Det sägs att det bara finns ett enda åttkantigt glashus med rund kupol som Victoriahuset kvar i världen. På 1800-talet var det mode och prestige att ha ett eget hus för världens kanske mest storslagna växt, jättenäckrosen. Då var glashusen vanliga och stommar byggdes på fabrik i Tyskland. Men två krig förstörde de sköra glashusen så därför är Victoriahuset unikt.
Dator styr fukt och värme
Förra året fyllde det hundra år, men då hade det redan genomgått ett par ordentliga renoveringar. Vid den senaste på 80-talet fick den nya stag av aluminium, som står emot tidens tand. Och en datoranläggning som styr fukt och värme i huset. Det gäller att hålla exakt regnskogsmiljö för de här känsliga växterna! 80 procents luftfuktighet och en temperatur på 25-27 grader under växtperioden. Vintertid stängs huset och då övervintrar många av växterna i “bara” 18 grader.
Victoria
1. Jättenäckrosen Victoria cruziana får blad som två meter stora stekpannor. Blommorna slår ut två nätter i rad (fast i vårt land ofta på eftermiddagarna),
sedan försvinner de ner i djupet.
Victorianäckrosen, som är flerårig i den riktiga regnskogen, är bara ettårig i vårt klimat. Varje år samlas frön upp och övervintrar i vattenfyllda burkar. I mars tas de fram och sås och inom loppet av tre månader har bladen nått sin fulla storlek och blommorna börjat slå ut. Upp till två och en halv meter stora kan bladen bli! Bladnerverna bildar ett stabilt nätverk som håller bladen ovan ytan och utan svårigheter kan bära ett litet barn.
Magiska blommor
De två-tre decimeter stora blommorna är magiska. De slår normalt ut på natten men i vårt ljusa försommarklimat tappar de ordningen och brukar slå ut redan på eftermiddagen. Då sprider de sin doft av ananas, melon och kirimoja och lockar till sig nattaktiva skalbaggar och andra insekter. När gryningen kommer slår de igen blombladen och finns det då en insekt på plats så får den surra runt därinne till skymningen. Då öppnar sig blomman igen och insekten som är fullpudrad av pollen kan flyga vidare till nästa blomma.
Så snabbt växer jättenäckrosen och så snabb är ämnesomsättningen i den att temperaturen inuti växten stiger med tio grader!
Bara två nätter blommar varje blomma. Först är de vita, senare alltmer rosa. När de är befruktade sjunker de, precis som hos vår vanliga näckros, till botten där fröet mognar.
Två arter
Det finns två arter av jättenäckros. Victoria amazonica fick sitt namn efter den unga engelska drottningen när den upptäcktes första gången 1801 i Bolivia. Den har stekpannelika, snett uppåtriktade blad och en röd undersida. Den andra arten, som också finns i Bergianska trädgården, är en Victoria cruziana. Den har höga uppräta kanter och en grön undersida. Den fick sitt namn efter en boliviansk general som bekostade expeditionen när den hittades. De första fröna kom till Sverige 1904.
Men det är inte bara jättenäckrosor som kan avnjutas i det runda glashuset med tropisk värme i Bergianska. I den stora bassängen mitt i huset flyter andra näckrosarter och flera arter av lotus omkring. Liksom sjögull, musselblommor, vattenhyacinter och de flikiga bladrosetterna av sjönöt (Trapa natans). Fröhusen, nötterna, var en omtyckt föda under den varma bronsåldern i vårt land. En liten rest, relikt, från den här varma tiden levde kvar i sjön Immeln i Skåne ända till 1913.
Fler näckrosor
2. Lotus nymphea gigantea. Lotus blommar på ett skaft högt över vattenytan.
3. Nymphea colorata, en lotus i blålila.
4. Stjärnlotus (Nymphea stellata)
5. Rosablommande lotus (Nymphea gigantea var. rosea)
6. Sjönöten (Trapa natans) åts av våra förfäder under den varma bronsåldern.
Lockar med rutten lukt
I små dammar och klängande och klättrande efter glasväggarna finns också många andra växter som kräver tropiskt klimat. Många av dem ljuvligt blommande och doftande eller med underliga växtsätt, som piprankan (Aristolochia labiata) som lockar flugor till sin pipformade blomma med en rutten lukt. Flugorna kan inte ta
sig ur blomman förrän den vissnar och då har de bergsäkert fått på sig pollen som de kan sprida vidare till andra asluktande piprankeblommor.
Av: Gunnel Nilsdotter
