Foto: Juliette Wade
Allt organiskt material förmultnar förr eller senare i naturen – frågan är bara när. I en kompost får nedbrytningsprocessen hjälp på traven. Belöningen blir kompostjord, trädgårdens eget guld.
Det finns två grupper av kompostbehållare på marknaden: trädgårdskomposter utan isolering och varmkomposter med isolering som fungerar även den kalla delen av året.
Här har vi testat trädgårdskomposter. I en sådan får man kompostera trädgårdsavfall som gräsklipp, löv, ris och utgallrade växter. I trädgårdskomposten kan man också lägga vegetabiliskt avfall från hushållet, till exempel grönsaksblast, äppelskrott och potatisskal. Däremot får man inte lägga dit kokta eller stekta matrester, bröd, ost och annat som kan locka fåglar eller råttor.
Vårt test omfattar sju trädgårdskomposter. Tre har lock, täckta sidor och bottenplatta som hindrar gnagare att ta sig in. De fyra övriga har öppna sidor, inget lock och ingen bottenplatta. Testet visar att de täckta behållarna kommit upp i högst temperatur då komposterna tömdes. Greenline garden kom upp i 33,3 grader, tätt följd av Biolan stone och Biobox 675. Värme är ett tecken på biologisk aktivitet, det vill säga att mikroorganismer är i färd med att bryta ner materialet.
Men hög värme under en längre tid i en trädgårdskompost är inget självändamål. En del bakterier och svampar som bryter ner cellulosa och lignin – vilket trädgårdsavfall till stor del består av – är aktiva vid lägre temperaturer. Av de öppna komposterna var Greenline keeper otippat den som hade högst temperatur med något över 23 grader. Det glesa gallret i sidorna ger inget skydd mot svalkande vindar, men å andra sidan ordentlig tillgång på luft i komposten. Och luft är en förutsättning för att nedbrytningsprocessen ska fortgå (och alstra värme). Greenline keeper följdes tätt av Cofa kompostgaller och Mullbanken. Sist i temperaturligan kom AL-KO jumbo som höll en temperatur som bara marginellt översteg marktemperaturen.
Inte oväntat var också de täckta komposterna bäst på att hålla fukten. Jämnast hölls fukten i Biolan stone som i botten till och med var ganska blöt. Trots det fanns ingen dåligt lukt. Även Biobox 675 och Greenline garden höll fukten en bit in, men det yttre och övre kompostmaterialet var något torrt. I alla de täckta komposterna hade sniglar flyttat in. Nackdelen med täckta behållare är att regnvatten inte kommer åt att fukta komposten. Å andra sidan blir avdunstningen mindre.
När det gäller de öppna behållarna så var det yttre och övre kompostmaterialet torrt vid tömningen. Lågprisalternativet Greenline keeper klarade att hålla fukten lika bra inne i högen som Mullbanken, och där hade också en hel del daggmask flyttat in. Något mer fukt (cirka 10 centimeter) fanns i botten på AL-KO jumbo och Cofa kompostgaller. Det ska dock påpekas att en regnig sommar som denna gynnar öppna komposter som då inte torkar ut så lätt. Å andra sidan kan materialet packas ihop av mycket regn. Men är det torka kan en öppen kompost behöva tillskott av vatten för att inte nedbrytningen ska upphöra.
Så till det viktigaste: Hur mycket av trädgårdsavfallet var kvar efter sju månaders kompostering? Eftersom fukt är en förutsättning för att nedbrytningen ska äga rum, vilket i sin tur alstrar värme, är det kanske inte överraskande att en täckt kompost kom 76 procent av den totala volymen försvunnit. Mer överraskande är kanske att två öppna komposter, AL-KO jumbo och Cofa kompostgaller, kom på delad andraplats med 72 procents reducering av totalvolymen. På tredje plats kom likaledes öppna komposten Mullbanken med 64 procents reducering. På delad fjärdeplats när det gäller nedbrytning kom täckta komposten Greenline garden och nätkomposten Greenline keeper, bägge med 62 procents reducering av materialet. På femte och sista plats hamnade Biolan stone, testets dyraste behållare, där 60 procent av materialet hade brutits ner. Tilläggas ska att ingen av behållarna hade material som var så pass nedbrutet att det hunnit bli kompostjord under de sju månader som försöket pågick. Den processen tar normalt längre tid, men testet ger en bra indikation på hastigheten i nedbrytningen i de olika behållarna.
En viktig faktor för hur komposten kommer att fungera i vardagen är hur enkel den är att hantera. I testprotokollet står följande: ”En bra placering och utformning av påfyllningsöppningen medger att materialet som ska komposteras hamnar där man önskar, att det finns möjlighet att skaka eller stöta kärlet som töms samt att det är bekvämt att lufta kompostmaterialet. Det underlättar om påfyllningsöppningen inte sitter för högt”. Tillgången på luft och möjlighet att röra om i kompostmaterialet är ju avgörande för hur snabbt trädgårdsavfallet bryts ner. Men som sagt – förmultnar gör allt så småningom.
Detta kan du lägga i en trädgårdskompost
· Flisad bark
· Fruktbitar och – skal
· Gallrade plantor
· Gamla krukväxter och jord
· Gräsklipp
· Grönsaksblast och potatisskal
· Halm
· Kaffesump och teblad
· Löv
· Oblekt hushållspapper, mindre mängd
· Ris och grenar i småbitar
· Sågspån
· Äggskal i småbitar
Vad är fel?
· Det händer ingenting – komposten är för torr och ska vattnas. Mycket grovt material kan göra det för luftigt. Använd kompostkvarn för grenar.
· Fortfarande för torrt trots vattning – kontrollera läget. En kompost bör stå skyddat, gärna åt söder men inte i full sol. Lövskugga skyddar mot uttorkning.
· Det händer fortfarande inte mycket – finns det tillräckligt med kväverikt material? Om inte, tillsätt färskt gräsklipp, grönsaksblast, potatisskal med mera. Se alltid till att varva torrt, kolrikt material med det fuktigare kväverika. Ett knep att snabbt öka kvävehalt och fukt är att vattna med gödande nässelvatten. Lägg en bunt nässlor i vatten i en vecka. När det luktar illa och nässlorna börjar lösas upp är det dags att strila ut vattnet över komposthögen. Nässlorna hamnar förstås också där.
· Komposten får inte upp värmen – om inte ovannämnda tips hjälper kan lite gammal kompostjord, så kallad stamkompost, göra susen. Där finns alla mikroorganismer som behövs. Ett par väl inblandade skopor fungerar som jäst i en deg. Bäst är att tillsätta stamkompost redan från början. En trädgårdskompost bör också ha kontakt med jorden för att fungera bra. Gräv bort grässvålen där den ska stå.
· Myror flyttar in – komposten är för torr. Vattna.
· Det luktar ruttet – komposten är för blöt och/eller kompakt. Sannolikt innehåller den för mycket kväverikt material. Blanda in mer torrt kolrikt material som löv, ris, halm eller kutterspån. Lufta med en grep.
· Fluginvasion – lägg ett lager torrt material överst i högen eller satsa på en kompost med lock.
· En råtta vid komposten! Någon har slängt i matrester. Lagad mat, kött, fisk, ost eller bröd får inte ligga i en trädgårdskompost. För kompostering av hushållsavfall krävs sluten kompostbehållare och särskilt tillstånd i de flesta kommuner. Kontakta din lokala miljöförvaltning för närmare information.
Fotnot:
Hela testet med tabell över hur det gick för de sju modellerna kan du läsa i papperstidningen.
Av: Madeleine Appelgren
