Okulerad eller rotäkta?
När det talas om rosor kommer ofta begreppen okulerad och rotäkta på tal. Det handlar om hur rosen är förökad.
En rotäkta ros är förökad genom att man planterat en stickling från en ung gren. Den bildar så småningom rötter och står alltså på egna ben.
En okulerad ros däremot har lånat rotsystem från en annan ros. Denna fodervärd tål vinterkyla bättre och har ofta mer livskraft än sin gäst. Metoden används framförallt av yrkesodlare för att snabbt få fram många plantor. I grundstammen (roten) skär man ett snitt. Där placeras ett växtanlag – öga – från en blommande stjälk av den ros man vill ympa in. Det hela fixeras med hjälp av bast eller en speciell sorts klammer som trädgårdsmästare använder. När ögat – okulus på grekiska – växer till sig bildas en ny rosplanta.
Ibland kan ett vildskott slå upp från grundstammen. Vill man inte ha kvar det är det bara att klippa det där det bryter fram
Foto: Martin Garlöv
Foto: Martin Garlöv
Foto: MAartin Garlöv
En av Sveriges minsta kommuner är Ockelbo med sina 6 000 invånare – numera ofta omtalad tack vare bygdens son Daniel Westling, men också för Wij trädgårdar.
Efter en lång karriär på Rosendals trädgårdar i Stockholm, beslöt sig trädgårdsmästaren Lars Krantz för att flytta tillbaka till sin hembygd för att skapa en ny trädgårdsmetropol.
Ett modigt beslut kan man tycka med tanke på läget, zon 5, med långa vintrar och kyliga vårar. För fyra år sedan togs första spadtaget till rosträdgården.
– De frivilliga insatserna har varit viktiga, säger Lars och berättar om den gången han satt i bastun med det lokala bandylaget. Just då oroade han sig mest för hur han skulle hinna få ut halmbalar som jordförbättring i den planerade rosträdgården. Hösten var i antågande och snart skulle jorden vara frusen.
– Inget problem, sa killarna. Vi åkte dit efter träningen, alla hjälpte till och snart var halmen ute.
Uppdraget att rita rosträdgården gick till trädgårdsarkitekten Simon Irvine. När den invigdes år 2003 hade över 20 ton järn grävts ner i jorden i form av kantbleck som ramar in rabatterna. Men järnet har också en annan funktion.
– Det leder ner solvärme i jorden och det gynnar rotbildningen.
I ett bistert klimat gäller det att ta vara på all gratisvärme. Därför är planteringsbäddarna upphöjda för att ta vara på vårens första värmande solstrålar. Jorden blir också luftigare och risken för stående vinterfukt minskar. En viktig finess är att hela trädgården sluttar svagt nedåt. Mittpunkten ligger en dryg halvmeter lägre än utkanten. På så sätt utnyttjas det faktum att varm luft är tyngre än kall.
På Wij hamnar den där de känsligaste rosorna står. Rabatterna är omslutna av plank i obehandlad fur som med åren blivit silvergrå. Snyggt, men också funktionellt, eftersom de skyddar mot blåst och gör att snön ligger kvar på vintern.
– Det kan verka paradoxalt, men snö skyddar mot barfrost som kan skada plantorna. Vi använder ingen annan isolering och hittills har det fungerat bra, säger Lars Krantz.
När rosträdgården invigdes fanns noga räknat 211 olika rosor på plats. Sedan dess har ett trettiotal tillkommit. Tillsammans representerar rosorna på Wij 25 olika grupper som rossläktet består av. De flesta av dem är okulerade, det vill säga inympade på en härdig grundstam.
De kända plantskolorna Kordes i Tyskland och David Austen i England har bidragit med flera sorter som aldrig tidigare odlats så långt norrut. Första vintern blev förstås en prövning – vilka skulle överleva?
– Alla klarade sig och har fortsatt att leva och frodas. På sikt ska vi gå vidare med rotäkta sorter, säger Lars Krantz.
Han har anledning att vara nöjd. Rosariet är inte bara en uppvisning i den högre trädgårdsskolan. Den är också en provodling som rosentusiaster följer med spänning. Tillsammans med rosariet på Fredriksdals trädgårdar i Helsingborg är Wij trädgårdar utsett till nationell genbank.
Om några år ska plantorna ha nått full storlek. Då är det meningen att besökarna under högsommaren ska kunna vandra under ett tak av rosor och klematis i trädgårdens pergola.
Av: Madeleine Appelgren
