Andreas Cervenka: ”Aldrig har så många blivit rika på att göra så lite”

Även de mest luttrade ekonomijournalisterna hajade till      när hans bok kom. Med iskalla siffror visar Cervenka att Sverige ligger på elfte plats bland värdens mest ojämlika länder när det gäller förmögenheter, efter länder som Brunei och Brasilien. Skenande fastighetspriser, curlande banker och våra pensionspengar har gjort svenska miljardärer till och med ännu rikare än de så illa beryktade ryska oligarkerna. 

När vi träffas i kaféet utanför hans arbetsplats Aftonbladet vrålar en nercabbad Mercedes i miljonklassen från gatan utanför, ett lika säkert vårtecken som vitsippor i Sverige 2022. 

– Jag bodde i USA i två år, och såg de superrika i Silicon Valley och klyftorna de skapade. Och när jag sen kom hem till Sverige så kändes det som om jag var kvar där. När 0,05 procent av Sveriges befolkning nu äger lika mycket som 6,2 miljoner svenskar tillsammans så insåg jag att något hade hänt. Det fanns en historia att berätta, säger Andreas Cervenka. 

Han ger sedan exempel på hur Sverige av idag kan se ut. En spelkung på nätet kan bo i ett hus i Djursholm värt 200 miljoner, för det betalar han maxtaket, en fastighetsavgift på 8 500 kr per år. Alltså samma skatt som den som bor i ett radhus i Alingsås betalar. Sen kan spelkungen ha en miljard på ett investeringssparkonto (ISK) och ta ut 50 miljoner i utdelningar varje år att sätta sprätt på. Och på den inkomsten betalar han 7,5 procent i skatt. 

– Och så har han RUT- och ROT-avdrag på folk som kommer och renoverar och städar, och som betalar tre gånger så mycket skatt på sina låga inkomster. Och sannolikt är en del av dem papperslösa och tjänar ännu mindre och bor med tio andra i en trea i en förort, men det här syns inte. Till och med statsministern anlitade ju en papperslös. 

 

Pappa flydde hit

Andreas Cervenka har varit ekonomijournalist i 25 år och fått Stora journalistpriset två gånger. I sin bok och i sina krönikor delar han ut smockor åt kapitalet så sedlarna ryker, men han understryker att han inte är vänster eller 

socialist, hans pappa flydde 1968 från det då kommunistiska Tjeckoslovakien, så han har god inblick i vad socialistisk planekonomi är. Nej, för honom handlar det helt enkelt om sunt förnuft. Och om rättvisa. 

Orsakerna till den här utvecklingen är enligt Andreas Cervenka de många skattereformer som genomförts av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar de senaste 20 åren. Först en socialdemokratisk regering som tog bort arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna. Och sedan en borgerlig regering som sänkte ytterligare skatter, införde ISK och tog bort fastighetskatten och värnskatten.

– Hur ska man tolka det på annat sätt än att det finns en politisk uppslutning kring att ojämlikhet är bra? Kanske för att man lever som i en bubbla utan kontakt med vanligt folk. Makten är koncentrerad till Stockholm, man umgås med andra makthavare, och många politiker har ju gått över till näringslivet och tjänat mycket pengar på det. 

 

Politiker mångmiljonärer

Han pekar till exempel på Göran Persson, Björn Rosengren, Pär Nuder, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt som alla har blivit mångmiljonärer efter sin politiska karriär.

– Efter valet skulle vi ställa frågan till alla blivande ministrar – “kan du lova att du inte inom fem år blir köpt av ett riskkapitalistbolag eller har ett toppjobb på en bank?”

Förlorarna i dag är hyresgäster och löntagare, menar han. Människor utan tillgångar, som lever på marginalen.

– För dem är stigande priser på kläder och mjölk ett verkligt problem. Och för de unga som tvingas ta enorma lån för att komma in på en överhettad bostadsmarknad och som nu dessutom möts av stigande räntor och sjunkande lön när inflationen äter upp flera tusen kronor i månaden. 

