkurage och mod, sen har hon fått en rad priser och utmärkelser, bland annat har hon blivit utnämnd till “Årets Luleåbo”.
– Jag har samma syn i dag, som då. Att det var helt sjukt – bilden i sig, men också hur jag behandlades. Jag tycker att det är tråkigt att det inte har kommit fram något bra ur alltihop. Att skolan inte kan erkänna att de har gjort fel, och att myndigheterna har lagt ner ärendet.
Hon ser tillbaka på händelsen som “extremt jobbig”.
– Alla, utom typ tre personer, på hela skolan var emot mig. Folk var upprörda och arga på mig. Ingen kom fram och sa det rent ut, men jag kunde se hur de satt på facebook och skrev att jag var dum i huvudet. Men jag tvekade aldrig. Jag var helt inne på mina värderingar, och jag visste vad jag tyckte.
I dag är hon med i RFSL:s styrelse för Luleå och norra Norrbottens län, samt i det lokala nätverket “Genusmaffian”.
Unga tjejer mår dåligt i skolan i dag, menar Astrid Johansson.
– Det går inte alltid att ta på vad som är fel. Det handlar om attityder och om hur folk uttrycker sig. När jag skulle redovisa för ett tag sedan så sa läraren: “Hörni killar, lyssna nu på den här snygga tjejen.”
Att prata om tjejernas situation är det enda sättet att komma vidare, menar Astrid Johansson.
– Vi måste prata om det. Det folk inte vet kan de inte förändra. Och vi måste börja prata tidigare i åldrarna. Vi kan inte förvänta oss att högstadiekillar inte ska tafsa på tjejer, när vi redan på förskolan lär dem att det är okej.
Av Anna Wahlgren
