”Vi borde leva lite mer som på 70-talet”, heter det. 70-talet var hållbarhetens årtionde, samtidigt som prismedvetenheten var hög. Så varför inte gå tillbaka femtio år och hämta lite smarta hushållstips?
Det blir en både skön och lite skakig vecka för Icakurirens utsända i 1974…
Konsumtionen var mera sansad. Vi åt inte i närheten av lika mycket kött eller ost, och hade man köpt en ny tröja så använde man den tills den var nästan utsliten. Mat och el var ofta dyrt, precis som idag, så spartipsen regnade.
Uppdraget är således: Lev som om det var 1974!
Utmaningen
Vad? Gör en tidsresa till 1974, som sägs vara hållbarhetens årtionde.
När? En vecka.
Husmoderns köksalmanack från samma år får bli min kloka guide den här veckan.
Min något äldre kollega blir lyrisk redan av omslaget.
Den där frisyren är tydligen exakt så som man ville ha håret på den tiden.
Jag gör inte ens ett försök att kopiera omslagskvinnans stil, men hittar faktiskt en snarlik brodyrblus i garderoben. Häpp! Nu tar jag och Husmodern oss an det här året, och börjar med januari, där själva kontentan av matlagningsandan sätts redan på första sidan:
”Visst kan champinjonsoppa som man köper på burk med små medel förvandlas till festsoppa! Mal t ex ner lite färska champinjoner (eller hacka dem om ni inte har kvarn) i sista ögonblicket. Det ger en mycket fylligare svampsmak.”
LÄS ÄVEN: Utmaningen: Slut på matsvinnet – allt ska gå åt!
Laga mat = öppna burk
Jag inser ganska snabbt att ordet ”husmoder” under just den här eran mer betyder ”öppna en burk” och ”variera kakmixen genom att tillsätta lite hackade nötter”. Visst finns det recept på riktig mat också, men då nästan ursäktar man sig. Fokus för bjudmaten är genomgående inriktat på att medföra så lite besvär för värdinnan som möjligt.
I mars tipsar vinjetten ”Mat för mager kassa” om lite mer lagad ”purjolåda”, som helt enkelt bara är baconlindande purjolökar under ett litet osttäcke. Detta lagar jag och serverar min familj. Recension: Det smakar ”vanligt”. Lök, bacon och potatis ger inga ”höga smaker”, som tv-programmen brukar kalla det. Men det kan ju också vara skönt att inte behöva stå på tå när man lagar mat. Purjolök är dessutom lökfamiljens nyttigaste, med mycket vitaminer, mineraler och fibrer. Ändå blir det faktiskt väldigt mycket mat över på tallrikarna…
Efter maten kan det passa fint med lite television, som under 1974 i huvudsak var en kvällsaktivitet. ”Skärmtid” var en icke-fråga för barn på den här tiden. Det fanns bara barnprogram i ungefär någon timme eller så.
Långsammare tv-program
SVT:s öppna arkiv är en smidig tidsmaskin att kliva in i och jag och barnsällskapet inleder med en gammal favorit, Agaton Sax, privatdetektiv, animerad i tv-serier både 1972 och 1976.
Åh vad han var finurlig! Och åh vad den serien INTE har klarat tidens tand, för nu är det ju både konstig dialog och märkligt manus.
Inte heller Godnattstunden med Beppe Wolgers (som började sändas 1972) håller riktigt ihop. Det är något med 70-talets fascination för upproriska handdockor som skaver. Men den enkla klipptekniken i Lilla Anna och Långa Farbrorn är fortfarande som bomull. På detta tittar vi en lång stund och bara njuter av det lugna.
Detta makliga tempo kommer för övrigt att prägla hela veckan.
LÄS ÄVEN: Utmaningen: Går det att äta sig mätt på 71 kr/dag?
När ett tåg körbi i tv-serien N P Möller, fastighetsskötare (från 1972 och fem säsonger framåt) så följer kameran med det där tåget till a-l-l-r-a sista vagnen i en alltså mycket lång scen.
Men kanske var 70-talslivet slitsamt på andra sätt, för när farbror Möller i ett annat avsnitt nämner att han är 55 år gammal så får man ju en smärre chock…
70-talsfrukost med Skogaholmslimpa
Var det den menlösa maten kanske? Eller den starka drycken? Detta var ju den berömda mellanölsperioden. Vissa gamla Ica-handlare har beskrivit perioden som ”samhällets största flopp” med riktiga fylleslagsmål i gångarna, och ungdomsgenerationen som alkoholdebuterade då sticker faktiskt fortfarande ut lite i missbruksstatistiken.
LÄS ÄVEN: Utmaningen: Kan man klara sig på bara kontanter?
Nästa dag äter jag en ordentlig 70-talsfrukost efter vänners och bekantas goda minne.
– Skogaholmslimpa med kaviar och varm choklad gjord på kakao, socker, grädde och varm mjölk skulle det vara, berättar Pernilla som var elva år 1974.
(En snabb näringsanalys visar att denna frukost för övrigt ger 77 procent av hela dagens rekommenderade fettmängd…)
Men det kanske behövs lite extra energi när man ska ge sig ut i arbetslivet, nu när den könsneutrala föräldraförsäkringen precis har införts och riksdagen fattat viktiga beslut om utökad barnomsorg.
