Gröna asiater

Jag tar ett kliv över en kartong, hälsar på husets röda katt och blickar upp i hyllor med fröpåsar och kataloger. Telefonen ringer med jämna mellanrum: “Runåbergs fröer, godmiddag”. Säsongen börjar lida mot sitt slut, men fortfarande hör kunder av sig från hela landet och vill beställa frö. Än är det inte för sent att så. Framför allt inte om det handlar om asiatiska bladgrönsaker.
– Här på västkusten kan vi så dem i augusti och skörda ända fram i december. Vi brukar ta de sista stånden till jul och ha till skinkan, berättar Johnny Andreasson.

Han startade Runåbergs fröer tillsammans med sin sambo Barbro Adielsson för tjugo år sedan. På den tiden bodde de i Ångermanland i den lilla orten Runåberg. Då som nu handlade det om ekologiskt odlat frö, allt från sommarblommor till mängder av olika grönsaker. Leverantörerna finns i bland annat Holland, Tyskland, Japan och USA. En del frö odlar Johnny och Barbro själva på gården i Spekeröd där de numera bor.

De asiatiska bladgrönsakerna har varit med från starten. Men det är först de senaste åren som de sålt i någon större utsträckning. Nu finns de hos de flesta fröfirmorna.
– Det har tagit tid. Kanske är det namnen som är krångliga. Och det är ju svårt att veta hur bra de är, förrän man har prövat, menar Johnny.
Hos Runåbergs har man satsat på ett tjugotal asiatiska blad med namn som Kailaan, Tatsoi, Pak choi, Kyona, Mibuna, Hon tsai tai och Shungiku. Många av dem har odlats i tusentals år och är vanliga i asiatisk matlagning. Några är släkt med krysantemum och selleri. Men tre fjärdedelar av dem tillhör kålsläktet, precis som vår inhemska åkerkål, raps och ryps.

Gemensamt för dem är att de kan sås sent på sommaren och ändå hinna ge en bra skörd.
– Våra ljusa svenska somrar får plantorna att växa väldigt snabbt och gå i blom. Då kan bladen bli lite grova. Men sår man i juli–augusti är det inte så stor risk att de hinner blomma. Fördelen med att de växer så snabbt är att jordloppor eller kålfjärilar knappt hinner med. Efter bara tre–fyra veckor kan man börja skörda. Sniglar kan ställa till en del skada om de får chansen, men på höstkanten brukar de inte vara något problem.

Kålsläktingarna bland de asiatiska bladen kan man också så i växthus ända in i oktober. När temperaturen kryper ner mot nollstrecket stannar tillväxten av. Någon gång i februari när värmen och ljuset börjar återvända, tar den fart igen.
– På så sätt kan det faktiskt bli årets både sista och första skörd.

Både blad och stjälkar går att äta på de asiatiska grönsakerna. En del är goda råa, andra bör ångas, kokas, stuvas eller wokas. De flesta sorterna är rika på järn, kalk och vitaminer.
– I Asien är det vanligt att mjölksyra dem. Man kan också torka bladen eller förvälla och frysa blad och stam. Blommorna är också väldigt goda att förvälla eller fritera. Men allra bäst är att repa av en handfull blad, hacka och fräsa i olja, vitlök, thailändsk fisksås och lite muskot. Tio minuter efter skörden sitter man till bords, säger Barbro.

Många kunder hör av sig med synpunkter och egna erfarenheter. Men familjen odlar och smakar själva av alla grönsaker innan fröna hamnar katalogen.
– Vi vill testa allt och jämföra. Våra barn får alltid vara med och säga vad de tycker. De har blivit väldigt duktiga på att jämföra olika smaker!

Av: Madeleine Appelgren