Men vad heter du på riktigt? brukade folk fråga henne utan att förstå att även artistnamnet var äkta vara.
För hon hette ju faktiskt Sickan. Döpt efter pappa Widars favoritskådespelerska Hilda Castegren som var född i Skåne, sjöng operett och var lite av en primadonna. Till skillnad mot “Lill-Sickan” som under hela sitt liv skulle vara noga med att aldrig visa några divalater.
Ännu efter 57 filmer var Sickan Carlsson noga med att hälsa alla med ett glatt “Godmorgon” eller ett “So long” när hon gick sina dagliga promenader längs Norr Mälarstrand i Stockholm.
Fikade med Hasse Ekman
Mamma Siri hade sett till att även peta in det äktsvenska Anna-Greta i prästbetyget. Det hade dock knappast behövts. Idag finns det drygt 250 personer med dopnamnet Sickan i Sverige, men bara en är legend.
Ja, om man inte även räknar en viss Charles-Ingvar “Sickan” Jönsson, förstås: den geniale rånaren i filmerna om Jönssonligan. Sickan Carlsson var faktiskt mycket god vän med rolltolkaren Gösta Ekmans styvmamma Viveka. Kvinnorna brukade fika ihop hemma hos familjen Ekman. Speciell fart på konversationen blev det när Vivekas make Hasse Ekman, också skådespelare, tittade in i rummet.
Då utbröt “något som snarast förde tankarna till en pingpongmatch” mindes Viveka.
Båda var enormt snabba i repliken.
Minst men tuffast
För Sickan Carlsson kunde vid en första anblick tas för glättig, naiv och ytlig, men bakom de violblå ögonen dolde sig både integritet, professionalism och intelligens. Hon spelade med fördel kvinnor som var unga, förälskade och klämkäcka, det är sant, men hon lät dem aldrig bli våp.
Det spelade ingen roll hur mycket motspelare som Thor Modéen och Åke Söderblom larmade och bar sig åt. Sickan stod där alltid som en fyr i storm: liten men rakryggad. Trots att hon oftast var minst i ensemblen var hon både den tuffaste och mest självlysande.
Men aldrig på någon annans bekostnad. Bakom det välstrukna förklädet eller den välknäppta klänningen klappade alltid ett hjärta av guld. Sickan Carlsson gjorde alltid sina rollfigurer med värme.
Under beredskapsåren var också hon på många sätt landstormens egen lilla lotta: en hoppfull glädjespridare som vägrade låta sig kapitulera för Hitlers ondska.
“Politiskt naiv”, muttrade vissa, men kanske var Sickan klokare än så? Kanske visste hon instinktivt att det som föraktfullt kallades “pilsnerfilmer” i själva verket var en sorts humanismens handgranat?
När krigsherrarna skramlade med sina vapen och transittågen rullade över Sveriges gränser, fungerade skrattet både enande och läkande. Om verklighetsflykt ibland är nödvändigt var Sickan dess finaste ledsagare. “Vi tackar Sickan Carlsson för hennes ljusa leende i denna mörka tid” som en tidning skrev.
Så hur hade hon då nått till denna position som folkhemsikon?
Genom lång och trogen tjänst, kan man nog säga. Redan tio år gammal debuterade Sickan som radioartist i Barnens brevlådatillsammans med lekkamraten Birgit Tengroth. Flickorna sjöng Alice Tegnérs Blåsippan ute i backarna står och föräldrarna Carlsson insåg att de hade satt en naturbegåvning till världen.
Fick snabbt erbjudanden
Mamma Siri var expedit i en affär, pappa Widar typograf. Ingen av dem hade någonsin stått på en scen. Men när det inför nyårsafton 1930 behövdes folk i Typernas revy, anordnad av faderns fackförbund, släpptes den enfödda dottern fram.
Och 15-åriga Sickan gjorde succé direkt. Knappt hade hon klivit av tiljorna förrän nya erbjudanden kom, bland annat från Södra Teatern. Mamma Siri sa dock nej. Först skulle flickan gå ut skolan och dessutom behövde hon dra in pengar till hushållet genom sina extraknäck i fasterns mjölkbutik i Gamla stan.
Men mor och far var nog också lite rädda för den bransch som föraktfullt kallades “taskspeleri” och vad det kunde göra med en ung flicka. Vilket bevisas av följande citat ur Sickans egen självbiografi, där hon berättar om sin skoltid på Östermalm:
“De flesta av fröknarna i skolan var verkligen riktiga fröknar, ingen av dem hade säkert så mycket som nosat på en karl. I Statens Normalskola rådde ordning och rena seder. Man fick till exempel aldrig bära smycken, bara klocka. Och aldrig, aldrig kleta dit den minsta antydan till make up. Sminka sig, det var bara fallna kvinnor som gjorde. Och så skådespelerskor förstås.”
