Det är ingen ordning bland sipporna. Blåsippor kan vara röda, rosa eller vita. Vitsipporna kan vara blå. Det gäller sipporna i backen, men i ändå högre grad sådana sippor som odlas i växthus. Två år i rad har orangeriet på Sofiero, strax norr om Helsingborg, fyllts med blåsippor och snödroppar. En hel del av dem har Severin Schlyter förädlat. Vid båda utställningarna har han varit med och sett till sina små skyddslingar.
Skapa nya variationer
Det här med att skapa nya varianter av blommor började som en hobby. Nu är han erkänd över hela världen. Bland annat var han med och startade The American Hepatica Society.
– Men jag gick ur så småningom. Alla ville bara ha mina fröer, inte ta fram något själva, säger Severin Schlyter.
Ett stipendium från Carnegiestiftelsen gav honom möjlighet att resa till Japan och studera de asiatiska sipporna. Av Carnegiestiftelsen fick han också ett växthus där han härbärgerar sina dyrgripar.
Olika färg och form
Inne i växthuset är det fullt av krukor med sippor i olika form och färg. Ännu fler övervintrar i kallbänkar i ett hörn av trädgården. I en liten sluttning har Severin anlagt ett stenparti. Tidigt på våren, de första dagarna i mars, blommar där små cyklamen och pyttesmå tibastbuskar. Överallt i trädgården lyser det av stora vita sjok av snödroppar. Den som likt Severin Schlyter fängslas av snödroppar tillbringar mycket tid på knäna. När jag kommer på besök till lundaträdgården hittar jag Severin Schlyter hopkrupen över en liten namnlös snödroppe med helt grönfärgade inre kronblad. Den har inget namn, men är bedårande söt.
Sällsynt utan hår
I växthuset hos sina sippor kan Severin räta på ryggen. Där inne visar han mig blåsippor, Hepatica nobilis, med dubbla kronblad i kransar, ljust blå som vårhimlen. En annan sippa har med blodröda kronblad. Intill står en kruka med en liten enkel, vit blåsippa. Den är ganska märkvärdig, förstår jag.
Det är nämligen en blåsippa utan behåring. Den har inga hår på de gröna bladen, inte heller kronbladen eller fröna har några hår. När det uppkommer en sådan sippa är den alltid vit. Den har inget blått i sina gener. Den går sällan i frö vilket gör den så sällsynt, ett skäl till att Severin Schlyter blev intresserad. Han har sökt efter de naturliga växtplatserna för denna vita blåsippa. Den verkar ha sin hemvist på Öland.
Från Gästrikland kommer den ena av föräldrarna till den crenatiloba (starkt krusiga) blåsippan, Hepatica nobilis ‘Cremar’, vars blad är alldeles skrynkliga och marmorerade i olika gröna nyanser.
– Det är bara jag som har sorter med variegerade blad, säger Severin Schlyter, inte utan stolthet.
Den dubbla vita blåsippan har ännu inte slagit ut men små, små vita knoppar översållar krukan. På etiketten läser jag: Schlyters dubbla vita.
Av: Kaijsa Eiworth
