Det finns flera växter att välja på till bersån.
Syren och rosor passar bra om man vill ha friväxande växter. Vill man ha klippta växter är avenbok, bok, häggmispel, liguster och oxel lämpliga.
Syren
Syrenbersån görs som regel av vanlig syren, (Syringa vulgaris), som doftar starkt och ljuvligt. Förutom den blåvioletta arten finns det en mängd sorter i skiftande nyanser av violett och vitt. Syrener trivs bäst och blommar mest i full sol, men halvskugga går också bra. De trivs på alla jordar utom de alltför torra eller fuktiga.
En syrenberså bör tillåtas växa tämligen fritt för att blomma rikligt och tar därmed stort utrymme. En del klippning krävs dock för att bersån ska hålla formen. Klipp direkt efter blomningen på försommaren för mesta möjliga blomning följande år.
Rosor
Av buskrosor finns det massor som passar till bersåer. En praktfull och doftande blomning är förstås viktigt när man väljer sort, men ett fräscht bladverk, fina höstfärger och vackra nypon är också betydelsefullt. De gör rosorna till en tillgång i trädgården från vår till höst. Se också till att den ros du väljer blir så hög som du vill ha din berså.
Välj rosor som är stadiga och täta i växtsättet, och gott och väl härdiga på växtplatsen. Får du tag på rotäkta plantor slipper du problem med vildskott. Okulerade rosor bör planteras extra djupt. Då brukar det bli mindre vildskott från grundstammen, men däremot ofta rotskott från den ädla sorten. De gör buskarna täta från basen.
Rosor vill i allmänhet ha sol och en väldränerad, mull- och näringsrik, inte för torr jord. Men det finns rosor som växer bra även på magrare jordar, till exempel många pimpinellifoliarosor.
Avenbok
Avenbok (Carpinus betulus) kan lätt klippas och formas till smäckra, fina bersåer. Vårgrönskan är ljus, sedan mörknar bladen till mellangrönt. Avenbok tål föryngringsbeskärning men bör inte klippas hårdare än att snittytorna blir ungefär 1 cm i diameter. Den trivs i både sol och skugga, och i de flesta jordar. Hög mullhalt är en fördel. Zon I–IV. Vårplantering är i allmänhet att föredra. Sen höstplantering är ett alternativ för södra Sverige.
Bok
Bokens (Fagus sylvatica) skira, ljusgröna vårskrud är ljuvlig. Frampå försommaren blir grönskan kraftigare, tätare och mörkare. På hösten skiftar boken i gyllene toner av gult och rött. Vintertid sitter de vissna bladen kvar på plantorna, vilket gör bersån till en insynsskyddad plats även då. Bok är lätt att forma med häcksaxen men har svårt att skjuta nya skott från gammal ved. Den ska därför inte utsättas för hård föryngringsbeskärning.
Ler- och/eller mullrik, väldränerad jord med viss fuktighet är idealet. Bok klarar såväl sol som skugga. Zon I–III (IV). Plantera bokbersån på våren.
Häggmispel
Av häggmispel (Amelanchier) kan du skapa en underbar vårberså, som även är vacker vid andra årstider. Det finns flera arter av häggmispel med varierande växtsätt och höjd. Alla blommar skirt och fint med vita blommor i maj. Även i klippt skick blommar buskarna frikostigt, vilket inte är så vanligt. Välj till exempel bärhäggmispel, (Amelanchier alnifolia fk Alvdal E), eller prakthäggmispel, (A. lamarckii fk Ultuna E). På hösten får häggmispeln ätliga frukter som uppskattas av fåglar, och lysande höstfärger. Bärhäggmispeln blir gul och prakthäggmispeln röd.
Häggmisplar är anspråkslösa när det gäller växtplats. De trivs nästan överallt, bara jorden är väldränerad. Prakthäggmispeln är härdig till och med zon V, bärhäggmispeln till och med zon VI.
Liguster
Klippt liguster (Ligustrum vulgare) får en glänsande, vacker och jämn yta. Det finns vintergrön liguster och det finns lövfällande. Den vintergröna är lite mörkare i färgen och bär sortnamnet Atrovirens. Först när de nya bladen kommer fram fäller buskarna de gamla.
Liguster är lätt att klippa och forma, den är vindtålig, tål skugga relativt bra och tål också hård föryngringsbeskärning. Den klarar sig på de flesta jordar, utom de dåligt dränerade och kompakta. Men ska bersån bli riktigt vacker krävs en näringsrik jord. Lövfällande liguster är härdig i zon I–IV, den vintergröna i zon I–III.
Oxel
Oxel (Sorbus intermedia) har ett ganska mörkt, grågrönt bladverk och bildar en kraftig berså.
Oxel växer bra på de flesta väldränerade jordar och är dessutom mycket vindtålig. Den behöver en ljus och solig växtplats för att bli tät. Zon I–V. Uppskattas av harar och kaniner! Oxel tål hård föryngringsbeskärning.
Billigt eller dyrt?
Till berså passar häckplantor. Det är unga och därmed billiga plantor som kan sättas tätt. Det gör bersån tät ända från markytan. Vid glesare plantering kan det bildas hålrum mellan plantorna längst ner även om de växer ihop bra högre upp.
För den otålige finns vissa växtslag även som färdig, klippt häck. Det är häckplantor som vuxit sig höga och formats till häck redan i plantskolan.
Naturligvis blir det här ett dyrt alternativ per meter, men de ger en stabil berså som är en, en och en halv eller närmare två meter hög så snart plantorna kommit i jorden. Leverantörerna räknar med att plantorna växer ihop på en säsong.
