Förförd av fuchsior

Fuchsiast är ett ord fuchsiaälskarna själva valt. I detta lilla ord ryms ett universum av möjligheter som kanske bara sanna samlare kan förstå. Den där vetskapen om att det alltid finns en läckerbit runt hörnet, och en till, en till…
– För min del började det för många år sedan när jag gav min mamma två fuchsior på mors dag. Det var en blåröd och en rödvit. Hon blev så glad för hon hade jobbat i växthus i sin ungdom och tyckte mycket om fuchsior, säger Christer Carlson.

Till vardags jobbar han i speditionsbranschen, men på fritiden handlar det mest om fuchsior. Han är svensk representant i Eurofuchsia, en sammanslutning av europeiska fuchsiasällskap.
Tanken på fuchsior låg länge och grodde i Christers medvetande. För drygt tio år sedan drabbades han med full kraft av fuchsiamanin.
– Man kan väl säga att samlardjävulen i mig vaknade. Jag insåg nämligen att det hade hänt oerhört mycket på fuchsiafronten sedan mammas tid. Under åren hade det kommit fram en massa hybrider.

Christer började gå på trädgårdsmässor och byta sticklingar med likasinnade. Intresset bara växte och hemma blev krukorna allt fler.
– När manin var som värst hade jag över hundra olika sorter och flera exemplar av de flesta. Men de senaste åren har jag dragit ner till omkring femtio sorter. Numera är jag mer selektiv och tar bara hem sådant jag verkligen känner för. Som tur är gillar min sambo Maria fuchsior lika mycket som jag, så vi har ett stort gemensamt intresse!

Det är lätt att förstå Christers fascination inför denna blomma. Få krukväxter har en sådan spännvidd i former och färger. Somliga är strama med blomman samlad till en lång elegant klocka i rödorange. Andra ser ut som pimpinetta ballerinor med parasoll och fluffiga kjolar i gräddvitt och rosa. Blommornas storlek varierar från några millimeter till handflatestora jättar. En del har hängande bladverk, andra växer upprätt. Bladen går från olika gröna nyanser till mörkt violett.
– I dagsläget finns det 125 kända arter. Under åren har odlare registrerat in omkring 12 000 hybrider, alla med olika egenskaper och utseende. En del av dem kanske inte finns i odling längre, men det kommer hela tiden nya sorter.
– Arterna är genetiskt rena, korsar man två av samma art med varandra blir det en likadan planta. Hybrider är korsningar mellan två eller flera olika arter eller hybrider. Om två likadana hybrider korsas kan avkomman bli något helt annat eftersom föräldrarna har en mängd olika gener i bagaget. För att få fram en genetiskt identisk planta från en hybrid måste man därför ta sticklingar, förklarar Christer.

Själv har han specialiserat sig på primärhybrider, det vill säga plantor där föräldraplantorna kommer från olika arter. Han har också ett antal Lyehybrider i sin samling.
– James Lye var en väldigt framgångsrik fuchsiaodlare som levde i England på 1800-talet. Han tog fram drygt tjugo sorter som har blivit kända för att de är så tåliga och blomrika.

I trädgården har Christer också perenna fuchsior som härstammar från södra Chile. I de isande sydpolsvindarna har de lärt sig att klara även en svensk vinter. Annars är just övervintringen ett huvudbry för fuchsiaälskarna. De flesta arter tål inte minusgrader och vill helst ha den knepiga kombinationen ljust och svalt på vintern. Men det ska inte avhålla någon från att skaffa fuchsior, menar Christer.
– Varför oroa sig för vintern när det är vår? Njut av blommorna nu. Om plantorna inte överlever är det inte hela världen. Det går ju att skaffa nya sticklingar nästa år. Gäller det sällsynta sorter är det förstås en annan sak. Då kan det vara klokt att ge sticklingar till någon som klarar att övervintra dem.

Christer övervintrar sina fuchsior i garaget. Han satsar på kraftiga sticklingar och ser till att de växer rejält första säsongen. Då har de kraft i stam och rotsystem för att klara viloperioden.
– Fuchsia är en bra umgängesblomma som ger snabbt resultat. Det är det som gör den så trevlig. Man byter sticklingar med varandra och bara efter några veckor kan man jämföra hur de utvecklats.

Om – hemska tanke – Christer måste göra sig av med alla sina fuchsior utom en enda, vilken skulle då bli kvar?
– Oj, det vore svårt… men det skulle nog bli Celia Smedley. Hon är vinbärsröd och vit, väldigt vacker, blomvillig och lätt att övervintra.

Så sköter du sticklingen

• Hantera den försiktigt. Stjälk och blad är ömtåliga.
• Nyklippta sticklingar sätts direkt i såjord i en liten kruka.
• Fuchsian vill ha det trångt om fötterna. Byt kruka efterhand som plantan växer. Är krukan för stor kan jorden bli för blöt, eftersom rötterna inte hinner med att suga.
• Välj gödslad krukväxtjord till den större sticklingen och blanda gärna i lecakulor eller barkmull. Jorden får inte packas runt rötterna.
• Nyp av toppen så förgrenar sig plantan. Behåll 2–3 bladpar till att börja med. Nya skott nyps på samma sätt så blir plantan buskig och fin. Toppningen av plantan bör vara klar i början av juni. Sedan ska den växa i fred för att hinna blomma.
• Ge fuchsian blomgödning i svag dos varje dag under växtperioden. Den får inte torka ut, men inte heller stå i fotbad.
• Så fort frostrisken är över kan plantorna flytta ut.
• Fuchsior i kruka vill stå halvskuggigt. Regn och rusk bekommer dem inte.

Bra för nybörjare

Christer Carlson rekommenderar dessa sorter för nybörjarodlare:

• ‘Celia Smedley’
• ‘Dollarprinsessan’
• Fuchsia splendens
• ‘Jack Shahan’
• ‘La Campanella’
• ‘Schöne Müncherin’
• ‘Walz Jubelteen’