Före besöket på restaurangen i Austin hade inte Mats nämnvärt intresserat sig för odling. Som datatekniker hade han fullt upp med annat.
Men smaken och hettan gjorde ett djupt intryck. Han samlade ihop fröna från den bitska lilla frukten och lovade kompisarna runt bordet att han skulle sätta dem hemma i Sverige.
– De sa att det aldrig skulle gå att få chilifrön från Texas att gro i Sverige.
De misstrogna kompisarna fick väldigt fel. Nästa sommar blommade flera habaneroplantor hemma i Mats köksfönster på Kungsholmen i Stockholm.
– Jag blev helt fascinerad av chili. Genom jobbet gjorde jag flera resor till Mexiko och södra USA. Där upptäckte jag mångfalden. Det var underbart att ständigt hitta nya chilisorter med olika färg, form, storlek, smak och styrka.
Trångt i köksfönstret
Under sina resor skaffade Mats också chilifrö. De första plantorna fick så småningom sällskap av både vanliga och ovanliga släktingar. Köksfönstret blev snart för trångt och krukorna fick flytta ut på balkongen.
– Som mest har jag drivit upp 300 plantor samtidigt. De allra flesta odlar jag som ettåringar och tar frö. En del klipper jag ner och övervintrar.
Odlingssäsongen börjar i januari. Då sår Mats fröna i miniväxthus på värmegolvet i badrummet. En blomlampa ger ljus. När plantorna är någon decimeter höga skolas de om och mot slutet av april får de flytta ut på balkongen. Villkoret är att det är frostfritt. Kyla och chili går inte ihop. Fram mot sensommaren och hösten är det skördedags.
– Men till att börja med får de bara vara ute dagtid och är det mycket sol eller blåst täcker jag dem med fiberduk. Det blir ett himla plockande fram och tillbaka.
Som tur är har Mats en förstående fru. Patricia kommer från Brasilien och de träffades på en av Mats resor.
– Jag kunde ingenting om chili förrän jag träffade Mats. I Sverige tror många att vi äter stark mat i hela Brasilien, men så är det inte alls. Nu är jag lika förtjust i chili som Mats och vi äter det varje dag.
– För några år sedan kunde folk vara lite oroliga när vi bjöd dem på middag, men vi har lugnat ner oss, flikar Mats in.
Chili i det mesta
Men visst går det hett till i köket hos familjen Pettersson. Såser, grytor, soppor och bröd – det mesta får en släng av chili. När frukterna mognat och plockats får de torka. Sedan mals de till pulver i en elektrisk kaffekvarn. En del äter de färskt. Till exempel Poblano, som Mats rostar i stekpanna för att få bort skinnet, toppar med feta- eller cheddarost som får smälta och serverar som förrätt. Patricias heta ostbollar har blivit berömda i vänkretsen.
– Och till jul brukar vi baka pepparkakor med chili och bjuda på chiliglögg till. Då ska det helst vara chilaca som smakar russin. Det blir jättegott!
Till och med minstingen Carl, 2 år, tycker det är gott med chili. Fast han har förstås bara smakat de mildare sorterna.
– Ibland ordnar jag chiliprovningar på jobbet. Det brukar sluta med att vi skrattar så vi gråter och det utan alkohol. Alla blir glada av chili, säger Mats.
Glassar dövar smärtan
Och säkert kan skrattet lockas fram av chili. Capsaicin, det ämne som ger den heta känslan i chili, gör inte bara att munnen svider och svetten rinner. Det får också fram endorfinerna, kroppens eget morfin, som gör att vi mår bra. Men en del chilisorter är farligt heta.
– Den hetaste jag odlat fram är Red savina. Den är på över 550 000 scoville. När man skär den måste man ha handskar, annars värker fingrarna i flera timmar. I chilikretsar tävlar man gärna med varann, och jag har en finländsk kompis som kan tugga i sig en hel Red savina. Sedan måste han proppa in tre glassar i munnen för att inte krevera.
Styrkan är inte allt för Mats och han satsar gärna på ovanliga sorter som också är goda.
– I somras fick jag bland annat upp en Capsicum flexuosum och en Capsicum galapagoense, dem är jag lite stolt över eftersom de är så ovanliga. Jag har frö till omkring 700 olika sorter hemma, så det blir lite olika varje år.
Resor i chilins tecken
Intresset för chili i kombination med internet har öppnat en ny värld för Mats och Patricia. Runt om i världen finns mängder av chilifantaster med egna hemsidor, chatsajter och nyhetsbrev. Många byter frö med varandra och tipsar om odlingsknep, recept och bra chiliresmål.
– Vi har besökt Chili pepper institute i New Mexico och Accademia del peperoncino i Pisa. Förra året var vi på en chilifestival i Italien. Vi planerar nästan alla resor med chili för ögonen. Vi hälsar på chilivänner över hela världen och ibland får vi själva besök. Chili har verkligen gett mig mycket. Det anade jag aldrig när jag tog hem de där första fröna från Austin!
Av: Madeleine Appelgren