Jag försöker faktiskt arbeta som om det var på dåtidens kontor, men min lånade skrivmaskin har ett uttorkat färgband och dessutom klibbar alla de små bokstavstyperna ihop sig på ett högst förargligt vis… Ändå får man en känsla för hur det måste ha varit, och inte minst låtit. Dåtidens kontorslandskap måste ha präglats av ett öronbedövande larm. Idag är vi vana vid att skärma av och har ju nästan nolltolerans för andras ljud. Har vi blivit överkänsliga av all stress?
Hygienen på 70-talet
På kvällen passar det bra att tvätta håret, som man vid denna tid gjorde ungefär en gång i veckan, så det blev lite av en större händelse.
Jag använder också nymodigheten hårbalsam som började säljas på Konsum 1973, och sällan har ett kosmetiskt hjälpmedel tydligen varit så utskrattat.
LÄS ÄVEN: Utmaningen: Vår reporter testar att klara sig utan el vid ransonering
Det finns mycket att säga om hygienen på 70-talet, men det viktigaste är – det skedde inte överdrivet ofta.
– Badade gjorde vi en gång i veckan i det enda badrummet, i källaren. Mamma hade ett blått galonförkläde med tillhörande huva på sig då. Sen bars vi upp till sängs i hemmasydda badlakan med huvor”, berättar Maria, som var fyra år gammal 1974.
För övrigt famlar jag lite när det gäller den egna stilfrågan. Vad ska en kvinna i min ålder egentligen ha på sig?
– Jag tror faktiskt att en 51-åring 1974 var en tant med kappa och hatt, säger Pernilla.
Dråpslaget! För det är ju sant. På 70-talet var barriären mellan olika generationers garderober lika hög som Berlinmuren själv. Skickar en tacksam tanke till 2024!
Försöker också reparera självbilden med lite pyssel, för 1974 är verkligen en tid då alla tänker på det här med hobby. Bara några år tidigare har vi slutat arbeta på lördagar, när femdagarsveckan röstades igenom. Så ska det bli keramik eller porslinsmålning? Kanske knyta en rya? Nej, jag pärlar mig till sinnesfrid istället. Det känns vilsamt, och det kan ändå behövas efter en sån här tidsresa.
LÄS ÄVEN: Utmaningen: Använd max 50 liter vatten per dag
Summering av utmaningen
Tidsrymd: En vecka.
Svårighetsgrad: 3 av 5. Absolut omöjligast var att försöka jobba utan dator en dag. Att betraktas som tant vid 50+ kändes inte heller lätt… Tack 2024 för all din frihet!
Lärdomar: I jämförelse lever vi idag på snabbspolning. Inte konstigt att många är så utmattade. Husmoderns köksalmanack påminner mig också om hur vanligt det var med fruktbaserade efterrätter. Varför har vi slutat med bärkräm och kompott som är så gott och nyttigt?
Misslyckade försök: Jag misslyckades absolut med att bara duscha och tvätta håret en gång i veckan.
Detta tar jag med mig: Det var inte bättre förr. Maten var onekligen lite smaklös. Men jag skulle gärna försöka hålla kvar det här lite lugnare tempot, få riktig post två gånger om dagen istället för femtio på mejlen (ändå bara mest reklam) och slippa dåligt samvete för alla genvägarna i köket. Vilken härlig tid ändå!
Det hållbara 70-talet
Här är tre goda miljöskäl till varför årtiondet är värt att återvända till, åtminstone som konsument.
1. Vi åt inte lika mycket animaliskt
1974 konsumerade vi cirka 10 kg ost per person och år. Idag äter vi mer än 20 kg per person och år, och konsumtionen växer dessutom för varje år. 1974 var också totalkonsumtionen av kött (ben och inälvor inkluderat) närmare 60 kg per person och år. Sedan nådde vi ”peak meat” 2016 med 88,3 kg, och nu sjunker köttkonsumtionen långsamt. För närvarande ligger den på cirka 80 kg per person och år.
2. Vi hade kvar våra kläder längre
Idag köper varje svensk cirka 15 kg nyproducerade kläder och annan hemtextil. Studier visar att vi använder en genomsnittlig t-shirt bara cirka 30 gånger innan den slängs. På 70-talet låg siffran på cirka 9 kg kläder och hemtextil, och där låg nivån också relativt stadigt fram tills i början av 2000-talet, då fast-fashion-trenden inleddes på allvar. En vanlig anledning till att vi inte använder våra kläder så mycket innan de kasseras uppges vara att vi ”glömmer att de finns i garderoben”.
3. Vi tittade ”bara” på tv
1974 avslutade SVT dessutom sändningarna kl 22 på vardagar, på grund av oljekrisen som belastade elnätet. Idag beräknas 2 procent av de globala koldioxidutsläppen komma från den el som används till internet, till exempel streamingtjänsterna. Det motsvarar faktiskt mängden koldioxid från flygindustrin, som ju anses vara en de mest förorenande industrierna.