Han menar att tanken att rikedomarna sipprar neråt och ger alla i slutändan en bättre ekonomi inte stämmer. Pengarna stannar i allt högre grad hos de redan rika och minskar köpkraften hos vanligt folk. Och på sikt blir det också problem när kapitalet dras till spekulation i stället för till investeringar i ny produktion. Pengar skapar nya pengar istället för varor och tjänster och tillfaller de redan rika i en rasande takt. Som ett självspelande piano.

– Att vi i Sverige har kunnat bygga upp så många framgångsrika bolag beror till stor del på att vi har många duktiga ingenjörer, utbildade av staten. Så när f.d. ordföranden för Svenskt
Näringsliv, Leif Östling, sa sitt berömda: “Vad fan får jag för pengarna?” så svarar Cervenka – “allt”.

– Jag har inget problem med att folk tjänar pengar och jag är glad för att vi har många duktiga företagare i Sverige men jag blir arg när näringslivsmänniskor hävdar att det är så otroligt viktigt att de får så himla mycket betalt. Aldrig har så många tjänat så mycket pengar på att göra så lite, konstaterar han. 

Kapitalisterna lånar av framtiden menar han, till exempel de som förvaltar vår pension. Och med samma logik skulle landets barnmorskor kunna säga. “Vi förlöser ett barn och så har vi en schablon där vi beräknar hur mycket den här bebisen kommer att tjäna under sin livstid och så tar vi 1,5 procent av det. Det blir 2 miljoner per barn.” 

– Barnmorskorna skulle bli raketer på börsen, bli superrika och köra omkring i varsin Ferrari. Ja, varför inte? Så jobbar de ju i finansbranschen.

Själv tillhör han, i alla fall tillfälligt, kategorin lönearbetande hyresgäst. För knappt ett år sedan flyttade familjen från Stockholm till Lund och hyr nu en villa i väntan på något att köpa. Även i Lund har priserna gått upp kraftigt.  

– I det som kallas “professorsstaden” i Lund kommer på sikt inte en enda professor att ha råd att bo. De tjänar inte dåligt relativt sett. Men det är ett typexempel på vad som händer nu när gamla grupper trängs ut av de nya rika.

Under sin tid på Svenska Dagbladet träffade han sin fru Johanna, ekonomijournalist på SVT. Det var i augusti 2008 och krig i Georgien, förspelet till dagens ryska invasion av Ukraina. 

– När hon anmälde sig som krigsreporter blev jag djupt imponerad. Det var inte skrivbordsarbete och siffror utan riktig krigsjournalistik och det hade aldrig jag vågat. Dessutom var hon snygg, rolig och smart. Fortsättningen var “klassisk kärlek vid kopieringsmaskinen”, konstaterar Andreas och skrattar. 

 

De får bussarna att rulla

Själv växte han upp i Gottsunda, klassiskt miljonprogramsområde utanför Uppsala och numera klassat som “problemområde” med kriminalitet och social utsatthet. Men så långt hade det ännu inte gått på 80-talet.

– I min klass var det många barn från Latinamerika och Iran. När jag började högstadiet så var det också elever från Sunnersta, Uppsalas Djursholm. Det var en kreativ blandning, och det har också gått bra för flera från Gottsunda, min kompis från Polen är nu bankir i Genève, en annan kompis från Iran är chef för en tankesmedja i Washington och var nära rådgivare till Hillary Clinton.

Men en solidaritet med uppväxten i Gottsunda och sin egen bakgrund finns kvar och det är inte bara den ekonomiska utvecklingen i Sverige som väcker Andreas olust. När moderatledaren Ulf Kristersson i en intervju sade att invandringen har blivit en belastning för Sverige så meddelade Andreas på Twitter att han därmed anmälde sig och sin 90-årige far till belastningsregistret.

