Salvia, basilika och tobaksplantor. Massor av blommor i olika färger. Tomater, purjolök och squash. Och nyplanterade häckar av avenbok som ramar in de olika “rummen”.
I en del av lantbruksuniversitetets gamla fruktodlingar har en underbar trädgård vuxit upp. Ett kupolformat växthus ska resas, liksom några mer traditionella drivhus.
– Och snart är hönshuset klart, då får vi egna ägg, säger Lena Welén Andersson, arbetsterapeut och ansvarig för verksamheten vid SLU:s rehabiliteringsträdgård i Alnarp.
Bakom det gamla fruktlagret som gjorts om till fikarum, ateljé och kök, breder ängarna ut sig ner mot de knotiga plommon- och äppelträden.
– Fåren kommer att hålla efter ängarna fint. Vi måste bara få upp ett trevligare staket än det gamla taggtrådsstängslet.
För Kajsa Hylmö som varit sjukskriven i omgångar för utmattningsdepression – det som också kallas utbrändhet – är dagarna i trädgården en lisa.
– Vill man följa med trädgårdsmästaren och plantera kål i räta rader kan man göra det, men man kan också plocka sig lite hallon direkt i munnen, baka bröd, plocka i kryddlandet eller jobba med lera, ull eller färger, förklarar Kajsa.
Det märks på henne hur hon njuter i rehabträdgårdens allt annat än sjukvårdsaktiga miljö.
– Det viktigaste av allt är att vi lärt oss att det finns någonting som heter paus.
Mycket paus blir det. Och lugn musik. Bach, Albinoni och Vivaldi klingar långsamt i det stilla morgonrummet, där patienter och personal samlas i en ring med lite örtte i kopparna och tända ljus på golvet.
Det doftar av nybakat bröd från ugnen. Att ogräset under tiden rotar sig i rabatterna och rödbetorna behöver gallras, är ingenting som skapar oro eller press.
– De som kommer hit ska inte känna någon stress. Man får jobba så mycket eller lite man vill. Det som verkligen måste göras tar vi i personalen hand om på eftermiddagarna, försäkrar Lena Welén Andersson som jobbat länge inom den traditionella sjukvården och gått en utbildning i trädgårdsrehabilitering.
– Jag såg hur bra patienterna mådde av att vara ute i trädgården, hur det liksom uppstod ett samspel mellan dem och växterna.
För Kajsa Hylmö har trädgårdsliv och naturupplevelser alltid varit en källa att ösa både lugn och energi ur. Hon talar gärna om de mjuka lugna rörelser som finns i trädgården och i naturen – rörelser som gör en människa gott. Alla sinnen är med. Det doftar från lukt-ärter och basilika, det lyser om havet av sommarblomster, det susar svagt i trädens blad. Med handen kan man känna plommonets mjuka skal innan man för det till munnen och känner den söta sensommar-smaken.
– I trädgården får jag vara mig själv, säger Kajsa Hylmö. Och här lär jag mig att framöver då och då lyfta blicken från datorn på jobbet. Då ska jag frammana bilderna av dessa underbara dagar.
Av: Lars Mogensen
