Kaffets osäkra framtid – så rustar du dig för kaffekris och höga priser

Inte bara krig, utan även myndigheters nycker, har gjort oss kulturellt ganska luttrade på kaffekris. På 1700-talet förbjöds till exempel kaffe­drickandet inte mindre än fyra gånger med några år i stöten varje gång…

Importen av den populära bönan stack nämligen i ögonen på ledande politiker. Man menade att svenska pengar borde stanna i landet. Så först lyxbeskattades kaffet, ihop med andra importvaror som te och choklad. Men ­detta lyckades inte dämpa ­suget nämnvärt. Kaffet var en dryck som de högre stånden ändå hade råd med.

Kaffeförbud på 1700-talet

Snart därpå blev bönan indragen i en politiskt maktkamp mellan adel, präster och borgare på ena sidan, och allmogen på den andre. Bonde­ståndet var inga kaffe­fantaster vid denna tid. Så under spannmålsbristen anno 1756, när de andra stånden drev igenom ett förbud av brännvin (en mer angelägen fråga för allmogen), så hämnades bönderna genom att istället rösta igenom det första kaffeförbudet, följt av flera.

Men även under ”förbudsåren” gick det förstås att hitta kaffe för de resurs­fulla. Årstafrun, Märta Helena Reenstierna, skrev i hemlighetsfulla ordalag i sina dagböcker när hon hade druckit lite ”te av den äkta bruna sorten”.

---

LÄS ÄVEN: Kommer maten att ta slut? Så välfyllt är det blågula skafferiet

---

Ransoneringskort

Värre var det på 1940-talet när det inte var förbjudet att dricka kaffe, men bara riktigt svårt att få tag på. Ransoneringskorten berättigade under kriget till 500 gram (ungefär ett paket kaffe av standardstorlek idag) per person och 15 veckor, och vid det här laget var ju kaffet en etablerad dryck bland breda folklager. Lösningen var att med husmoderlig entusiasm försöka hitta alternativ. Att ”dricka surr” kunde med rätt vald råvara, torkning, rostning och malning ge åtminstone en känsla av äkta vara.

– Men inget av de här ­surrogaten smakar ju egentligen kaffe, säger Alexander Ruas, prisbelönt barista, kaffe­konsult och ägare av rosteriet Standout Coffee.

Han vet vad han pratar om, han satt med som expert i smakpanelen när en restaurangguide för några år sedan provsmakade sig igenom ­bidragen i tidningen Husmoderns surrogattävling 1941.

Alternativen smakade inte kaffe

Här fanns till exempel bottennapp som rostade och malda ekollon, ”overkligt beskt”, men också lite mer angenäma surr av syrliga, torkade äppelkartar. Ändå jämför Alexander surrogattestet med att leva med en psykopat…

– Man fick smaka så mycket dåligt att man till slut blev jätteglad för minsta lilla gott, även om det egentligen aldrig smakade kaffe. Men det finns ju också sociala aspekter. Att dricka någon varmt, brunt och ganska gott tillsammans med någon annan kan ändå ha ett värde, menar han.

---

LÄS ÄVEN: Husmoderns verklighet år 1942: Trolla med knäna!

---

Att vi nu verkar stå inför en ny kaffekris, aktualiserad av ökad efterfrågan och gradvis minskande odlingsareal på grund av klimatförändringar (inte minst för den populära men lite känsliga Arabica-bönan som trivs bäst i temperaruter mellan 15 och 25 grader), kan alltså kräva att man dammar av gamla ransoneringsstrategier.

– Mitt första tips är ju att du faktiskt bara kokar precis så mycket kaffe som du tänker dricka i stunden, för vi häller ju ut var tredje kopp i vasken. Det kaffet man köper i affären är heller inte av den kvalitén att det klarar att drickas kallt. Det bildas en massa garvsyra då, berättar Alexander Ruas.

Kaffe ”borde kosta mer”

Och angående ”prischocken” (råkaffepriset har ökat med 40 procent på ett år) vill han ändå inflika en liten brasklapp.

– Vi har vant oss vid orimligt låga kaffepriser under lång tid. På samma sätt som vi har vant oss vid att en tröja producerad av fast fashion inte heller får kosta något. Men människorna på plantagen har ju slavlöner som om de fortfarande tillhörde kolonier. De här länderna kommer aldrig att kunna ta sig ur fattigdomsfällan om vi inte kan tänka oss att betala mer. Det betyder att arbetarnas barn inte kommer att få nya skor eller sjukvård när de behöver det. Därför tycker inte jag att kaffet är för dyrt idag, utan att det förmodligen borde kosta ännu mer.

Ransonering av kaffe – Alexander Ruas tips för att klara det

Vågen är din vän

Allt kaffe kommer med ett recept, som står paketet i exakt antal gram per kopp. Följ detta. Det är en myt att mer kaffemängd gör att kaffet smakar godare. Väg alltså hur många gram din skopa rymmer.

Drick i små koppar

Istället för en stor mugg som rymmer 2,5 dl, så njut av 1 dl
i farmors gamla fina porslin.

Överväg espresso

Kaffemängden blir mindre i koppen eftersom drycken är mer koncentrerad, men själva processen gör att mer koffein kommer ur bönan, så du kan ändå uppleva att du blir mer ”nöjd” än vid en stor kopp brygg.

---

LÄS ÄVEN: Korngrynsgröt och kristidskaka – Marie lagar mat som under ransoneringen

---

Utforska annat än mörkrostat

Mer lättrostade sorter, som franskrost och mellanrost, innehåller faktiskt också mer koffein, och är dessutom närmare den smak som kaffet har naturligt. Jag skulle närma mig mörkrostat kaffe med en stor dos hälsosam skepsis, eftersom anledningen till att man röstar mörkt ofta är för att man vill dölja defekter, som exempelvis att det är en gammal skörd. Man kan förstås också ha vant sig vid den mer brända smaken som mörkrostat ger, men våga prova nytt!