För Eva Londos började intresset för trädgårdskonst med att hon skaffade hund.
– Han skulle ju kissa vid varenda grindstolpe och där blev jag stående och tittade in i olika trädgårdar. Det slog mig att trädgården har under åren allt mer blivit en plats där man visar upp sin individualitet. Från 40-talets stereotypa idealträdgård med snaggad gräsmatta inramad av gunnebostängsel, har vi rört oss mot allt mer personliga uttryck.
Intresset resulterade så småningom i en vetenskaplig undersökning och boken ”Trädgårdskonster” där Eva Londos redogör för historien bakom trädgårdens prydnader och hur vi ser på dem i dag. Det är ingen tvekan om att det delvis rör sig om minerad mark.
– Utsmyckningen av trädgården har i mångt och mycket blivit ett sätt att tala om var man tycker sig stå socialt och bildningsmässigt. Det kan också uttrycka en längtan efter något.
– Ibland blir det riktiga stilblandningar, till exempel gärdsgård runt radhustomten. En gång stötte jag på en knuttimrad rustik gäststuga bredvid ett mexitegelhus från 70-talet. Mannen som bodde där hade en svidande hemlängtan till den lilla byn som han kom ifrån och det här blev ett sätt att uttrycka det. Hur väl grannarna tyckte det passade ihop vet jag däremot inte.
En sak är dock säker – grannar har ofta synpunkter när det gäller trädgården i allmänhet och trädgårdskonst i synnerhet.
– Ju längre bort vi kommer från den privata sfären, desto mer okej är det att kommentera människors smak. Det är ganska sällsynt att någon pikar grannen för att han har en ful näsa eller slips eller en ovanligt smaklös takkrona hemma.
I trädgården däremot är det fritt fram för kritik. Det kan vara synpunkter på hur den sköts, men kanske framför allt på olika prydnader. Ytan runt huset uppfattas mer som ett offentligt rum än som en privat zon.
Väcker känslor
Den mest laddade figuren i trädgården är, inte oväntat, tomten. Han slår andra prydnader som väderkvarnar och rådjur med hästlängder när det gäller att väcka känslor.
– Tomten är definitivt en vattendelare. Väldigt få står oberörda inför en trädgårdstomte. Reaktionerna är starka – det är antingen usch, så ful och smaklös eller åh, vad gullig. Många hatar tomtarna intensivt, medan andra älskar dem.
I andra sammanhang är tomten en omtyckt figur. En jul utan tomte är ingen riktig jul och som liten och klurig gårdsvätte åtnjöt han stor respekt i äldre tider. Därför kan det vara svårt att förstå varför just trädgårdstomtarna stigmatiserats och rentav förföljts under senare år. Eva Londos tror att förklaringen finns långt bak i tiden, redan hos de gamla grekerna.
– Förebilden till dagens trädgårdstomte är den antika guden Priapus, trädgårdarnas beskyddare och son till kärleksgudinnan Venus och vinguden Bacchus. Han avbildades ofta med en stor erigerad penis och förknippades med både fruktsamhet och rå manlighet. Han kunde också avvärja det onda ögat och gav alltså ett visst skydd.
Folklig gud
Priapus blev med åren en folklig gud. Ibland täcktes Priapus-figurerna med en stor tyghuva så att bara benen stack fram. Inte förrän man drog av huvan syntes ”det onämnbara”. När kristendomen vann mark brännmärktes Priapus som en vällusting. Kulten runt honom fortsatte dock i det tysta.
– Under 1700-talet ville bildat folk inte ha med Priapus att göra och i det pryda 1800-talets viktorianska trädgårdar var han förstås otänkbar.
Men i själva verket försvann han aldrig.Trädgårdstomten är en förklädd Priapusfigur där fallosen förvandlats till tomteluva, menar Eva Londos.
Tio-i-topp i våra egna trädgårdar…
Krukor och urnor
Figurer – från klassiska statyer till små flugsvampar
Dammar och små fontäner
Flaggstänger
Lyktor och ljusslingor
Stenar
Solur
Brunnar
Portaler
Väderkvarnar
…och här är hatobjekten i grannens trädgård
Skulpturer och figurer
Ostruktur och oordning
Ogräs
Torkvindor med tvätt
Barrväxter
Väderkvarnar
Vagnshjul
Traktordäck med blommor i mitten Motorgräsklippare
Symmetri och ordning
Källa: ´´Trädgårdskonster´´,
Carlson Bokförlag
Av: Madeleine Appelgren