Barrotade plantor planteras tidig vår eller sen höst. Krukodlade kan sättas när som helst från vår till höst.
Så här planterar du
1. Bestäm hur stor du vill att din berså ska vara invändigt. Lägg till det utrymme den växt du valt att använda kräver. Du kan räkna med att en syrenbuske blir minst 1,5 meter bred. Klipper du den inte alls blir den ännu bredare. Vill du att bersån ska vara 3 meter i diameter invändigt får du alltså markera en cirkel som är 4,5 m i diameter. Det gör du lätt genom att fästa en hälften så lång lina i det som ska bli bersåns mittpunkt. Väljer du en klippt berså kan du bestämma själv, inom vissa gränser, hur tjocka bersåns väggar ska bli.
2. Gräv ett dike längs markeringen, men lämna en bit orörd där bersåns öppning ska vara, cirka 1 meter. Då blir öppningen lagom trång när buskarna vuxit till sig. Diket ska vara så djupt att häckplantornas rötter kan hänga ner i det utan att vikas.
3. Lägg ut plantorna på det avstånd de ska planteras. Om du använder häckplantor är 30–35 centimeter från centrum till centrum på plantorna i raden lagom för de flesta växter. För friväxande rosor ska plant-avståndet vara högst hälften av sortens bredd.
4. Plantera. Se till att plantorna står rakt upp och kolla avstånden mellan plantorna igen. Förbättra återfyllnadsjorden med till exempel kompost, gödslad och kalkad torvmull, välbrunnen kogödsel eller planteringsjord. 2/3 jord och 1/3 jordförbättring är en lagom blandning. Krävande sorter av rosor kan behöva ytterligare omsorg och jordförbättring. Flertalet växter ska planteras på samma djup som de stått i plantskolan. Okulerade rosor ska normalt planteras så djupt att okuleringsstället hamnar 10 cm under jordytan. För att bersån ska bli riktigt tät från basen och för att undvika bildandet av vildskott kan rosorna i det här sammanhanget planteras några centimeter djupare. Vattna rikligt i samband med planteringen.
Så beskär du
Växter som bildar flera stammar från basen skärs ner till cirka 15 cm över markytan efter en säsong. Planterar du på våren beskär du första gången tidigt nästa vår. Vid höstplantering får plantorna stå ostörda hela det följande året och beskärs tidigt våren därpå. Nedskärningen får plantorna att skjuta många nya skott, vilket ger en kraftig och fin berså.
Klipp sidorna
Klippta bersåer beskärs under uppbyggnaden både på höjden och sidorna. Den släpps upp cirka 20 cm i höjd per år. Då blir bersån stadig och tät.
Växter som bildar en genomgående stam hanteras annorlunda. De får inte toppas förrän de nått önskad sluthöjd, enbart sidorna klipps. Ofta kan du vänta ett par år efter planteringen med att börja beskära. Bok och avenbok hör till de växter som bildar en genomgående stam. Oxel kan man låta växa på samma sätt, även om det är vanligare att man toppar oxelplantorna så att de förgrenar sig. Bind upp varje planta vid en bambukäpp eller dylikt. Då blir stammarna raka.
Gamla skott gallras
För alla klippta bersåer gäller att väggarna ska klippas så att de blir smalare upptill och bredare nertill. Då får hela ytan ljus, och bersån blir tät och fin ända från marken. Sommarbeskär vid midsommartid och/eller tidig höst. Vid behov även någon gång däremellan. Om du vill göra lite kraftigare ingrepp på bersåns höjd och bredd är vintern den rätta tiden. Friväxande bersåer får efter den första nedskärningen utvecklas tämligen fritt. Men när de vuxit till sig krävs viss beskärning för att bersån ska hålla formen. Ibland passar det bra att klippa bersån ganska hårt invändigt medan den får växa friare på utsidan. I många fall behöver man också gallra bort gamla skott för att plantorna ska förbli fräscha och blomrika.
Beskär rosen på våren
Rosor som planteras på hösten skärs ner kommande vår. Vid vårplantering beskär du direkt efter planteringen. Buskrosornas grenar ska vara cirka 15 cm långa efter beskärningen. Skär alltid över en knopp som riktar sig ut från plantans centrum. Även andra året skärs rosorna ner ganska hårt så att förgreningen från plantans bas blir riklig.
När rosbuskarna vuxit upp kan en viss regelbunden gallring vara befogad. Våren, när björkens löv är stora som musöron, är rätt tid för beskärning av rosor. Döda grenar klipps bort efterhand. Vissna blommor likaså. Höjden på bersån bestämmer du själv genom klippning, men den bör inte vara högre än 2,5 meter.
Gödsling och vattning
Ska bersån växa till sig snabbt och bra måste den gödslas ordentligt. Även äldre, klippta bersåer behöver regelbunden näringstillförsel eftersom så mycket tas bort vid klippningen. Gödsla förslagsvis med långsamverkande gödsel, till exempel kogödsel, varje vår. Täck dessutom gärna jorden med organiskt material. Det hjälper till att hålla kvar fukten i jorden och bidrar med näring efterhand som materialet bryts ner.
Passa bersån väl med vatten de första två–tre åren. Håll jorden öppen under plantorna tills bersån vuxit upp. En smäcker berså kan du göra av klätterväxter som kaprifol, klematis eller klätterrosor. Bygg någon form av klättervägg/spjälverk åt dem, till exempel vidjor av pil som flätas mellan nedslagna stolpar.
Av: Berit Haggren
