Vårkänning

Alldeles nya varje år och ändå väldigt gamla. Blommande vitsippslundar och blåsippsbackar är bokstavligen en hälsning från det förflutna. Rotsystemen är ofta flera hundra år gamla. Vitsippor och blåsippor hör till samma familj, Ranunculaceae.

Alla som har plockat en bukett vitsippor om våren och lite slarvigt fått upp en rotbit, vet att rötterna ligger ganska grunt. I de tjocka rotstammarna samlar plantorna näring under den varma årstiden. Där sipporna trivs bildar de tuvor, breder ut sig och blir kvar. Ibland dyker andra färger upp i de vita och blå mattorna.

Har man tur kan man få syn på en alldeles förtjusande rosa blåsippa. Fast då heter den förstås inte blåsippa, utan rödsippa. Den finns med både enkla och dubbla kronblad. Även vitsipporna kan skifta i färg och gå mot rödlila eller blått.

En lavendelblå vitsippa är sorten Robinsoniana, uppkallad efter den legendariske trädgårdsprofilen William Robinson. Han gick till storms mot sin tids konstlade viktorianska trädgårdsideal och blev en förespråkare för den naturliga trädgården. Där är gränsen mellan det odlade och det vilda inte så knivskarp. En sådan miljö är trädgårdslunden där vitsippor och blåsippor trivs i vandrande skugga och mullrik sviktande mark.

Även kusinen från öst, balkansippan, trivs i den lätta skuggan av lövträd eller buskar. Balkansippan påminner mycket om en vitsippa. Den finns både i vitt och i andra färger.

Blue Shades har flera nyanser av blått, Pink Star går i ljusrosa medan Radar är cerise med en vit ring runt ståndarna.

Backsippan, söt med sina ludna stjälkar, är ytterligare en släkting i den stora familjen Ranunculaceae. Men med sitt ursprung från gräshedar och torra sandmarker trivs den inte i lunden utan passar bättre i ett soligt stenparti. När den blommat över sitter fröställningen kvar som ett spretigt punkrufs.

Så skapar du en trädgårdslund
Drömmer du om en egen vitsippsbacke? En trädgårdslund eller ett woodland som det också kallas, är ett sätt att efterlikna vilt växande natur i trädgården. Allt som behövs är några lövträd eller stora buskar. Under deras lövverk trivs många växter som inte mår bra i full sol. Dit hör bland annat många sippor som är bra marktäckare.

Annat som passar i trädgårdslunden är vårlökar som scilla och snödroppar, klosterliljor, julrosor, ormbunkar, lungört, funkia, sockblomma, klätterhortensia, bergenia och hasselört. Listan kan göras lång.

Trädgårdslunden behöver inte vara stor, i själva verket räcker det med en skuggig rabatt eller ett hörn i utkanten av trädgården. Huvudsaken är att där finns stora buskar eller några träd som skyddar.

Sitter grenarna lågt bör de stammas upp. Det innebär att man sågar av de nedersta grenarna för att släppa in ljus. Är du inte van att beskära kan det vara klokt att anlita ett proffs eller åtminstone titta i en bok om beskärning innan du sätter i gång.

Jorden i trädgårdslunden ska vara luftig och mullrik. Luckra upp den befintliga jorden och rensa bort alla rotogräs. Blanda in brunnen kompost, barkmull, torv, grus och gärna gammal skogsjord. Flis från kompostkvarnen ger bra struktur. När trädgårdslunden väl tagit sig är det en lättskött plantering. Precis som i naturen vissnar plantorna ner när de gjort sitt och ger näring åt nytt liv nästa år.

Av: Madeleine Appelgren