Feminism i 3 (stora) steg

1. Självständighet. De första feministerna på 1700- och 1800-talen kämpade för något så grundläggande som juridisk och ekonomisk självständighet: att slippa ha sin make som förmyndare till exempel, att själv förfoga över sina pengar och så vidare.

2. Medbestämmande. Mot slutet av 1800-talet var kvinnlig rösträtt den feministiska huvudfrågan. En segsliten strid, men efter första världskriget vann kvinnor rösträtt i de flesta västdemokratier. (Fast i Liechtenstein dröjde det till 1984!)
3. Jämställdhet. Dagens kamp: exempelvis lika lön för lika arbete kan tyckas vara ett grundläggande krav, men ännu är vi inte där. Verklig jämställdhet mellan könen – i hemmet, arbetslivet och samhället – ligger ännu i framtiden.

3 tidiga feminister

1. Christine de Pisan (1364–ca 1430) Änka efter fransk hovman, försörjde sina barn som författare av poesi och prosa. Har kallats den första feministiska filosofen: hävdade
kvinnors rätt till utbildning.
2. Mary Wollstonecraft (1759–97) var självlärd, stridbar och attackerade inte bara kvinnoförtryck, utan även slaveri. Hennes bok Till försvar för kvinnans rättigheter blev en
milstolpe. Dog i samband med att hon födde dottern Mary Shelley,
som senare skrev Frankenstein.
3. Susan B Anthony (1820–1906) hindrades från att tala på ett nykterhetsmöte 1852 och bildade genast en kvinnoförening. Outtröttlig kämpe för kvinnans rösträtt (samt nykterhet och mot slaveri).

3 x 1900-talsfeminister

1. Elin Wägner (1882–1949) var journalist och skrev den stora romanen om rösträttskampen, Pennskaftet från 1910. Var också fredskämpe, en grundare till Rädda barnen och föregångare inom miljöskydd.
2. Simone de Beauvoir (1908–1986) var filosof, levde med existentialisten Jean-Paul Sartre och skrev 1949 Det andra könet. Här visade hon hur det manliga samhället ser kvinnan som “den andre”, något främmande.
3. Gloria Steinem (1934–), amerikansk journalist och debattör, slog igenom med en skräll när hon wallraffade som bunny på en Playboy-nattklubb 1963. Grundade det feministiska magasinet Ms. 1972.

Suffrageterna

Den brittiska rörelsen för kvinnlig rösträtt, suffragetterna, grundades av Emmeline Pankhurst (1858–1928). Suffragetterna verkade först genom fredliga demonstrationer, senare mer aggressivt med till exempel stenkastning. Fängslade aktivister hungerstrejkade och tvångsmatades. Till skillnad från amerikanskan Susan B Anthony levde Pankhurst tillräckligt länge för att själv uppleva att kvinnor fick rösta.

3 feministiska klassiker

• Ett dockhem (1879) av Henrik Ibsen. Pjäsen om “dockkvinnan” Nora och hennes frigörelse spelas fortfarande. Och gjorde på sin tid August Strindberg – definitivt inte en feminist – ursinnig. Han skrev ett svar i novellsamlingen Giftas.

• Ett eget rum (1929) av Virginia Woolf. Varför hyllas krigare och erövrare, i princip mördare, medan ingen skriver mammornas och pigornas historia? Undrade Woolf, som tidigt argumenterade för att kvinnor måste ta plats, i uttryckets alla bemärkelser.

• Kvinnorummet (1977) av Marilyn French. Denna amerikanska roman om en undertryckt kvinna som blir feminist var en fenomenal bestseller och har sålt i 20 miljoner exemplar. Boken speglar många kvinnors liv, menade Gloria Steinem, “och får dem att förstå att de inte är galna och inte ensamma”.

Av Göran Everdahl