Kolonilott – Egen täppa mitt i stan

Utsikten är hänförande, speciellt så här under en av sommarhalvårets solgassiga dagar.

Nedanför ligger Årstaviken, tvärs över vattenytan kan man se långt ut över Stockholms södra förorter. På järnvägsbron en bit bort dundrar tågen förbi. Högt ovan vattenytan står den lilla röda stugan på sin lummiga och blommiga tomt innanför ett rött staket.

Vi är i Tantolundens koloniområde hos Robert och Ulla Britt Ask. Mitt inne i storstan, men ändå som på landet. Sedan slutet av 60-talet har Robert och Ulla Britt hållit till där under sommarhalvåret och pysslat på sin kolonilott.

Det var Roberts pappa som skaffade den 1968. Området var då igenbuskat och nedgånget. Nu fyrtio år senare är det förvandlat till en levande idyll.

– Vi brukar flytta ut hit någon gång i maj, berättar Robert, och stanna till september. Vi lever hela sommaren här, åker hem ibland och betalar räkningar och sånt.

Nu är jag pensionär men när jag arbetade fick vi nöja oss med att tillbringa fredag, lördag och söndag på vår koloni.

Han säger att det numera är mycket folk som promenerar i området. Inte bara de som bor i närheten. Många har sett området nedifrån gatorna och får lust att besöka landet mitt i staden. De ställer frågor och småpratar.

– Jag brukar säga att av dem som kommer gående här förbi är hundra procent trevliga, säger Robert.

Och det är inte så konstigt att hans och Ulla Britts trädgård skapar kontakt mellan människor. Det är frodigt där inne, man blir lite nyfiken när man går förbi och ställer någon fråga. Och då går snacket i gång, liksom av sig själv.

Först om vädret, sedan lite om trädgården och om växterna, och så fortsätter det kanske av bara farten om livet och barnen och olika platser man besökt och allt. Koloniträdgårdar odlar man inte bara i, där umgås man.

Så skaffar du egen täppa

Nu vaknar drömmen om att stoppa fingrarna i jorden. Så här gör du för att lindra värsta odlarsuget och få en liten kolonilott!
Kolonistugor eller odlingslotter ligger i stort sett alltid på arrenderad mark, ofta kommunens men det finns även privata markägare. Marken förvaltas via en gemensam förening. I en del städer sätter föreningen pris på stugorna och förmedlar köpen av dem. Avsikten med den modellen är att hålla priserna nere, för det är lätt att husen blir spekulationsobjekt i attraktiva områden.

För att köpa en stuga anmäler du dig då till föreningen och får stå i kö. Till odlingslotter utan hus är köerna ofta korta medan du kan få vänta på en lott med hus. I Stockholm är det 10–15 års väntan till de mest populära koloniområdena.

Det är inte säkert att den som stått längst i kön får den stuga som är till salu. Föreningen kan göra egna prioriteringar. Den kanske vill få in kolonister som tillför föreningen något, till exempel barnfamiljer, personer som kan snickeri, rörmokeri och juridik eller har dokumenterat gröna fingrar.

När en stuga ska säljas får flera intressenter erbjudandet. Du kan tacka nej och ändå stå kvar i kön.

Det vanligaste i dag är dock att kolonistugor köps och säljs som vilket småhus som helst, via annons eller mäklare. En lott med stuga kan kosta allt från 10 000 kronor i inköp till uppemot en kvarts miljon kronor.

Kolonisten måste följa föreningens regler. Det kan gälla vilken färg huset får ha, om du får bygga ut och hur gemensamma intressen ska skötas.

Till föreningen betalar du en årsavgift. I den ingår ofta kostnader som el, vatten, sophämtning och avloppstömning.
Markarrende betalas per år och kan ligga på ett par tusenlappar. I attraktiva områden har dock kommuner varslat om kraftiga arrendehöjningar.

Om stugan är värd minst 130 000 kronor får den ett taxeringsvärde på 50 000 kronor och då måste du deklarera den. Den kommunala avgiften är 0,75 procent av taxeringsvärdet om året.

Av: Ann-Christin och Dan Rosenholm