Gröna labyrinter, vackert formade knutar och vältrimmade häckar har i alla tider både kittlat och imponerat. Den växt vi kanske mest förknippar med små häckar och formklippta figurer är buxbom. Visserligen går det att använda många sorters växter, men det är få som slår buxbomen.
Redan Claude Mollet, känd fransk trädgårdsmästare från 1600-talet, förordade just buxbom för labyrinter. Anledningen var att det är oerhört arbetsamt att klippa en hel labyrint, det krävs en stor noggrannhet. Det gällde då att ha långsamväxande, täta häckväxter som inte behövdes klippas mer än kanske en gång per år. Då passade den småbladiga buxbomen Buxus sempervirens ´Suffruticosa´, också kallad kantbuxbom.
Denna typ av buxbom användes redan av romarna. Och naturligtvis är det de italienska renässansträdgårdarna som än i dag är förebild för just formklippta häckar och figurer.
Romarna, som var hängivna trädgårdsodlare, var också kreativa när det gällde att finna nya former.
Det finns åtskilliga lustfyllda berättelser om de påkostade trädgårdar man skapade och man vet att romarna formklippte buskar. Inte bara buxbom utan också lager, idegran och cypress klipptes till vackra figurer och häckar som smyckade trädgården.
De mest välbärgade hade en särskild trädgårdsmästare anställd bara för att formklippa buskar, en s k topiarius.
Fortfarande är buxbomen den växt som gäller för låga klippta häckar och formklippta figurer även om det fungerar med annat också. Buxbomen är lättarbetad, tål att hanteras på bar rot och är grön året om.
En häck av buxbom blir en fin inramning runt en rabatt, köksträdgården eller något annat man vill rama in. Den ska planteras tätt, mellan 10–15 cm plantavstånd för små plantor. En lämplig höjd är 20 cm upp till 1 meter. Taniga plantor beskärs när man planterar dem för att få knubbigheten. Den kan växa i den flesta lägen och jordar men vill helst stå i en kalkrik jord. Däremot tycker den inte om sandjordar, där den blir gul i bladen.
Idealisk för häckar
Det finns flera sorter av buxbom, Buxus sempervirens, men den som oftast förordas är ‘Suffruticosa’. Det är en dvärgform som är idealisk för häckar och figurklippning. Tyvärr är den inte så härdig. Man brukar säga upp till zon II – III, men den kan fungera i skyddade lägen högre upp i landet också.
Har man figurklippt buxbom kan den med fördel planteras i en kruka, vilket ser exklusivt ut. Då är det förhållandevis enkelt att ta in den för vinterförvaring. Det finns flera nya sorter, men ska man ha en klassisk sort, välj en med matta blad, inte blanka. En annan fin buxbomssort är ‘Vrams-Gunnarstorp’, som är en bra, relativt härdig sort.
Det allra enklaste är förstås att köpa en färdigklippt figur, men de är i gengäld ganska dyra. Ett enkelt klot kostar från 300 kronor och en större figur kan kosta flera tusen kronor. Vill man klippa själv köper man en liten planta, klipper de mest utskjutande grenskotten och gör sedan ett “stativ” av hur man vill att figuren ska bli.
1. Få häckväxter är så användbara som buxbomen. Varför inte använda dem som ett “fundament” för trädgårdens fruktträd?
2. Den här buxbomshäcken finns att beskåda utanför Museum av Garden History i London. Formklippning i spiralform ger extra knorr åt planteringen.
Ska man forma en pyramid, kan man använda några bambupinnar och ståltråd och binda ihop till en pyramidform och sätta över plantan. Sedan klipper man efter stativet som tas bort när man är klar. Allra enklast att börja med är pyramid- eller klotformen. Klot klipps underifrån och sedan uppåt på plantan. Vartefter man blir duktigare kan man klippa i princip vad som helst, verkliga eller fantasifulla figurer.
Klipp två gånger
När vinterkylan kommer är det bra att skydda plantorna med ett lager av granris eller löv undertill. Mot den förrädiska vårvintersolen skyddas figuren med juteväv eller täckväv. Skaka av tung snö så plantan inte bryts.
Klippningen kan ske minst två gånger om året. En gång på sommaren och en gång på vintern. Sommarklippningen bör inte ske senare är månadsskiftet juli/augusti, annars riskerar man frostskador på vintern. Man kan också hålla efter figurerna lite på sommaren genom att klippa grenar som blir ojämna. Tillför lite extra näring eftersom de förlorar en del när man klipper.
Eftersom det är förhållandevis dyrt att sätta en hel häck av buxbom kan man föröka själv. Visserligen tar det ytterligare lite tid för den att växa upp, men det kan det vara värt. Buxbom är lätt att föröka med sticklingar.
Det enklaste är att ta en toppstickling. Skär av den yttersta delen av ett skott, ca 10 cm. Ta bort de understa bladen och plantera flera sticklingar tillsammans i en kruka. Jorden ska vara en blandning av två delar sand och en del torv (eller köp färdig såjord). Genomfukta jorden och låt krukan vara fuktig under rotningen, duscha den då och då med vatten.
Låt stå skyddat till sticklingarna börjar växa, plantera dem sedan i varsin kruka med jord. Först efter de funnit sig tillrätta i den nya krukan är det dags att tillföra en svag näringslösning. Efter en tid kan du plantera ut dem, men se till att sticklingarna hinner rota sig i god tid före vintern, låta dem annars övervintra i krukan.
Fakta: Gröna labyrinter
Täta, vältrimmade buxbomshäckar för tankarna till labyrinter att förirra sig i eller för romantiska möten. Labyrinten har använts flitigt i såväl klassiska böcker, som Shakespeares “Mycket väsen för ingenting´´ och Jerome K Jerome´s ´´Tre män i en båt´´, som i filmer. Vem minns inte Helan och Halvan irra runt i labyrinten?
Redan år 3400 f kr fick kung Perabsen sin grav utformad som en labyrint. Historieskrivare som exempelvis Herodotos (400 f.kr.) och Plinius nämner labyrinter i sina skrifter.
Plinius berättar om den kanske mest kända, labyrinten på Knossos, omtalad och avbildad genom årtusendena.
Labyrinter gjordes av symboliska, magiska eller rituella skäl, men ibland byggdes de också som lekplatser. I de flesta fall har de förmodligen byggts av sten men senare användes växter och gräs.
Troligen började man med gröna labyrinter någon gång mellan antiken och medeltiden.
Den medeltida trädgården inspirerades av såväl bibeln som de islamiska trädgårdarna. Korstågsriddare hade med sig växter och anvisningar för hur trädgården skulle utformas.
På 1400 och 1500–talen anlades trädgårdarna med närhet till husen och man kunde från huset eller en högre terrass se ner i de välanlagda gröna labyrinterna, som hölls låga och liknade knutmönster. Man använde buxbom, rosmarin och trift som häckväxter. Förmodligen var växternas doft viktig då damernas långa, otvättade kjolar svepte över de låga häckarna som generöst delade med sig av sin väldoft.
Varje välbärgad familj i England, Holland, Frankrike och Italien hade labyrinter i sina trädgårdar, både höga och låga, bestående av träd, buskar, örter och blommor. Men även klostren och kyrkorna anlade labyrinter som fick vara andliga platser. Den användes också som lekplats och som en plats för avskilda, ostörda möten.
Vill du läsa mera om labyrinter: “Den gröna labyrinten” av Elisabeth Svalin, ICA bokförlag 1999.
Av: Helena Tovås Persson
