Bus eller godis? Vilket är ditt val, om du gör något? Och uppmärksammar du hellre allhelgonahelgen än halloween?
Både halloween och allhelgona uppstod för att minnas de döda, men medan allhelgonafirandet har sitt ursprung inom kristendomen är halloween en keltisk högtid från Irland och Skottland. Firandet av de båda högtiderna pågår i nästan en vecka. Halloween infaller den 31 oktober och allhelgona den 3–4 november.

Ifrågasatt tradition
Vän av traditioner frågar sig om halloween verkligen har någon plats i Svenska Kyrkan, eller är den en “avart” i vårt alltmer sekulariserade samhälle? Från själavandring till skräck – hur gick det till?
– Förr i tiden klädde vi ut oss för att skrämma bort onda andar. Men halloween är något nytt som inte finns med i kyrkoårets almanacka, säger Charlotte Frycklund, präst i Svenska Kyrkan.
Det osynliga, som inte får finnas i vårt samhälle, döden, synliggörs via våra traditioner, förklarar hon. Under de här dagarna så pratar vi om det vi annars inte ger uttryck för: Saknad. Hur ensam man kan känna sig efter förlust av någon som stått oss nära.
Men en del tycker att halloween med tiden har “klumpats ihop” med allhelgona och blivit en vecka i skräckens tecken, när vi borde minnas, hedra och tänka på nära och kära som rört våra hjärtan men inte längre finns ibland oss.
– Jag tror att de här högtiderna, ger validitet år varandra. Halloween firar vi med glimten i ögat, medan att tända ett ljus på graven vid allhelgona är något vi gör för våra närmaste. Den helgen är förknippad med familj och innerliga relationer, säger Charlotte Frycklund.
Café Opera satte trenden
Enligt henne ger halloween oss möjlighet att tala om döden med en “lättare touch”, eftersom döden kan vara svår att hantera. Med traditioner som halloween och allhelgonahelgen, så utsätter vi oss för det som inte är normalt att prata om i vardagen – döden.

Så: Bus eller godis? Där står de, barnen som ringt på din dörr, med mössan i handen redo att ta emot slant eller snask. Väsensfrämmande för den som är 50 plus och som aldrig själv firade halloween som barn, konstaterar Jonas Engman, etnolog vid Nordiska Museet.
– Att fira halloween är en tradition som dök upp i Stockholm under sent 80-tal. Det var kända krogar, som Café Opera, som först uppmärksammade högtiden.
Seden är i grunden irländsk och har rest via migranter till USA till att även vara en del av din och min vardag.
Enligt Jonas Engman är även allhelgona en förhållandevis ny tradition. Den kom hit, troligtvis från Tyskland, på 50-talet. Tidigare hedrade vi de döda med att tända ett ljus på juldagen.
– Vi håller på att omförhandla döden och de döda, säger Jonas Engman.
Bearbetar döden lekfullt
Numera uttrycker vi vår sorg med till exempel nallar. Vi förhåller oss på ett mer lekfullt sätt kring döden.
– Och förändringarna tar sig uttryck i ritualer, som halloween.

Karin M Nilsson från Göteborg är musiker i Svenska Kyrkan och kommer naturligt i kontakt med olika högtider.
– Alla helgons dag är för att minnas mina anhöriga utifrån ett religiöst perspektiv, vilket blev mer aktuellt när min pappa dog för tre år sedan. Halloween är en kul grej som vi firar lite grann, men helt separat från allhelgona. Det är kul att dekorera och kanske bjuda på pumpakalas. Jag ser halloween som både ett sätt att avdramatisera döden och att lära känna sina grannar.
Kan hjälpa i sorgen
Ibland har Karin tjänstgjort som musiker i ett gravkapell eller i en kyrka som varit öppen för att de som besöker kyrkogården ska kunna gå in och få en stund med musik i rummet.
– Många, liksom jag, har gravar att besöka på orterna de är födda i och kommer på besök på allhelgona, ibland långväga, till och med från utlandet. Det känns som en tradition som består och fördjupas. Man behöver konkreta och IRL-ritualer i den digitala världen som finns runt omkring oss. Det hjälper till i sorgen. Det har något trösterikt över sig att tända ljus och sätta blommor på en grav eller lyssna till orgelmusik i en kyrka.
Karin har arbetat i traditionella församlingar och ibland stött på personer som tycker att halloween är att göra en lek av döden.
– Jag försöker då berätta att det är helt olika traditioner. När barnen i kyrkans barntimme klär ut sig till skelett har det inget med sorgen eller med allhelgona att göra. Det är bara en lek och har inte något religiöst ursprung här i Sverige.