Trädgården som dolde en skatt

– Det var husets läge som fascinerade oss mest, precis på gränsen mellan land och hav. Det fantastiska ljuset här vid Öresund känns nästan magiskt. Trädgården däremot var totalt igenväxt och såg väl inte så spännande ut när vi kom hit, berättar Anna Jeppson som bott i den vita enplansvillan i Lerberget med maken Jörgen och döttrarna Linda och Frida i tjugo år.
– Vi visste att det fanns en historia bakom trädgården. Men de första åren vi bodde här hade vi inte riktigt tid att ta itu med den och ärligt talat kanske inte heller intresset.

Det vitrappade huset, som stod klart 1939, är ritat av funkisarkitekten Sven Ivar Lind. Det är byggt i U-form med en innergård som ligger skyddad mot havsvindarna. Beställare var det framgångsrika konstnärsparet Barbro och Robert Nilsson; hon konstnärlig ledare för legendariska Märta Måås-Fjetterströms ateljé i Båstad, han skulptör med en mängd uppdrag för bland annat Höganäs.

Upptagna yrkesmänniskor och esteter som de var, ville de ha en trädgård som var vacker och ändå lättskött. Ingen visste bättre hur en sådan skulle anläggas än Barbros mamma, trädgårdsarkitekten Emma Lundberg. Under åratal tidigare hade hon skapat sitt och familjens paradis i trädgården Bullerbacken på Lidingö.
– Emma Lundberg tänkte ofta i olika rum när hon anlade en trädgård, berättar Anna Jeppson när hon visar oss runt i den främre delen av trädgården.

Den ligger väl skyddad mellan innergårdens mur, ett staket och en buskbeväxt gräsvall som avgränsar mot gatan utanför.
– Här finns flera olika odlingsfack och små stigar som skapar omväxling. Fastän den här delen av trädgården inte är så stor, bara omkring
250 kvadratmeter, så kan människor vandra runt här i timmar och hela tiden hitta nya detaljer att titta på. Faktum är att det inte finns någon punkt där man har överblick över hela trädgården.

Denna främre del av trädgården känns lite japansk. Här finns mycket sten; både stora bumlingar, släta block och vackert lagda plattor. Grus och större knot markerar de slingrande stigarna. Blågröna barrväxter som blåen och cypresser ger en stram karaktär. En knotig japansk dvärgcypress påminner om ett bonsaiträd, fast i stort format. Flikiga ormbunkar och vajande prydnadsgräs bidrar med sina olika bladformer. En stor glansbambu skickar i väg sina spjutliknande blad högt över de andra växterna. Kontraster mellan högt och lågt, ljus och mörker, sten och grönska ger ett både spännande och harmoniskt intryck.
– I dag skulle vi kanske kalla det feng shui i trädgården. Även om jag inte tror att hon använde just den termen, så var Emma Lundberg mycket medveten om effekter av det här slaget, säger Anna.

Men allt är inte sten och grönska. Här finns också en hel del blommande buskar och perenner, många av dem planterade av Emma Lundberg själv.
– Vi hittade mycket när vi väl bestämde oss för att renovera trädgården för sex år sedan. Allt var täckt av mossa och ogräs som vi rullade av som en matta. Under fanns hela strukturen bevarad. Det var väldigt spännande!

Ur virrvarret framträdde plötsligt en tamarisk som varje sommar översållas av små rosa blommor. Här fanns också trädgårdsolvon med vita doftande blommor, pioner, gammaldags rosor, lavendel, iris, dagliljor, blå bergvallmo, rosa alunrot, vit ljung, tremastarlilja och pampig agapanthus, Afrikas blå lilja.
– Det var som om växterna blev glada när vi befriade dem från allt ogräs. Många av dem satte verkligen fart och började växa. Och fortfarande dyker det upp överraskningar. Häromåret hittade vi både trädgårdshallon och kaprifol. Antingen har fåglarna spridit dem hit eller också fanns de på plats från början.

Den del av trädgården som vetter mot Öresund är inte lika ombonad. Här växer mest vilda blommor och gräs, utsikten över havet är bedövande och vindarna har fritt spelrum. Lite lä finns det ändå på uteplatsen eller solgropen som Anna kallar den.
– Här fanns det förr flera stora lergravar som försåg ett tegelbruk i trakten med material. Just denna har fyllts igen, men det är fortfarande en grop som skyddar mot blåst. Här är underbart att sitta och se mot horisonten, väldigt rofyllt.

Blir det ändå för blåsigt tar familjen sin tillflykt till trädgårdens tredje rum, den ombonade innergården. Kalkstensgolvet, vinrankor, en skulptur och den höga muren ger medelhavskänsla. Om denna skriver Emma Lundberg själv: “….över den höga muren som är byggd av kämpestora kullerstenar och inåt gården med stora gula tegelplattor kan en pipranka duska ned sina toppslingor med de lustigt formade blommorna. Här kan bli en skuggeffekt som en konstnär bör vara skickad att upp-skatta.” Piprankan hon planterade lever och frodas fortfarande och är precis så dekorativ som Emma förutsåg.

Sedan familjen Jeppson bestämde sig för att renovera sin trädgård har de fått en del uppmärksamhet. Tv:s “Gröna rum” har varit på besök och på somrarna dyker trädgårdsentusiaster upp för att se denna återuppståndna pärla.
– Vi kunde aldrig ana att det skulle bli ett sådant intresse och nu tycker vi att det är väldigt roligt att ha denna trädgård.

Ett och annat har Anna och Jörgen kompletterat med, bland annat en stjärnmagnolia, blå frilandshibiskus, en lavendelhäck utmed ena husväggen och lite jordgubbar för skojs skull.
– Vi vill inte förändra alltför mycket, men går efter Emmas grundtanke: den som lever med en trädgård ska också sätta sin prägel på den.

Vem var Emma Lundberg?

Emma Lundberg (1869-1953) växte upp i Kristianstad. Redan som liten intresserade hon sig för trädgård och konst och utbildade sig till konstnär. På fritiden målade hon porträtt och naturmotiv. 1891 gifte hon sig med Carl Lundberg och fick fyra barn. Familjen flyttade till huset Bullerbacken på Lidingö. Under årens lopp förvandlade hon den stora tomten till en fantastisk trädgård.

Emma Lundberg var inspirerad av Ellen Key och den engelska Arts & craftsrörelsen. Hon blev en uppskattad trädgårdsarkitekt. Tillsammans med sonen Erik, arkitekt, genomförde hon flera projekt. Bland annat vid Venngarns slott, Hallunda gård i Botkyrka, Bergengrenska gården i Simrishamn och Djurgårdsentrén på Skansen i Stockholm. Hon skrev också flera trädgårdsböcker.
Efter Emma Lundbergs död föll hennes verk i glömska.

I början av 70-talet drogs till och med en trafikled över trädgården på Bullerbacken. Men på senare år har hon uppmärksammats igen. Lotte Möller jämför henne i sin bok ´´Trädgårdens natur´´ med den engelska trädgårdskonstnären Gertrude Jekyll.
Källa: Stella Westerlund ´´Emma Lundbergs trädgårdskonst´´ (Nordiska museets förlag 1997)

Av: Madeleine Appelgren