Vad de flesta vet, eller tror sig veta, om Karl XII är att han tillbringade största delen av regenttiden med att kriga, att han alltid avbildades i uniform, att han importerade kåldolmar från Turkiet och att han mördades genom att skjutas med en kulknapp i huvudet. Bortsett från krigandet är allt detta falsk information. Vi har tidstypiska porträtt av Karl XII utan den blå krigsmunderingen, kåldolmarna är en vandringssägen och kulknappen en bluff. Ju mer man skalar bort dylika föreställningar, desto tråkigare tenderar kungen att bli. Men på en punkt är det tvärtom: Karl var färgstarkare än sitt rykte.
Karl XII
Levnadstid: 1682–1718.
Familj: Karl XII gifte sig aldrig och hade inga kända barn.
Gör: Kung.
Bor: Inledningsvis på Tre Kronor i Stockholm (som dock brann ned 1697, varefter Wrangelska palatset på Riddarholmen blev nytt kungligt residens), från 1700 på resande (krigande) fot i Europa, 1716–1718 bosatt i Lund, avliden utanför Fredrikshald i Norge.
Karl XII var en festprisse
Enligt hävdvunnen uppfattning, sjösatt redan av Voltaire, var Karl XII en extremt pliktmedveten herre som aldrig unnade sig något – varken kulinariska excesser, superi, älskarinnor eller spel och dobbel – utan endast levde för kriget. Men det fanns en Karl XII före Karl XII. Innan stora nordiska kriget bröt ut hade han festprisse-episoder 1698 och 1699 som fick stockholmarna att hisna.
LÄS ÄVEN: Mindre känt om Drottning Kristina – var emot kvinnlig tronföljd
Katalysatorn hette Fredrik IV av Holstein-Gottorp och var kungens kusin (samt gift med hans syster Hedvig Sofia). När Fredrik var på besök i Stockholm gick det vilt till. Historierna om Karls och Fredriks upptåg är så många, och delvis så bisarra, att det är omöjligt att avgöra vad som är sant och vad som är skrönor. Till de trovärdiga historierna hör att kungen och hertigen ska ha ridit runt i Stockholm och roat sig med att slita peruker och hattar av folk, och att de ska ha kastat ut möbler genom fönstret under alkoholstinna fester. Till de historier som källkritiskt sinnade bedömare rynkar på näsan åt hör uppgifterna att de furstliga skämtarna också ska ha huggit huvuden av får, getter, kalvar och hundar, vilka slängts ut genom slottsfönstren. Extremfallet utgjordes av en björn, som Karl och Fredrik uppges ha fört in på slottet och tvingat att dricka så mycket att den trillade ut genom ett fönster och dog.
LÄS ÄVEN: Mindre känt om Erik XIV – ritade och skrev trudelutter
Vänner in i döden
Fredrik, vars dåliga föredöme av allt att döma inte ledde till några långvariga förändringar i Karl XII:s annars nog så pliktmedvetna lynne, förblev en av kungens närmaste vänner ända till sin död, vilken kom alldeles för tidigt. Han deltog på Sveriges sida i stora nordiska kriget och stupade i slaget vid Kliszów år 1702.