– I statistiken är jag andragenerations invandrare men det har inte varit någon stor sak, förrän under senare år när man har skruvat upp retoriken mot invandrare och framgångsrikt och systematiskt lyckats avhumanisera stora delar av befolkningen. Och det är också här du hittar många av förlorarna i Sverige idag. De som inget äger och det upprör mig eftersom det är till stor del invandrarna som får bussarna att rulla, sjukvården att fungera, och ser till att det finns personal på förskolan. 

Andreas pappa Zdenek är född 1928 och upplevde själv dramatiken under andra världskriget och tyskarnas ockupation. Han berättade att det kom in tåg med judiska fångar till centralstationen i Prag på väg till koncentrationslägren. Andreas berättar:  

– Man hörde röster inifrån godsvagnarna från människor som ropade på hjälp och på vatten. En dag var det någon vänlig själ som sprang dit med en hink vatten, och blev skjuten direkt av tyskarna. Det är inte längre sedan än att min pappa var ögonvittne. 

Och efter kriget så såg han hur man hängde människor i lyktstolparna som hade samarbetat med tyskarna. Han valde senare att bli jurist men i juristutbildningen ingick också att vara med på politiska rättegångar där man dömde människor till döden. Andreas pappa blev sedan diplomat i det då socialistiska Tjeckoslovakien. Han blev förvarnad om den förestående sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien 1968 och lyckades fly med sin dåvarande familj och Andreas halvbror tack vare en svensk diplomat. Pappa Zdenek fick sen starta om i Sverige. Universitetet i Uppsala tog emot honom, ordnade lägenhet och jobb på Nordiska Afrikainstitutet, som forskare.   

– Jag träffade aldrig farfar men vi skickade paket med choklad och kaffe som inte fanns i Tjeckoslovakien då. När han var döende åkte pappa till ambassaden för att få besöka honom men de svarade iskallt. “Nej, vi ger bara visum till begravningar.” Det var deras sätt att hämnas, pappa var ju dömd till straffarbete i sin frånvaro för att han flytt.

 

Inte intresserad av pengar

Andreas Cervenka har fått med sig från sin pappa, att som son till en invandrare kommer han att behöva anstränga sig mer och försöka bli bättre än många andra. Och han har ju, bland annat med två stora journalistpris, lyckats. Men varför är han inte miljardär själv? Han har ju genom sitt yrke sett alla upptänkliga sätt att bli stenrik på. 

– Jag är inte intresserad av pengar på det sättet. Jag har varit ekonomijournalist i 25 år och jag har sett enorma investeringsmöjligheter. Jag har suttit som på en tågperrong och sett varenda pengatåg svischa förbi. Swedbank på botten, Ericsson när det varit kris, men det har aldrig föresvävat mig att jag skulle utnyttja det, utan jag har tänkt som journalist, vad kan jag skriva om det här? 

– Sen är det nog inte heller oproblematiskt att vara miljardär, det kan bli vattenläcka på båten på Marbella och privatjeten kan ha fått punktering, tillägger han och skrattar.

– Men jag vet att det finns många ärke­kapitalister, inklusive några miljardärer, som själva ser hur ojämlikheten skadar vårt samhälle idag. Den drabbar folkhälsan, den skapar segregation och bryter ned tilliten. De sociala spänningarna ökar med otrygghet, kriminalitet och social oro som följd.

I Silicon Valley är det en trend att rika människor köper bunkrar och öar dit de ska fly om det blir upplopp. Och många rika känner obehag även i Sverige eftersom det inträffar klockrån i privatbostäder och annat. 

– Det är ganska vanligt numera med att ha ett så kallat “panic room” i bostaden som man kan fly till och som det inte går att komma in i. Men istället för att fundera över vad man ska skaffa för bunker eller vilken ö man ska fly till, kanske man ska fundera över vad man ska förändra i samhället istället.