Svala skönheter

Julrosor påminner om morgonpigga människor. När andra sover eller har morgonskrynkliga bleka ansikten, har de redan varit uppe
i timmar och ser oerhört fräscha och effektiva ut.

När julrosorna slår ut bland snöhögar och bruna fjolårslöv är effekten med andra ord fenomenal. Det är inte mycket annat i trädgården som kan konkurrera med deras skönhet en tidig vårvinterdag. Men skönheten i sig är inget självändamål. Att blomma tidigt har med överlevnad att göra.
– Julrosens strategi går ut på att vara tidig med att sätta frö. På så sätt kan de nya små plantorna erövra en bit jord innan annan växtlighet tar fart, förklarar hortonom Carina Larsson på Ulriksdals trädgård i Kivik.

Här har hon bott i närmare tjugo år med maken Thord Olsson. Sedan Carina för några år sedan slutade sitt jobb som marknadschef på Weibull Trädgård har hon på heltid ägnat sig åt den egna trädgården och sitt företag.
– Jag ordnar kurser och trädgårdsvandringar. Vi har en egen butik med trädgårdstillbehör och växter. Och så är det julrosorna förstås. De tar en hel del av min tid. Det började med att en kompis för flera år sedan köpte julrosplantor i England och delade med sig. Sedan dess är jag fast, skrattar hon.

Carinas intresse är inte bara en hobby. Julrosorna som står i grupper här och var är noga bokförda.
I halvskuggan under trädgårdens höga träd växer allt från den snövita Helleborus niger till nästan svartlila orientalishybrider. Några är limegröna med lila gnistor, andra djupt bourgognefärgade eller gammalrosa med stänkmålning i hallonrött. Variationen är stor.
I barnkammaren i växthuset står mängder av nya små plantor som ska ut och få växa till sig. Varje år gör Carina en mängd egna korsningar. Målet är att få fram småblommiga varianter i många olika färger.
– Jag tycker bäst om julrosor med små blommor. Det kan bli lite våldsamt med storblommiga, tycker jag. Bladen är också viktiga. De ska vara vackra och frodiga året om.

Arbetet som växtförädlare är tidsödande. Carina räknar med att det tar omkring 30 år att få fram en ny sorts julros.
– Till att börja med tar det fyra år från frö till planta. Sedan måste man korsa och återkorsa flera gånger på varje variant som man vill gå vidare med. När man så småningom får fram en planta man är nöjd med, måste den förökas med sticklingar för att det ska bli exakt samma blomma.

Tålamod är ett måste och några stora vinster finns knappast att hämta för den som får fram en ny sort.
– Nej, det är väl snarare äran som räknas. Men det är väldigt roligt och jag brukar trösta mig med att det i alla fall går fortare än att förädla träd.

Huset på Ulriksdal var en gång kvarnbostad till Esperöds herrgård som ligger i närheten. Kvarndammen finns fortfarande kvar, svart och blänkande, och från den rinner en bäck ut mot havet genom Carinas och Thords trädgård. Redan på 1800-talet var den känd för alla sina vackra och ovanliga träd. Här finns bland annat ginkgo, kinesisk sekvoja, atlasceder, magnolior, japansk lönn, valnötsträd och äkta kastanj. Under dem finns den vandrande lövskugga som julrosorna trivs att växa i.
– Speciellt de småblommiga julrosorna är utpräglade lundväxter som vill ha lite sval skugga. De storblommiga orientalishybriderna kan klara sig även i en solig perennrabatt, bara inte jorden torkar ut. Då blir det ingen blomning året därpå.

Planterar man julrosor i sin trädgård har man en trogen vintergäst. Upp till zon 6 klarar de övervintringen om det finns ett skyddande snölager, berättar Carina. Barfrost däremot går hårt åt plantorna. Plantan alstrar en aning värme, smälter ett hål i snötäcket och dyker upp med sin förtjusande blomma.
– De storblommiga julrosorna sprider sig så småningom som en matta. Fröna har en liten energirik prick, en mikropyl, som myrorna älskar att äta på. Därför släpar de runt på dem och så hamnar de på nya ställen.

Giftig replik

Julrosen är giftig rakt igenom. Känsliga personer kan få utslag bara av att ta i fröet. Det är inte utan orsak den fått namnet Helleborus som betyder ?örten som dödar när den ätes?.
I antikens Grekland användes den som medicinalväxt för att bota allt från gikt till hysteri och galenskap av olika slag. Ville man ge någon en riktigt saftig förolämpning passade repliken:
?Ska du inte åka till Anticyra??
Det var där julrosorna växte vilda och där de mentalsjuka fick behandlingar.

Av: Madeleine Appelgren