Alla filmerna slog kassarekord
Men Sickan visade sig tidigt lämpad att manövrera genom branschens grund och grynnor. Första filmrollen kom redan som 16-åring i En stulen vals, tätt följd av en roll i lustspelet Vi som går köksvägen. Där fick hon för första gången spela mot Thor Modéen och därefter mot andra av dåtidens giganter som Zarah Leander, Karl Gerhard och Julia Caesar.
Blott 30 år gammal hade hon själv avancerat till en skådespelerska av rang. Skrev kontrakt på åtta filmer som alla slog kassarekord. Fick 20 000 kronor rullen, vilket innebar att typografens dotter plötsligt tillhörde de mest välbetalda i showbiz. Men fortfarande en av de trevligaste.
Filmstjärna eller inte, jag är ju så förtvivlat vanlig, sa hon självironiskt och skulle efteråt sammanfatta sina insatser på vita duken med orden:
“Ja, det var ju inte precis Shakespeare det rörde sig om.”
Ett styng av sorg mitt i det glittrande glada? Nja, sanningen är att Sickan faktiskt fick erbjudande om att jobba med den store Ingmar Bergman vid Malmö stadsteater 1958 – men tackade nej. Hon hade fullt upp ändå. Ville inte heller lämna sitt älskade Stockholm. Dessutom just gift för tredje gången – med direktören Sölve Adamsson.
För även om Sickan var hela Sveriges fästmö, hade hon svårare att hålla ihop sina egna relationer. Första äktenskapet, med skeppsredaren Gösta Reuter, sprack efter bara några år. Nästa, med biodirektören Åke Rapp, höll i tolv. Det var först när hon blev fru Adamsson som hon tycktes finna harmoni även inom hemmets väggar.
Höll sig ung med whisky
Däremot höll hon alltid sitt privatliv utanför strålkastarljuset. Enda barnet Ingegärd beskyddades från pressfotografernas kameror och Sickan styrde skickligt undan journalisternas mest närgångna frågor.
Ändå var hon noga med att alltid hålla en låg gard. Alltid bemöta alla människor med respekt. Aldrig förfalla till några fåniga manér.
“En virvelvind av närvaro och jordbunden eufori som ändå var stadigt vardaglig” skrev Svenska Dagbladets reporter som på 1990-talet blev hembjuden till en svensk familj i Washington och först när han i dörren möttes av Sickan Carlssons glada leende insåg att värdinnan var dottern Ingegärd, nu bosatt i USA och gift Parker.
Sickan var 75 plus och pigg som en mört. Nästa dag var hon redo att köra upp till New York, svenska bilhandskar var med i bagaget.
Det blev en underbar kväll i svenskhetens tecken. Tillsammans med reportern stod Sickan i köket och sjöng sin sång från filmen Sjunde himlen:
“Bella Venezia, här har du mej, ingen Lucretia nej bara en tjej, ifrån det Höga Nord där björnarna vandra.”
Sedan berättade vikingaättlingen att hon höll sig ung och vital genom att varje eftermiddag klockan fyra, på doktorns order, ta sig en rejäl whisky.
Fick hedersguldbagge
Men inte ens den milda vulkanen Sickan Carlsson var förstås odödlig – förutom som stjärna i den svenska nöjeshistorien.
Den 2 november 2011 avled hon på äldreboendet Borgarhemmet i Stockholm, 96 år gammal. Dottern Ingegärd mindes en mamma som till varje pris ville sprida glädje omkring sig:
“Hon tyckte om att göra folk glada och var alltid vänlig mot alla. Hon var ett naturbarn på något sätt i sin spiritualitet. Dessutom en underbar mamma och mormor. Jag hoppas hon somnade in med fridfullt hjärta.”
Sex år tidigare hade svensk films grand old and happy lady fått en hedersguldbagge för sin långa och trogna tjänst. Det skulle bli den sista utmärkelsen till en evigt ung aktris som alltid lyckades behålla sin aptit på livet.
Eller som en viss Ragnar Vanheden i tidigare nämnda Jönssonligan skulle ha sagt:
“Lysande, Sickan!”
Sickan Anna-Greta Carlsson
Född På Högbergsgatan 47 på Södermalm i Stockholm den 12 augusti 1915.
Död Den 2 november 2011 på Södermalm. Bodde sista åren i en lägenhet vid Norr Mälarstrand.
Yrke Skådespelare, sångerska.
Karriär i urval Kära släkten (1933), Skolka skolan (1949), Sjunde himlen (1956), Med glorian på sned (1957), Fröken Chic (1959), Lustgården (1961), Kar de Mumma-revyn (1967–68), Charlotte Löwensköld (1979).
Priser i urval Hedersguldbagge (2005).
